Började läsa Divergent för en vecka sen som jag haft i bokhyllan ett tag men inte prioriterat.

Vad jag ångrar att jag inte prioriterat den nu i efterhand kan jag säga! Dryga 500 sidor pure gold alltså!

Ni vet, sådana där böcker som är så spännande att det är tufft att lägga den ifrån sig. Höjden på spänning är inte bara i slutet på varje kapitel, utan genomgående i varje sida. Man kan inte avsluta och lägga den ifrån sig någonstans för man måste veta vad som händer!
 Och det händer massa hela tiden!

 

Först är det ju Beatrice där det strular med hennes tester för vilken faktion hon ska tillhöra, sen väljer hon Dauntless faction som utgår på mod.

Sen är det ju prövningar för att ens bli en Dauntless som hon måste göra och det är hur många olika prövningar som helst. Sen är det spänning bakom testerna eftersom att folk kan döda för att komma i högre rank.

Sen blir hon kär i en av ledarna för prövningarna så där händer det massa.

Sen hela grejen att hon är Divergent och man får typ inte veta vad en Divergent är utom att hon kan manipulera simuleringar.

Sen kommer det ett krig!

Alltså, det tar aldrig slut på spänning! OMG! Nästan så att jag inte vill se filmen för jag tror att jag kommer bli besviken.

Jag har inte ens sett filmen och är redan besviken på att Four inte har alla tatueringar som beskrivs i boken.

 

Hehe nämen umgicks med Anton, Nic och Jonas i lördags efter lite träning. Sen drog Anton, jag och Nic på en fest i Vby hos en gammal basketkompis till Nic och Anton. 

Insåg mest i helgen hur tajta jag och Niclas har blivit. Känns som att vi har kommit bra överens redan från början men nu på senaste skulle jag nog placera honom i facket bland bästa vänner. 

Vi diskuterade på festen att det var så mycket småbrudar där och att vi kände oss illa till mods. Och hur musiken säg för att det inte var Tommy Nilsson elelr Ronan Keating och att det är så mycket mer najs att bara umgås i vårat gäng och jobbigt att träffa nya människor som man ändå aldrig kommer prata med. Haha vi är mest bekväma med varandra. 

Det är kaos! Och jag börjar mer och mer bli en av de få som räddar upp alla situationer. 

Denna vecka har allt gått fel. Första dagen ettorna kom fungerade inte IT delen i deras schema så vi fick ändra om det. 

I onsdags kom alla tvåor och treor som skulle fotas också, vilket betydde att eleverna inte hade något att göra när de inte fotades. Tänk er att första dagen i skolan sitter ni från halv 9, får info till typ. Halv 10, sen ska ni sitta av tiden till fotograferingen vid 12.50. 

Gårdagen var kaos. Inga chefer var här, en föreläsning vart inställd, Jonas som skulle hålla i hjärtochlungräddning blev påpucklad sv pundare kl 8 på morgonen när han skulle sätta upp tipspromenaden så istället fick eleverna kolla film. Kl 13 var det en föreläsning och under lunchen fick vi ändra om hela fredagen utan chefernas godkännande eftersom de tryckte bort oss när vi ringde och svarade inte på mail. 

Vi hade en etta som blev galen för det inte fanns ett schema och för mycket luft i det vi hade planerat. Vi löste problemet som egentligen var chefernas. 

Imorse fick vi skit för att vi ändrat schemat och föreningen hade sagt att vi snackade skit om skolan framför eleverna som jag inte ens kan tänka mig är sant. 

Under detta kaos har jag ändå hunnit prata med mina treor och fårr in de på rätt spår, prata med dem om lärlingsersättningen och printat ut deras avtal, fixat lärlingsplatser, hjälpt den nya fastighetsläraren, fått reda på och rett ut kvällskurser, fixat och pratat med receptionisten om hur det fungerar med kläder för alla program, fått reda på att mitt schema inte stämde och börjat med lektionsplanering eftersom jag antagligen har elever nästa vecka. Det här är en bråkdel av allt jag behövt fixa denna vecka. Det har varit gaaalet!

Uschabuscha....

Har haft en helt sinnesrubbad arbetsvecka än så länge. Alltså, I shit you not när jag säger att jag nästan däckade hos Nic igår innan 21!

