Har inte velat tänka. Försöker göra allt för att inte tänka. 

Tack och lov att Anton har varit ledig mycket och att det har varit mycket att göra. 

Var nästan på väg att ställa in julen för jag mådde så dåligt. 

Dagen innan jul kom jag ju knappt upp ur sängen. Kom inte upp för att träna med Johan, vilket är the first time som jag skiter i det för att jag mår psykiskt dåligt. 

Tog mig hem till Anton iaf efter att jag tagit mig 3h att få i mig en macka. 

Anton slutade tidigt så låg och grät i hans armar en stund (vilket i sig är stort för jag avskyr att gråta inför människor). 

Sen drog vi till gymmet på kvällen och körde ben. 

Lite skumt nu för träning är verkligen det enda jag kan motivera mig till att göra. Jag vet ju att jag temporärt mår bättre av det. 

Julafton var vi först hos morsan och åt gröt och skinka. 

Sen drog vi till Hägerstensåsen och firade med Antons familj. Det var supermysigt och man kände sig så sjukt välkommen. Kändes som att man faktiskt firade med sin familj. 

Eira var tomte och det var en låååång julklappsöppning och god mat. Massa godis också. 

Jag åt förhållandevis lite mot vad jag brukar göra för jag mådde illa. Men det fanns så lite tid till att tänka så det var skönt. 

I torsdags drog vi till gymmet igen och körde bröst/mage. Ganska lugnt tempo men fick träningsvärk iaf. 

Sen lagade vi en stooor jävla lasagne och det var i princip vår kväll. Inget bra på tv så vi hittade andra sätt att underhålla oss på. Låg och pratade massa om lite framtid. 

Anton har ju äntligen sökt en liten tjänst inom försvaret. Uppe i Luleå. Så vi pratade om hur det skulle bli att flytta upp dit. 

Sen pratade vi lite om ifall han inte kom dit. Hur han skulle göra då med flytt för han måste flytta från sin lägenhet i mars iaf. 

Jag sade att om han inte hittade något fick han flytta in med mig och Anna. Även om han skulle hitta något så får han flytta in med oss. 

Tror det lutar åt att han inte ens kommer kolla lägenheter och flytta in med mig för han sade att han vill flytta ihop med mig helst. Så det känns ju skönt när det inte blir att jag måste dra ut de orden. 

Igår körde vi boxning på gymmet. Askul!

Jag körde mot en tjej och fick in världens fint en gång. 

Hon stod med kuddar på händerna som jag ska slå på. Två raka, en högerkrok, en rak, en högerkrok och sen backa undan medan hon med kuddarna ska försöka slå kuddarna i mitt huvud. 

Så när hon jabbade mot min skalle flyttade jag huvudet åt vänster, sträckte upp vänster arm och låste fast hennes jab med min vänsterarm och gick in med vänster sida för att skydda magen och körde en läs cross mot hennes oskyddade huvud. 

Coachen blev asimponerad och han lärde mig en utveckling av den finten som man använder i boxning. 

Jag var astrött när vi var klara!

Mind you attjag hade träningsvärk i röven, innerlåren, vaderna, heeeela magen och bröstmusklerna. 

Och man skulle göra massa squats och situps. Kill me!

Efter det åkte vi till Hägersten för att hämta min icecreammaker jag fick i julklapp som vi glömde. 

Stannade med Petra och komlade en film som hette Vägen. Postapokalyptisk film med Viggo Mårtensen. Helt okej. 

Idag har vi kört spinning. Denna dag har jag träningsvärk i magen, bröst, heeela ryggen. 

Var asseg på spinningen och det var tungt att få upp pulsen. Tror jag behöver en vilodag snart. 

Ikväll ska vi till Helenes Krog vid St Eriksplan och äta middag tillsammans. 

Liite mys iaf. 

Behövde måtta för att se om det bara var i huvudet eller inte. Måtten kanske inte stämmer 100 % eftersom jag tog de själv. Först måttet är från april och andra är från idag. 

