Jag? Irriterad?
Jag har hela mitt liv fått höra att jag låter så irriterad.
"Varför är du så irriterad?"
"Calm your shit!"
"Jag frågade bara. Sluta bli så sur."
Detta är saker som jag fått höra hela mitt liv.
Vissa får höra att de alltid låter sarkastiska, andra ser deyga ut (chronic bitchface). Jag låter irriterad ibland.
Och ibland händer det när jag inte är irriterad alls.
Ibland är jag irriterad men har ingen aning om varför och låter det gå ut över personen närmast mig.
Ibland vet jag mycket väl vad det är som irriterar mig men istället för att ta upp det med personen i fråga som en vuxen väljer jag att bli snäsig.
Jag har aldrig analyserat det förr men jag har lagt märke till det mer nu. Pga Anton.
Han hanterar det så jääävla bra!
Han reagerar direkt på när jag låter irriterad och konfronterar mig med det utan att själv bli snäsig eller sur.
Som exempel så hamnade jag i ett downmode efter bodypumpen i måndags.
Frågade om vi brhövde handla middag innan vi åkte hem.
Han frågade om jag ville äta middag.
Jag snäste och sade typ: jag måste äta igen för jag ska jobba natt och jag har inte ätit sen tre.
Han sade ganska lugnt: okej men hur ska jag veta att du inte ätit.
Jag snäste: för att du kom hem vid typ 16 och jag har inte ätit på hela tiden du varit hemma.
Och han rätt lätt sade: eller så säger du bara att du vill äta middag så går vi och handlar.
Sen var jag grinig och tyst. Han lät mig vara. Jag fick gå för mig själv i affären en stund och komma på i egen takt om jag var sugen på något och sen kunde vi fortsätta som vanligt.
Det har oclså hänt att jag sagt något när jag typ lagar mat och han uppfattar det som irriterande och direkt säger ifrån att jag inte behöver låta så irriterad. Matter of factly, integrinigt tillbaka.
Eller om jag säger något som låter passivt aggressivt så säger han att han inte tycker om när jag pratar så med honom.
Det som händer med mig då är att jag börjar tänka efter lite och säger oftast förlåt för mitt tonläge och att drt inte var meningen att låta/bli irriterad.
Sen vet jag att jag har en sjuk tendens att vissa perioder vara grymt lättirriterad. Det blir nog inte bättre att bara låta mig vara irrterad och ignorera tonen. Men det hjälper inte heller att börja bråka om det. Påpeka att jag låter irriterad, låt mig vara en stund och till slut kommer jag till insikt och ber om uursäkt om jag tagit ut irritation på respektive eller så ger det mig rum att ta tag i problemet och säga vad som faktiskt irriterar mig.
Oavsett vad det handlar om, chronic bitchface, besserwisser, etc etc så måste man bli medveten om när man gör detta och varför man gör det ifall man vill förbättras.
Jag måste jobba på min irritation.
Blir ju sällan sur och förbannad på någon som inte förtjänar det. Jag önskar att jag kan bli likadan med irritationen.
Kommentarer
Trackback