Möten hela måndagen och tisdagen. 8-16/17.. Sitta och lyssna hälften av den tiden och sen ska man jobba tillsammans hela lärarkåren på helt pantade arbetsuppgifter...

Måndagen började med att VDn skulle dra upp massa jävla statistik och vår 2020 plan (vart vi(ledningen) vill att skolan ska vara år 2020). Skitintressant. Verkligen! Speciellt när de flesta har första timmen tillbaka efter semestern. Sen började ALLT snack som jag knappt minns vad det handlade om. Och gissa vad? Det gick ut på tiden. Typ en timme ut på tiden! Så tiden man skulle fått för egen planering blev inte av om vi säger så.

Sen skulle VI (lärarkåren) planera introduktionsveckan för ettor, tvåor och treor. Vi hade bara fått ett löst schema för ettorna. Vi skulle komma på lekar och sånt som fick dem att känna sig välkomna. Det enda vi visste var att Bengt hade en vision om att tvåor och treor skulle arbeta i verkstaden under tors eller fredagen så ettorna kunde se dem jobba.

Hur schysst är det egentligen mot tvåor och treor?

"Hej, välkomna tillbaka till skolan. Du ska ni in och arbeta i verkstäderna så ettorna kan titta på er likt aporna på Skansen. Chopchop"

Vi yrkeslärare blev snabbt kraftigt emot det förslaget för det skulle bli kalabalik. Istället planerade vi att sitta och prata med tvåor och treor så akn ettorna komma in och så får dem förklara hur skolan fungerar och vad de gör ute på lärlingsplatserna.

 

Nåväl, avslutar dagen självklart med ännu fler föredrag. Vi var klara typ 16 för att vi i lärargruppen jobbade snabbt så jag gick ner på gymmet och tränade.

 

Tisdagen började med att fortsätta planera introdagarna. Jag hade kommit på en rolig instagramlek som skulle gå genom hela veckan så vi behövde komma på uppgifter.

Sen var det ju samling och pratpratpratpratprat igen. Jag kan lägga till att det är omöjligt för mig att lyssna och sitta still såhär länge. Han berättade då att vi ska kolla alla våras kursplaner och hitta gemensamma ord för att förenkla för eleverna att veta vad som krävs av dem för att få ett visst betyg.

Detta följdes ju inte (på initiativ av mig kanske) jättebra. Anledningen var väl mest att jag tycker att sånt kommer automatiskt under ett större samarbete så jag kom på att vi skulle ha temaveckor med främst ettorna. Tema Arbetsmiljö. Det är en grej som alla yrkeslärare måste kunna betygsätta eleverna inom och svenska/engelska/historia/idrott. Så vi jobbade på ett sådant samarbete istället både före och efter lunch tills våra huvuden var mos vid 15 ungefär. Däremellan någon gång fick vi utskällning av rektorn också för att vi ville veta om vi kommer ha lektioner med ettorna över huvud taget eller om vi måste försöka fixa lärlingsplats till dem dirr som han sade innan semestern. Han vart sur för han tyckte det var självklart att vi skulle vet att v ska ha lektioner.

Sen har han blivit sur på också att vi säger att vi vill ha ett schema för eleverna så vi kan säga till lärlingsplatserna när eleverna kommer ut. Jävla idiot.

Vi hade fått schema om att det skullev ara en halvtimmes sammanfattning i slutet av dagen så vi hämtade ner rektorn för det så att vi kunde sätta oss och jobba med vårat istället. Den halvtimmen blev 1,5 h så 16.40 ungefär var vi klara. Jag hade myror i brallan innan han började prata så sista halvtimmen var jag gråtfärdig för att jag behövde sitta stilla. Jag trummade med benen, flyttade mig i stolen, stånkade och stönade och var på väg 5 gånger att gå därifrån bara för att få springa av mig. Vilket jag efteråt gjorde. Bytte om till träningskläder och hoppade av vid Thorildsplan för att springa till Brommaplan.

 

Igår var lugnare med möten och vi fick tid till eget arbete, vilket betydde att ajg hann bli klar med kursmatrisen för Produktionsutrustning 2 och jag hann fixa de nya tvåornas mappar, titta på ett serieavsnitt, plugga körkortsteori och faktiskt andas ut innan jag tog en promenad till Odenplan och körde övre delen av ryggen med Johan och sen övningskörde med papi till Hässelby, rensa kattlådan, packa inför helgen, duscha och promenera till Niclas där jag äntligen fick äta och sen däcka på soffan.