Midja: 84 cm, 75 cm. - 9 cm

Armar: 31 cm. Samma

Axlar: 107 cm, 114 cm + 7 cm

Rumpa: 98 cm, 104 cm + 6 cm

Ben: 58 cm, 62 cm + 4 cm

Ska väl börja från början och den början är att jag i tisdags kväll skrev till Anton och tjatade om att skicka in cvt till Försvaret och ursäktade mig för att jag tjatade men att hans beslut faktiskt påverkar mig lika mycket om jag måste flytta och hitta jobb där. Och om han har svårt att söka för att det inte är vad han vilel så ville jag att han börjar öppna upp och prata med mig om vad han vill. 

Fick till slut fram att han vill jobba inom Försvaret, i Stockholm eller utanför (så börja kolla och söka då, ditt ägg) och att det skulle vara kul att flytta ihop. Thanks!

Så jag skrev tillbaka att han måste börja släppa in mig mer i sin skalle med vad han tänker och känner. 

Fick då ett sms där han frågade varför vi inte pratar om oss. Det ena ledde till det andra men summan var väl att jag förklarade hur svårt jag har att prata om saker som väcker känslor och om han vill att vi ska prata mer om oss så kanske han ska ta upp ämnet. Men han tyckte väl att det var lite läskigt så jag ställde frågan vart han såg sig själv om 5 år. 

Svaret blev då att han var i ett stadigt förhållande där de hade samma mål och värderingar och stod varandra nära (han skrev vi). Vi är jävligt lätt att tolka olika i det smset. Det var inte vårat förhållande. Det var inte med mig han såg allt. Det var ETT förhållande. Och nu överanalyserar jag säkert men det är iaf väldigt lättolkat åt massa håll. 

Jag frågade om han inte tyckte vi hade det nu och svaret blev kort och koncist:

Så jag behövde be honom att utveckla svaret där han skrev att han trivs med mig men vi måste jobba på att lära känna varandra. 

Så nu tänker jag så du känner inte mig? Du vet inte vem jag är fastän vi har känt varann i 4 år och ändå hållt på i 1,5 år framoch tillbaka. 

Jag svarade inte för jag försökte tänka ut något passande svar. 

Till slut frågade han vad jag tyckte och jag skrev typ:

Jag älskar dig. Jag trivs med dig. Jag ser mig själv med dig om 5 år men det stämmer kanske att vi måste lära känna varann bättre. Du är svår att lära känna och jag kan inte alltid ställa exakta frågor för att få ett ja eller nejsvar och gissa mig till djupet. Exempel att jag måste be dig utveckla ett jävligt känsloväckande svar. (Tycker inte man svarar 'nej vi känner inte varann' utan att utveckla. Det är elakt)

Jag fick iaf inget svar (mind you att nu är det ons mitt på dagen) och till slut runt 14 smsar jag och frågar om hans avsaknad av svar berodde på mycket jobb eller att han inte ville svara. 

Fick som svar ca 15.45 att det var både och. 

Därefter följde en väldigt konstig kväll. 

Jag var hemma hos Anton och lagade mat för vi skulle träna och han skulle inte hinna allt. 

Han kommer hem, äter, sitter på andra soffan, skojar och pratar som att inget har hänt men jag får ingen hejpuss som jag brukar få. 

Vi åker till träningen och han håller mig inte i handen eller har pussat på mig. Vi drar igenom spinningklassen och han fortsätter prata och skoja. 

Inte förrän vi är hemma och ska duscha vid 20 ca får jag första pussen. Sen efter det är han mer mysig än han brukar vara och jag mår bara piss. 

Idag, runt 15 skriver jag något i stil med ett till exempel på när det är bra att veta vad du känner är när jag faktiskt öppnat upp mig. Eller iaf få ett svar. 

Han tycker då inte att jag ställer frågan om vad han tänker ofta alls. 

Jag svarar då jag frågar vad du tänker ofta men jag får alltid svaret ingenting eller basket. 

Han tyckte det var annorlunda och jag fattar inte alls vad som är annorlunda och hur ska jag kunna veta när jag borde ställa frågan om jag ska få något annat svar? Ska jag återigen gissa mig till något? För det verkar ju inte funka. Då är det bara basket. 

