Long time no seen
Någon kommenterade att jag inte skrivit på länge. Och det stämmer ju. Vet inte vem som skrev det dock. Hehe
Men anledningen är mest att det blev nycket med nya jobbet och främst att mitt humör är så uppochner och bloggen skulle bli min personliga bergochdalbana mellan superkär och gullegull till superdeppig och ingen framtidstro alls.
Inte så att jag skulle avsluta livet, men jag ser ingen mening med allt jag vill ha ut av mitt liv.
Typ såhär. I mitt liv är mitt största mål att skaffa barn och uppfostra dem. Leva ett bekvämt liv med den jag älskar och utvecklas som människa.
Sen har jag dagar då jag inte förstår varför jag vill föda barn till den här hemska världen som vi bara förstör och jag känner mig så maktlös inför allt.
Folk dör överallt och blir av med familjemedlemmar åt höger och vänster och här sitter jag och mår skit trots att jag har allt. Jag har ett bra jobb som är kul och ger bra betalt. Jag har ett förstahandskontrakt på en lägenhet, har precis köpt en bostad med killen jag vill spendera resten av mitt liv med. Jag har körkort, ett husdjur, vi planerar tillsammans, jag och Anton, och det finns definitivt bäbis inom en snar framtid.
Men jag blir rädd för den här depressionen som kommer så ofta. Rädd för när jag har barn så ska det gå ut över dem.
Och nu på senaste tiden har jag dessutom blivit så jäkla aggressiv. Är skitsur hela tiden. Jag är aldrig sur. Jag är ledsen, förtvivlad, fylld med ångest och självhat, men aldrig arg.
Det verkar dock som att jag har mycket att skriva om och jag vet att det hjälper så kanske får öppna denna blogg igen då
Kommentarer
Trackback