 

Får se hur denna dag blir... Jag känner för att trycka denna just nu. Själv!

 

Först träffade jag Tim i stan. Vi vandrade runt och till slut åt vi på Jensens Bøfhus. 

Sen gick jag upp och såg mig själv i spegeln. Har typ sällan sett så smal och fit ut. Förstod ingenting. 

Men jag var ute och sprang iaf. 40 min intervalllöpning och 20 min promenad. Körde lite mer än gula spåret i Grimstaskogen (som bara den är intervall i sig). Körde 2 min löpning, 1 min promenera. Och när man springer kör man järnet så man dör. Sprang ändå gula spåret på typ samma tid som när jag lyckas springa hela vägen. Så man tar i. 

Intervall är bra för att få bättre komdition och att bränna fett. Det tillåter en att komma upp i maxpuls mycket. Springer man bara på orkar inte kroppen vara i maxpuls. Därför behöver man lugna perioder för att man ska orka med toppen och utsätta kroppen för maxprestation. Finns olika varianter på det också så man kan testa sig fram lite. 

På eftermiddagen mötte jag upp Tom vid Fridhems och vi drog till Pau där vi hade en fantastiskt underbar kväll. Blev lite full, men som vanligt nuförtiden fick jag min topp där jag känner mig lite mer än lullig, fortsätter dricka i samma takt men blir ändå nykter igen. Skitskumt. 

Så jag åkte hem runt 00.00. Hade såklart glömt nycklarna så fick åka från Haninge till Gullmars, Från Gullmars till Skarpnäck och hämta Annas nycklar och sen från Skarpnäck till Odenplan som var slutstation och vänta 20 min på Hässelby. Var hemma halv 3. 

Under denna tid hann jag också få extremint i magen så det gick inte ens över när jag kom hem och lade mig. det brukar alltid gå över om jag får lägga mig ner. 

Till slut somnade jag av utmattning. 

Nu såg jag den dick på bio med Anna på PMS och Jonina den Känslige. Anna grät så hon inte fick luft, Jonina hade en lugn gråtfest och resten av biografen orkade inte ens försöka dölja sina tårar efter halva filmen. Alla tjöt! Och vad gör jag?

Jag skrattar. Får knappt luft av den anledningen. 

Jag hanterar inte folk som gråter. Jag tycker det är obehagligt. Det blandat med att jag tycker det värsta dom finns är när andra ser eller hör mig gråta. Det vart för mycket. Har en försvarmekanism och börjar skratta i sådana lägen. 

Men som sagt, hade jag sett den själv (när jag ser den själv) kommer jag bli helt förstörd. 

Blev sur på mig själv i slutet och ba: I'm dead inside! Så jag lyckades tvingaframen ensam tår i en av de sista scenerna. Success!!!

Proppade dessutom massa godis under bion! Och hade ätit sushi/yakiniku innan bion med Anna. Findejt!

Hade sminkat mig och allt!

Har sett så jäkla mycket nu senaste månaderna och kvinnoförtrycket och hur män sexualiserar hela våran existens med allt dem gör.

 

Tycker verkligen detta är viktigt men det går till överstyr och börjar bara bli löjligt. Tycker det har gått till gränsen på att folk (feminister) inte tror att tjejer/kvinnor kan ta ställning och ha egna åsikter, utan bara blir formade av detta "mansdominerade" samhället. Varenda liten grej är kvinnoförtryck.

 

Senast idag såg jag en tjej på facebook som rasade över Victoris's Secrets nya träningsbh som är typ en pushup bh under en träningsbh. Jag ser det mer som att tjejer med jättestora bröst kanske får bättre support i den träningsbhn istället för att behöva ha typ 3 träningsbhar på sig samtidigt?

Eller bara att vissa kanske vill känna sig snygga även på gymmet. Det kanske ger dem motivation att gå till gymmet om de känner sig snygga? Varför måste det hela tiden vara sexualiserat eller inte? Om man inte tycker om idén, vet du vad? KÖP DEN INTE DÅ! Och sluta bitchfita över dem som vill ha den på sig.

Eller tajta klänningar, massa smink, höga klackar, urringning, korta kjolar. Vet du vad? Träning är också en fluga nu och tjejer kanske vill visa upp kroppen de har jobbat hårt för att skaffa och då är det deras val.