Han ville iaf att jag ska fråga exakt vad jag vill veta så ska han svara så bra som möjligt. 

Jag sade väl isåfall att detsamma gällde han. 

Han tycker inte jag har något problem att öpnna mig. 

Men jag sade att han sagt att han inte känner mig och att vi måste komma närmare varann. 

Det höll han med om. 

Jag frågade hur han ville lösa det för jag tycker att det är samma sak. (Om jag är bra på att öppna upp mig, hur kan han säga att han inte känner mig?)

Han tyckte då att båda ska bli bättre på att fråga mer vad den andra känner och tycker. 

Lät väl bra kunde jag tycka. 

Men sen kom mina hjärnspöken som jag inte tycker är far fetched så jag ställde frågan:

Fick då svaret att han går på känsla

Det kan jag säga sårade mig. 

Svarade då att en gång sade du att jag kan ta dig för givet men hur ska jag göra det om du inte känner mig? Du kanske inser att du inte älskar mig när du 'lär känna mig'

Hans svar: jag är inte orolig för det. 

Mitt svar: det är jag...

Alltså, inte precis en konversation man vill ha med personen man älskar och som jag tycker stt jag känner väldigt bra trots att han har svårt att öppna upp sig när man själv sitter och har dåligt självförtroende och avskyr sig själv. 

Jag har ändå trott att han om någon känner mig och älskar mig för den jag är men nu känns det mer som han älskar mig för hur jag får honom att känna om sig själv eller för att han trivs med mig. 

Det blir liksom ännu jobbigare att öppna upp så han kan lära känna mig bättre för jag går bara runt och är uppriktigt skräckslagen att han kommer inse att han inte älskar mig. 

Och hur älskar man någon man inte känner? Jag förstår verkligen inte det. 

Men om man kollar ser man att jag har fått mer volym på axlarna och trapsen har blivit större. Ser inte spinkig ut över axelpartiet som jag gjorde på första bilden. 

Man ser inte det så mycket på denna bild men latsen har blivit större så har ju fått en mer markant midja och på denna bild ser man ju iaf att jag har fått en mindre omkrets runt midjan, mindre lovehandles och ser allmänt tajtare ut. Samma sak med benen. 

Praise the lord! Om ett år till kanske det ser ännu bättre ut!

Vad är då planen?

Jo, tänker inte ändra på mågot innan nyår. Inte för nyårslöfte men för att jag inte vill avstå från godis och god mat denna månad. Det är min syndarmånad så det så!

Men efter det ska jag inte äta godis något mer. Jag ska äta frukost, lunch, middag, något proteinrikt mellis plus en proteinshake. Så inga större ändringar i kosten heller. 

Min kropp mår bäst av att få i sig fett, kolhydrater och proteiner. Vill inte minimera något av det. 

Sen ska jag träna 5 dagar i veckan. Har börjat mer med pass på gymmet med Anton så då får jag in mer kondition och högintensivt en period. Vilket är bra för jag börjar tröttna lite på rå styrka och jaga vikter. 

Vi får se vad kroppen tycker om det 😊

Många pussar och kramar från din Eira😊😊😃😃😘😘❤️❤️💗💗💞💞💖💖💕💕💓💓

Det ska inte bli lättare ju starkare du blir. Blir du starkare lägger du på mer vikt eller gör något för att det ska bli tyngre så du är tillbaka till att det är skitsvårt. Gör man inte det blir man ju aldrig bättre eller starkare. 

Nuts!

Sen kan man ju tolka lite som man vill. Om det aldrig blir lättare så blir du starkare. 

Men jag tror att det har haft lite att göra med att Natalie gärna vill att man kommer till henne och det tar rätt lång tid att ta sig till henne i kommunaltrafiken så då orkar jag inte med den resan. 

Nu har jag bil så nu tar jag mig gärna dit. No probs. 

Sen körde jag hem till Anton och vi myste hela kvällen. Så fredag blev min restday. 

I lördags gick vi upp "tidigt". Innan kl 9 iaf. Käkade frukost och sen satte oss i bilen och åkte till Vby. 

Eftersom Anton har gymkort på samma gym nu så kan vi börja köra mer tillsammans. Which we will take advantage off. 

I lördags körde vi iaf axlar/triceps/biceps. Köttade på rätt snabbt alltså. Man vilade bara när den andra körde. Så vi hann med typ 8 olika övningar, 3 sets på varje och åtminstone 3 av de var dropsets. På 45 min. Haha. Det brukar typ ta 1h15min annars kanske. Så blev nästan blandat högintensivt och styrketräning. 

Ska man pressa så tungt som möjligt ska man ha vila mellan seten i typ 2-4 min. Vi kanske hade max 1 min. Därav orkar man inte lika tungt och därav droppar man vikt (dropset) 3 gånger så man verkligen trycker ut allt man har. 

Efter det åkte vi hem till mig och hämtade mitt bakdekorationsset eftersom Anton skulle coacha heeela dagen så jag tänkte baka. Åt sushi till lunch och sen kl 13 satte 3 h bakning igång. Vaniljkrämsfyllda saffransmunkar och de där nougatgodiset jag gjorde med Natalie fast med vit choklad istället. Åååååh sååå goda!

När Anton kom hem på kvällen stannade vi bara hemma och spelade lite vuxenspel, kollade tv och myste. 

Igår åkte vi till Kista och köpte de sista julklapparna och, guess, tränade 😃 introducerade honom för kettlebellpasset. Bytte dock ut 2 övningar. Den första så ska man snurra kettlebellen runt kroppen. Tränar bålstabiliteten. Vi körde mountainclimbers. Sen så är sista övningen axelpress med hantlar. Vi bytte den mot sumosquats för båda var rätt möra i axlarna sen dagen innan. 

Efter det åkte vi hem och fixade käk, kollade Die Welle, lite bakprogram och somnade till slut. 

Idag har jag världens träningsvärk i sidorna som drar sig ut över hela ryggen och vi ska köra Bodycombat... Och imorgon ska jag köra med Johan så ingen vila för mig på ett tag... Yey!

Jag tränar i princip varje dag för att få dem. Jag mår skitdåligt om jag inte tränar och speciellt under längre perioder. 

Jag har en sexaptit som är näst intill omättlig. 3 ggr om dagen och då skulle jag vara tillfredsställd men skulle inte säga nej till mer. 

Choklad är en craving som jag konstant har och äter jag sötsaker är det 80% choklad som jag vill ha. 

De tre största källorna till endorfiner. Needsthem!

Är så sjuuukt upp och ner. 

Ibland känner jag mig som att jag är en riktigt snygg tjej som är över medelmåttet. Jag känner mig vältränad och det känsm som att jag är en "doer". Jag får ett mål och jag jobbar stenhårt för att uppnå det och oftast klarar jag det. 

Jag blev svetsare

Fick jobb direkt efter gymnasiet

Flyttade hemifrån 1 mån efter studenten

Alltid haft kontroll över ekonomin

Jag blev lärare inom svetsning

Jag fick jobb som lärare och massa ansvar

Jag tog körkort

Jag lyckades ta mig ur en sjuk depression och jag lärde mig älska igen

Jag har en relation med morsan och har "rised above her shortcomings"

Sen har vi nästa sekund då min självbild blir heeelt annorlunda. 

Alla framgångar känns halvdana. 

Jag kände mig aldrig riktigt duktig i mitt yrke innan jag började plugga

Jag var värdelös på att plugga

Jag fick jobb som lärare innan jag var redo och kände att jag gjorde allt fel

Det tog lång tid och mycket pengar dör körkortet

Jag har fått mycket hjälp med att leta bostäder

Jag är ful och jag borde kommit längre i träningen med all tid och energi jag lagt ner

Jag har ingen självdisciplin och min blotta existens sårar alla. 

Och dessa tankar brukar kunna skifta veckovis, ibland månadsvis. 

Nu skiftar de typ 3-7 ggr om dagen. 