 

 

Om alla bara kunde se förbi hur folk klär sig, lyssnar på för musik etcetc skulle världen vara bättre men det kommer inte hända för människor är fördomsfulla. Så om man bara försöker tänka ur sin egen synvinkel och göra vad fan man själv anser är rätt och vad som får dig själv att må bra så lovar jag att din egen tillvaro iaf kommer vara mycket ljusare.

 

Nu kommer detta också från en tjej som jobbat som svetsare och utbildar nu nya svetsare. Jag har jobbat på extremt mansdominerad mark och jag har nästan alltid varit enda tjejen. Jag har fått stå ut med mycket för tro mig, killar filtrerar när de är med er tjejer. Om ni tycker de är grova i käften vet ni inte ens hälften. Jag vart en av grabbarna så jag fick höra allt det ofiltrerade snacket. Och vet ni vad? Om jag tyckte det vart för mycket fick jag tamigfan öppna min egen käft och säga till dem att lägga ner. Vet ni vad som hände då? De slutade!

 

Ta lite eget jävla ansvar istället för att skylla på media!!

Jag läste precis ut det kapitlet i körkortsboken som handlar om alkohol och fy faaaan vad jag kan bli förbannad på människor!!!

 

Varje år dör 75 personer i trafiken pga alkohol.

Av personbilförare är ca 1/5 påverkade av alkohol.

1/4 bilförarare med alkohol i blodet är mellan 18-24.

 

2013 dog 260 personer i trafiken. 75 av de dödsfallen hade med alkohol att gröa. Det är skitmycket!

 

Jag tycker det är så jävla vidrigt! Ska du köra bil så behöver du fan inte ta bilen! Även om man bara ska ta "någon öl" så tycker jag att man inte borde ta bilen. Eller så kanske du kan skita i ölen?

 

Okej, jag är kanske lite hård eftersom att man ändå ska kunna dricka en öl men jag menar mer att jag tycker det är sjukt mycket dödsfall bara för att någon bestämde sig för att vara egoistisk och göra något så oansvarigt.

För mig är det att 75 personer har dött helt i onödan. Så jävla onödiga dödsfall!

 

Skärpning mäninskor!

Sitter och pluggar körkortsteori samtidigt som jag lyssnar på Lugna Favoriter.

På kommer Bon Jovi - Bed of Roses och jag blev tårögd och fick gåshud!

 

För mig representerar den låten alla kvällar innan sommaren (nästan i vintras då, innan Antons GMU) med Anton, Tom, Paulina, Nic, Simon, Jocke och jag. Vi vart iaf kärnan, sen brukade det tillkomma lite fler.

När mörkret drog sig på och ingen orkade gå ut för vi hade det så mysigt hemma åkte gitarren fram och Bed of Roses var en av favoritlåtarna som Tom eller Anton spelade medan vi andra sjöng. De enda i gruppen som verkligen kan sjunga är väl Paulina, Nic och Jocke. Resten gör så att det låter skit men vi sjunger minst lika högt iaf. Och det är fantastiskt! Så mycket kärlek och mys i rummet! Jag och Paulina håller om varandra, man ger en kram till den andra personen intill en och tar en klunk öl när det är mellanspel.

 

Åååh, nu vill jag att allas semester ska ta slut så vi kan återskapa dessa minnen!!

 

 

Han ville iaf åka upp till Sthlm med Annie och Ludde (mina kusiner) och gå på Gröna Lund med oss. 

"Visst, skitkul att träffa kusinerna. Och kanske försöka bryta igenom Annies tonårshjärna" tänkte jag. Men först vart ju problemet att Ammi bor i Sundsvall och kommer säkert inte ha tid att åka till Sthlm en helg för något sånt och sen det största problemet. Martin vilel ha med morsan! Och jag sade att det inte kommer gå eftersom att vi inte pratar och hon kommer ta upp alla problemen och det kommer bli bråk. Han sade att han kunde prata med henne om att inte ta upp något. Big F-ing chance att det skulle fungera. Jag sade bara att jag most likely inte skulle klara det iaf. Att jag inte ville träffa henne. 

Han ville att jag skulle tänka på det men ju mer jag tänker, desto mer är jag säker på att det är en dålig idé. 