När jag hamnar i en svacka har jag ingen motivation till något och speciellt inte motivation att kontakta kompisar för att hitta på något. 

Vill typ gömma mig på gymmet. Det är oftast enda motivationen jag hittar och det är fan långt ifrån alltid jag har motivation till det. 

Det enda som motiverar mig är att jag vill ha endorfiner och träning får mig att må bättre. 

Att hålla sig upptagen får en också att må bättre och det är drivet jag har att träffa och prata med människor. 

För att få några minuter eller timmar ifrån mitt personliga fängelse av upp och nergångar. 

Känns som att denna bloggen har gått från att vara en rolig blogg där man läser om träning, kost, bakning och roliga saker som händer i mitt liv till att bli en avgrund där det är 4 mörka och jobbiga inlägg och 1 inlägg som låter som att mitt liv är på topp. 

Haha helt sinnes...

Sen skulle vi iaf köra Bodypump. 

För de som inte vet är det 1 timmes högintensiv styrketräning med stång och vikter. 

Astungt! Men kul!

Kände mig rätt svag detta pass mot vad jag brukar palla, men har träningsvärk och är trött i kroppen iaf så jag körde på så hårt jag orkade. 

Och jag tror motivationen delvis kommer ifrån att jag var på den nyöppnade plusanläggningen i Järfälla igår och körde spinning. 

Den var asfräsch och det var superkul att vara på ett nytt gym. Inte alls mycket folk där en söndag vid 16 så har förhoppningar om att det inte ska vara mycket folk där alls. 

Dessutom står ju axlar/skuldror på schemat vilket är askul. 

Meeeeeen, pga att ryggen fortfarande inte är bra så känner jag att kroppen mår bäst av att vila. 

Annars hade jag kört med Johan idag, men icke. 

Och när man är på träningshumör är det skitjobbigt att bara ligga hemma and do nothing. 

Bajs

Jag har alltid tyckt att jag är en väldigt logisk människa som inte låter känslorna styra. Bra på att lösa konflikter och lätt för att prata och ta tag i saker innan det blir för mycket. 

Min kropp orkar allt jag utsätter den för och jag tar hand om kroppen för att jag ska orka allt. 

Helt plötsligt sitter jag med facit i hand och jag vet vad logiken säger att jag ska göra, men känslorna säger något helt annat och jag lyssnar på känslorna. 

Helt plötsligt är jag mycket mer känslig och överanalyserar. Åt båda hållen. 

Ibland känner jag mig som att jag är en grym människa och nästa dag är jag värdelös. 

Kroppsligt så har jag ju min mage som hållwr på hela tiden, överrörliga handleder och axlar och nu ryggskott på det. 

Det känns som att jag på väldigt kort tid gått från en väldigt stabil människa som alltid kämpar för att göra bättre med tydliga mål till en labil människa som varje dag kämpar för att bara läka så man blir människa igen och tar allt dag för dag. 

Jag får panik!

De har öppnat en plusanläggning i Barkabystaden så jag ville testa den. 

Den är perfekt nu när jag har bil. Finns massa gratis parkeringar. 

Dessutom är den faktiskt asnajs. Lär träna där mycket. 

Aldrig kört spinning förut heller. 

Svettades som en gris och var riktigt trött men kul var det!

Körde hem till Anton, hittade en bra parkering and everything was great. 

Sen skulle jag på toa och det sade bara sade pang. Höger sida i korsryggen, precis där man har de där två prickarna. Kunde inte stödja mig på höger ben. Det bara vek sig. Inte nödvändigtvis av smärtan men det var bara omöjligt att ha någon som helst tyngd på det. Bara sjönk ihop. Fick liksom trycka upp mig så jag stod rakt och när jag väl kom dit fick jag anstränga hela kroppen för atthålla den positionen, för tappade jag lite bara föll man ihop. 

Ringde Mojsen och frågade om det var så när hon fick ryggskott och beskrev när det kom ich fick reda på att spinning är typ det värsta man kan göra och att jag måste koncentrera mig mer på bålstabiliteten. 

Det bästa att göra nu när jag har ont är att göra stretchövningar för rumpan, bada varmt eller ta en värmekudde. 