Vi kan inte lösa något om hon inte kan ta på sig något ansvar och inse att hon handlat fel och försöker ändra sina vanor. Punkt slut. Och innan hon kommit så långt kan inte jag ha henne i mitt liv. 

Detta blev ju en rätt stor chock så drömde att jag bråkade med henne hela natten. Byebye beautysleep. Dessutom ville jag verkligen prata med Anton men han har inte hört av sig sen han åkte iväg på basketlägret och nu känner jsg mig som en barnslig tonårsflicka men jsg tänker inte höra av mig. 

Det är han som är upptagen och bortrest så tycker han får höra av sig när han har tid. Jag har hört av mig och bestämt när vi ska träffas senaste 2 veckorna i princip så nu tänker jag leka lite svår när han är borta. 

Haha, ibland är jag lite tjejig iaf kanske 😇

Först fick jag dåligt samvete för jag måste verkligen springa mer. Måste få bättre kondition till GMUn. 

Sen såg jag att min mage inte är i samma form som den brukar. En liten kula. Kom på sen att det kan vara att den är svullen av all gluten men det tänkte jag inte då. 

Så skitdålig självkänsla och bara vill vara bättre sp drog ut på en typ halvtimmes intervall löpning. Sååå. Jääävla. Svettig!!

Idag blev det lite av en oplanerad vilodag. Sådana behövs ibland också.

Jag hade planerat på att springa från Blackeberg och hem på hemvägen samt köra högintensivt här på jobbet innan men istället för att träna så somnade jag. Känner mig helt slut. Sen insåg jag att jag måste laga matlådor och då måste jag handla så jag känner inte att jag har tid att springa hem, byta om och duscha, gå och handla, laga matlådor och sen göra mig redo för sängen. Jag tror inte min kropp pallar det heller idag. Ibland måste man lyssna på sin kropp. Den har ju gjort bra ifrån sig nu i flera veckor och fungerat när jag velat att den ska fungera så nu är det min tur att lyssna lite.

Får försöka ta igen det imorgon då jag ska köra med Johan (det blir alltid jättetungt då) och tror faktiskt att jag ska satsa på den där intervall löpningen på vägen hem från träningen med Johan då.

 

Anton åkte iväg på basketläger idag i 5-6 dagar. Han sade  först att han kommer hem på lördag men sen igår var han inte säker på när hemfärden skulle vara. Jag sade att jag ville att han skulle ta reda på det så jag kan planera min helg om det behövs. Har ju redan ett projekt som jag faktiskt är sugen att ta tag i nu när han är borta. Ska nämligen måla om i garderoberna. Det är typ plywood skivor som suger åt sig vätska och eftersom att min katt är efterbliven och kissar blnd mina kläder om man har garderobsdörrarna öppna så suger träet åt sig urinet och det luktar.

Fick bort lite med citron men har vit färg kvar från när vi målade vardagsrummet som jag tänkte dra över och sen lacka det. Om det då händer en olyck sugs det inte in i träet och man kan tvätta bort urinet på ett annat sätt.

Vill göra något med lägenheten så känner att det var en bra plan.

Plus att det är lättare att hitta i en ljus garderob.

 

Med armhävningarna och situpsen kanske jag kommer göra det ikväll iaf bara för att se hur mycket jag orkar och hur redo jag är för mönstringen :)

Märkte av hur mycket jag sovit hemma hos Anton då för jag kände mig knappt hemma längre. Blev snabbt uttråkad och började plocka/städa. Vi har knappt några kanaler och jag hade ingen lust att hitta en film etc etc. 

Vi fixade iaf mat (fläskkotlett med ugnsbakad potatis och bea) och jag ville baka så jag gjorde äppelpaj med hasselnötter och hemmagjord vaniljsås. Fan vad mycket godare det var med egengjord vaniljsås och inte köpt. Och vad enkelt det var!

På fredagen kollade vi iaf första Hobbitfilmen för Anton hade inte sett den. 

På lördagen drog vi ut och sprang i Grimstaspåret. Körde högintensivt. I ett redan högintensivt spår (väldigt mycket tuffa backar) och jag hade druckit dåligt på fredagen vilket märktes! Ingen jävla energi alls. Sämst!!