Låg och stretchade en stund men det gjorde för ont så lade mig i badet. 

Det blev lite bättre men resten av min kropp orkade inte värmen så duschade och lade mig på soffan. 

Gjorde för ont så jag letade på internet efter hur ma gör hemmagjorda värmekuddar. Tänkte att det måste gå. 

Och tacka gudarna för alla fantastiska gravida kvinnor med tillgång till internet!

Blöt en handduk

Lägg i plastpåse

Lägg plastpåsen i örngott

Värm i mikron. 

Ligger med den nu och det hjälper faktiskt. 

Detta är ett bra tips för er med brutal mensvärk också. 

Inte sista gången jag gör detta såattsäga. 

Anledningen till att jag inte "velat" gå till en nu är för att jag unte riktigt tycker att jag har problem längre. 

Förut var det så klart vad jag hade problem med. Det var relationen med morsan och all misshandel där, det var en pappa som blundade för det och som jag aldrig kunde nå upp till förhoppningarna om vem jag borde cara och vad jag borde prestera. Det var Anton som dött och en annan pijkvän vars hjärta stannade i ambulansen, det var en pijkvän sim var min räddare från allt det som sakta slutade älska mig och sen inte ens tycka om mig som människa. Det var pressen att klara skolan och mitt yrke. 

Jag hade helt enkelt mycket stora saker som hände och hade hänt som jag inte kom över. 

Nu har jag ju en pojkvän jag älskar över allt annat, systrar som alltid stöttar, en bra relation med pappa och jobbar på en relation med mamma där hon faktiskt ändrat sig mycket till det positiva. Jag har gått igenom sorgen med Anton och killen efter han, jag har gått igenom sorgen av att förkora mig farmor, min bästa vän. 

Nu är problemen mer diffusa för nu är det jag sin skapar de. Logiska Renée som aldrig låter känslorna ta över förnuftet. Det är precis det jag gör. 

Jag tror att det jag mest kommer behöva och vilja prata om är de otroligt höga kraven jag har på mig själv och alltid haft. Hur jag ska kunna titta på mina accomplishments och känna stolthet. 

Typ att jag blev svetsare, jag blev lärare, jag flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet och har klarat mig bra själv. Jag har körkort, vänner, pojkvän, fortfarande min familj kvar och är omtyckt av Antons familj. Jag tränar som ett as och får små förändringar utseendemässigt och vad jag orkar på gymmet. 

Det enda jag ser dock är misslyckanden. Jag tycker inte jag är en bra svetsare, en tillräckligt bra lärare, jag förstår inte varför jag har vänner eller pojkvän ich mina prestationer på gymmet går för långsamt. 

Sen stressar jag upp mig för att jag inte duger i någons ögon. 

Och så blir jag frustrerad för jag vet att det bara är en dum känsla och långt ifrån sanningen. 

Men nu när jag hunnit landa i att jag ska gå och prata med någon ser jag fram emot det och tycker det ska bli otroligt skönt att prata ut om allt detta som jag egentligen inte vågar gå in på på djupet med mina nära och kära. 

Sen var det läkarbesök. Den dåkiga nyheten var att jag inte hade bakterier, gallsten, var laktos eller glutenintolerant etc. Vilket betyder att det inte finns en lätt lösning till mina magproblem. Det är helt enkelt stressrelaterade problem och min mage är extra känslig för stress. Vilket betyder att jag inte kan göra mer än jag redan gjort i alla år. 

Vilket egentligen inte är någon nyhet. Why should life be simple? 😜

Sen fick jag remiss till att prata med en kurator. Mest för att jag kanske kan lära mig att hantera stress bättre. Inte ha så skyhöga krav på mig själv så jag inte blir stressad över att saker inte funkar som jag vill etc. 

De goda nyheterna vet jag inte men inget blev väl sagt som chockade mig. 

Eller jo, det positiva var hur bemötande min husläkare är. Hon ställde t.o.m frågan om de kunde göra något för att förenkla för mig. Typ längre sjukskrivning eller något. Men jag vill testa och kolla vad som händer efter nyår. 