Efter det skulle vi iaf dra och bada vid Strandbadet. Gick förbi en gammal basketkompis till Anton då och det visade sig att han var hemma. Så vi badade med Challe som han kallades och pratade med hans mamma och lekte med två hundar som de var hundvakt åt. 

På kvällen kom Simon och Anelle. Paaaarty. På 4 pers...

Vi började spela Monopol, vilket jag vann. Såg mörkt ut i början men lyckades få tag på alla gula gator och började bygga hus. Hade nog varit mest sparsam med pengarna också innan så när folk hamnade där blev dem panka. 

Sen spelade vi ett roligt dricksspel när man ska blåsa bort korten från toppen av en flaska men man får inte blåsa bort sista kortet. 

Söndagen åt vi amerikanska pannkakor med sirap och tog sen en promenad på 1,5 h från hby till Bromma. Lite kringelkrångelvägar sådär. 

Idag behövde jag knappt hjälpa till all med foten. Så kanske att jag klarar en riktig nästa gång. 

Jag har iaf satsat mer på lats och skuldror på ryggpassen nu och pausar lite i marklyften. Har inte tagit bort dem, men idag körde jag 4 sets med paus istället för både 4 sets med paus och 5 sets av vanliga marklyft. 

Sooon

Jag skickade sms imorse till ANton som han inte svarade på och då tänkte jag att han säkert var upptagen med att städa så jag skickade ett sms där jag frågade om han blivit kvävd av dammråttorna. Fortfarande inget svar. På typ 4,5 h. Egentligen brukar jag inte bry mig men nu vet jag ju att han är ledig idag och han har då haft tid att iaf skicka ett sms så min första tanke är att han är skitförbannad på mig av någon anledning som jag inte skulle veta om.

Kom på att det är alltid min första tanke, även med vänner som tar för lång tid att höra av sig på. De är förbannade på mig för något jag har gjort och vill inte prata med mig. Så fort man fått den tanken i huvudet så bara imploderar den och jag mår skitkasst. Så nu har jag gått runt sen kvart i ett och varit rädd att Anton varit sur på mig och jag drar mig från att ringa för jag har skickat 3 sms som han inte svarat på och han kanske bara vill ha tid för sig själv och är han sur så vill jag inte att det blir så att han skulle lägga på i örat på mig och jag sitter fast på jobbet.

 

Ni hör ju, worst case hela tiden. Anton är nog inte den killen som går runt och är sur på mig bakom min rygg. Hallå, Anton är inte ens den personen som blir sur. Punkt.

 

Lugnade inte ner mig förns nyss då jag ringde och han svarade. Han lät iaf inte sur på rösten och vi ska fortfarande umgås hela helgen så jag kan inte ha tabbat mig såå stort.

Dessutom vet jag inte vad jag skulle ha gjort fel och allt var superbra imorse innan jag drog till jobbet.

 

Tror den känslan är en såndär känsla som man aldrig riktigt blir av med. Med mig och morsan så har ju allt som hänt hemma alltid varit mitt fel. Jag fick skulden för allt. Fan, jag fick en utskällning på en halvtimme som slutade med att jag blev utkastad på gatan för att morsan inte hittade hårborsten som jag då hade slarvat bort tyckte hon. Problemet var bara att ajg var i min tonårsfas då jag ville ha rufsigt hår och hade inte borstat det på ett halvår...

Sånt ligger iaf fortfarande kvar hos mig. Jag behöver itne ha gjort något men jag är van att få skulden så jag är alltid rädd att folk ska vara sura på mig utan att jag vet.

Tror det också är anledningen till att jag aldrig faktiskt är sur på någon utan att berätta vad som stör mig. Jag blir sällan sur och är det småsaker som i hemmet med Anna och jag tycker att hon borde diskat eller gått ut med soporna så orkar jag inte ta upp det för jag är irriterad i 10 minuter och sen löser jag antingen problemet själv eller går därifrån. Men om man faktiskt har ett problem som måste lösas, exempel om ens partner pratar med någon på ett sätt man inte tycker om (som min första pojkvän som sade "jag älskar dig" till sina tjejkompisar) sådana problem måste ju lösas asap för det är inte en engångsförteelse och det kommer fortsätta göra ont.

 

Hatar de där tjejgrejorna när de blir sura och säger att killen måste ta reda på själv vad han gjort för att få henne förbannad. Det är väl bara att säga vad det är så kan man jobba och reda ut problemet?