Sen drog jag till gymmet och körde biceps/bröst/mage i typ 50 min. Asnajs. 

Imorgon blir det triceps och axlar och söndag ska jag ägna tiden åt mina ben. 

Nu ska jag in till stan och få 1 timmes ansiktsbehandling. Vet inte vad för behandling. Det får de informera mig om när jag kommer dit. 

Jag behövde ungefär 15 min av vaken tid i sängen innan hjärnan började snurra. 

Började med att kompisar som jag velat träffa ställer in för att de mår dåligt, är sjuka eller inte har tid. Alla är bra anledningar och jag klandrar ingen. Sen började jag tänka på andra vänner som jag värderar högt som inte hört av sig på länge. Och sen de vännerna när det känns som att det bara är jag som alltid hör av mig till. Och de verkar jätteglada över att prata med mig och jag vet själv hur snabbt tiden går när man har mycket att göra och att man glömmer bort sig ibland och kanske inte alls tycker att det gått särskilt lång tid. 

Även fast jag vet att allt detta är den logiska förklaringen så börjar hjärnan vrida och vända det emot mig så helt plötsligt sitter man där och har ävertalat sig själv att dessa vänner undviker mig för de har fattat vilken rutten människa man egentligen är. De har börjat få upp ögonen för allt det som jag ser. Alla misstag, alla hemska tankar, allt som gör mig till mig. 

Sen vet jag att skulle någon av mina vänner gjort misstagen jag gjort skulle jag aldrig se ner på dem eller döma de som hemska personer. Och alla mer eller mindre känner såhär. Utom roboten Anton som aldrig tänker såhär. Vilket kanske färgar mig mycket för då tror jag att dessa tankar är mer ovanliga än vad de faktiskt kanske är. Och jag väljer aldrig att seriöst sätta mig ner och prata om detta med någon. Jag skojar bort det. Tar upp det som ett skämt och då förstår sig nog inte folk på att det faktiskt är ett problem. 

Och det är för övrigt hur jag pratar om alla mina problem. Jag skämtar bort dem. För om folk inte ser att saker kan såra mig så kan de inte använda det emot mig. Antagligen för att jag är uppvixen så med en förälder som alltid använde ens svagheter emot en om hon fick nys på dem. 

Men iaf. Nu ligger jag här och tänker att folk egentligen inte orkar med mig som vän. Att Anton bara är med mig för det är bättre än ingen alls. Och så kan jag få så sjukt banala tankar som att Anton blev tillsammans med mig när han ledsnat på WoW och Diablo. Nu när WoW är kul igen är jag mest ett irritationsobjekt. Någon som kräver mer av hans tid än han vill ge. Och då känner inte jag mig som en awesome flickvän som kräver den tiden för jag bara vill kramas, umgås och skratta. 

Jag känner mig helt enkelt som ett irritationsobjekt för hela min omgivning. 

Och som jag skrivit vet jag att dessa tankar är totalt ologiska men det känns ändå som att de personerna jag lär känna på djupet kommer avsky mig så om jag trycker bort dem först Så slipper jag bli sårad. 

Jag är en idiot!

Igår var jag och Pao på en Bondfest på Karlbergs slott med Tommiboii.

Jag var så taggad att jag typ var fixad vid kvarat över 6 och redo att dra. Skulle inte dra förrän 19.30..

 

Men om vi börjar på morgonen. Jag vaknade och drog till gymmet. Axlar/skuldror (igen). Jag satsar rätt mycket på armar nu på gymmet för jag får mycket ben när jag kör med Johan. Jag får ju ben, rygg, axlar, skuldror, mage. Allt typ :P Hehe nä men jag vill få snygga armar och det är kul att jobba på så kör lite extra på axlar och skuldror nu. Dessutom köpte jag en såndär tofs m tillbehör så man kan ha en donut på skallen.

Sen åkte jag hem till mig för att hämta kläderna kvällen till ära innan jag åkte tillbaka till Anton och började sticka på mina sockor. Lite inspirerad av Ann kanske ;) hehe.

Som en blixt från bar himmel insåg jag att jag glömt mina IronFist klackar hemma! Övervägde att skita i de men jag hade sneekers med mig och träningsskor. Ska jag gå runt och vara superuppklädd och sminkad och sen sneekers?

Det var bara att gå ut till bilen och åka hem och hämta skorna.

Mötte upp Anton när han slutat och handlade. Lagade saffransrisotto m lax, köpte 3 öl på systemet och tog ut lite pengar.

 

Vid halv 8 bar det av. Nu när jag har bil och mitt månadskort på SL har tagit slut får jag ladda kortet med pengar och åka så nu blir man snålare med att åka i kommunaltrafiken kan jag säga.

Mötte upp Paowie i St Eriksplan, gick till Karlberg och fixade den sista touchen på Toms rum innan vi förade med några andra personer.

 

Sen bar det av till själva festen. 2 killar var utklädda till Bondbrudar. It was amazing! Vi lärde en av de att göra slutdrop och den var perfekt. Ni vet, en sån slutdrop när svanken och bakdelen är på väg uppåt innan överkroppen. Twerk it boy!

 

Sen satt vi och spelade lite drickaspel med några killar, jag och Pao shottade tequila (vidrigt av bara satan. På tok för nykter dör den skiten) och träffade massa trevligt folk.

Gjorde seriöst bara av med 100 spänn den kvällen. Alltså, 2 öl + 1 shot. Sen 3 öl på förkröket. Så jag vart verkligen helt lagom påverkad. Knappt inte påverkad alls men tillräckligt för att släppa några spärrar (like I have them anyway).

Drog därifrån runt halv 1 för sista tuben gick kl 1. Fina Tom erbjöd mig att sova över hos honom men hade redan lovat att sova hemma hos Anton. Inte för att han hade brytt sig men det är så himla skönt att komma hem till honom och ligga och kramas med personen man älskar när man är lite tipsy. för att inte börja prata om hur skönt det är att vakna hemma dagen efter :P Hehehe

 

Okej, så i fredags hände inget speciellt.

Var på gymmet på morgonen och körde axlar/skuldror och mage. 2 sets med roll-outs, 8 rep var och jag hade träningsvärk till idag. Herregud!

På kvällen gjorde vi typ ingenting. Var hemma hos Anton och myste. 

 

I lördags drog jag, Anton, Oscar och hans bror Lucas och klättrade. det var skitkul men eftersom jag hade sån extrem träningsvärk i magen var det rätt svårt. Dessutom långa naglar. 

Men vi var där 3 timmar och jag klarade ändå typ all enklaste boulderväggarna. En som var kul, man började där väggen sluttade utåt så det var jävligt tungt första steget eftersom man behövde använda armarna för att dra sig in mot väggen.

När vi var klara åt vi på o.Learys i Liljeholmen innan vi åkte hem. Och gjorde *trumvirvel* INGENTING! Haha så jävla torra.

 

I söndags tog vi en promenad till Vällingby för Anton skulle coacha basket. Väl där drog jag och mötte upp Antons mor och vi + hennes man åkte till en julmarknad i Skälby medan Anton hade sin match.

Kom hem med 3 pepparkaksformar, grönt te och 2 g saffran. Ann köpte saffranet åt mig plus en fika. Sååå nöjd.

När vi var klara och genomfrusna åkte vi hem till Ann och väntade på att Anton skulle bli klar. Jag hjälpte även Ann med en stickningsbeskrivning på sockor som hade legat i ett halvår för att ingen förstod sig på beskrivningen. Except this girl :). Så jag stickade klart hälen på sockan och försökte förklara hur de tänkt.

 

Sen åkte vi och plockade upp Anton och åkte till Ikea för att ätaa deras julbord.

Julbordet är faktiskt bra där. Det är ju stämningen som tryter. Ingen julstämning precis. Och inte blir man ditkörd av häst och vagn i ett snöland. Hehe.

 

Väl klara åkte vi till Intersport för att Anton skulle köpa skor och jag hittade mjukisbyxor för 99 spänn. Taget!