Väl hemma grattade jag Anna och pratade med henne ett tag innan hon drog. Då började äventyret direkt. Började med att fixa pecannötspajen. Efter det formade jag köttfärsbiffarna, sen diskade och städade jag ela köket och hallen. Med städa så menar jag att jag torkade av alla ytor, dammsög och moppade. Låter lite men tro mgg, det skicket som köket var i så var det ingen liten uppgift!

Fixade sedan mellis. Lättkeso med vaniljkvarg, linfrön, kokosflingor, banan och hallon. Skitgott!

Passade på att bryta kontakten, antagligen för alltid, med morsan också. 

Vi har haft det knakigt och efter att jag ventilerat mina problem med pappa, Anna, Anton och sist Mojsen så bestämde jag mig att jag inte saknar morsan och därför är jag inte redo att ta upp kontakten så jag sade att jag inte var redo, vilket hon kort och gott flippade på och jag sade tack för mig och blockade numret. 

I eftermiddag ska jag dammsuga ochmoppa resten av lägeheten, fixa det sista till maten (röstin, steka köttfärs, fixa såsen, hacka grönsaker och fixa vaniljgrädden), fixa mig själv, handla, träna och om jag får tid, sy upp gardinerna. Sen invänta gäster. Fyfan :p...

Vi var inte många heller. Det var jag, Anton, Johan som höll i det, Jonina ocv en annan tjej. 

Efter ruffien var det bara att duscha och åka hem till Anton. Käkade lite innan vi gick och lade oss. 

Haha planerar hur man ska få in en stor jävla kaninbur i lägenheten.... Idiot på mig

Romantik för mig, och hur jag visar att jag älskar ågon, är så simpelt som att jag kan sabba min planering för att få tid med den personen. 

If the world only knew....

Det var dessutom en giant med! Alltså, jag tycker att jag är lång, 170 cm, men hon var typ 2 huvuden längre. Minst 190cm alltså. Gaaaalet. 

Sen var det tillbaka till jobbet. Har i princip stickat klart Niclas ena socka. Hehe workaholics.. So much to do...

Efteråt åkte jag till Planet Fitness för att köra bröst/axlar med Jonina men hon hade varit med om något skit som jag inte tänker skriva ut här för sekretess och respekt mot henne. Så jag fick träna själv. Men det är skitsamma när man har ett bra gym att utöva sitt pass på. 

Nu är jag på väg till Anton och ska sova där. 

Vi ska köra Ruffie tillsammans imorn! Haha kommer bli hur kul som helst!

Stressen börjar ta ut sin rätt känner jag...

Åkte till Sldertälje med Jane som skulle gjuta smycken och sen shoppade vi för jag behövde presenter. 

Glömde morfars present på tuben. BRA RENÉE! Måste därför köpa en ny present till honom. 

Ska börja sticka raggsockor åt Niclas och hittar bara mina små stickor så måste typ köpa nya stickor också...

Blev för första gången irriterad på Anton också. Inget vi inte löste innan det blev ett problem iof men konstig känsla. Handlade mest om att jag är stressad och försöker verkligen komma med lösningar så det funkar för alla men verkar inte alltid uppskattas. Nu var det om festen på lördag. 

Hade absolut ingen lust att kickboxas men åkte iaf. Jävla tur var det för det var mycket teknik sparkar och sparring och det var skitkul så kände mig genast lugn igen. Asbra!

Har förresten världens mörkade blåmärke nästan vid armhålan som jag inte vet vart det kommer ifrån. 

Hörde att Roberts son Elliot hade sagt detta:

Hoppas Renée kommer och tittar på basketen. Hon är så rolig. 

Haha blev jätteglad. Kul att man är omtyckt :)

Nu följde jag inte med på basketen för jag var på Ikea, men såg ju hockeyn hemma hos dem så blev massa bus då. 

Började med att jag slog i huvudet i en av Antons hyllor (fick e bula och det gör fortfarande ont). Sen bara fortsatte det. Tappade saker, gick in i saker och var allmänt klumpig. Amaze....

Följde i alla fall med Anton och hans svåger Robert på en långpromenad istället för gymmet. Hade bålstabilitet igår och kände att den kan jag ju göra närsomhelst i princip. Typ på jobbet. Har inte så stressigt med jobb denna vecka när det är sportlov. 

Vi gick i Judarn och det var lerigt, blött och is. Skorna ser inte jättefina ut nu. Måste tvätta av dem. I'm a mud princess! 

Efter det tig vi oss till Anton och duschade. Sen gick vi till pizzerian och plockade upp pizza att äta till hockeyn vi skulle se hos Robert och Katarina (Antons syrra). 

(Ops! Pizza är fuskmat 😨) ångrade beslutet att äta pizza dock med tanke på hur uppblåst jag kände mig. 

Avslutade kvällen med att se Slumdog Millionare. För mig första gången. 

Den var bra faktiskt! Tyckte dock det var skumt att han fick frågor som faktiskt passade in så bra på alal stora händelser i hans liv. Väldigt mycket tur för honom. 

Idag blir det i alla fall först hem en sväng för jag glömde träningsbh hemma och behöver ta tabletter. Har inte direkt bråttom heller men lite surt att missa en långpromenad på morgonen. Aja, tar igen det resten av veckan. Imorn blir det nog yoga och kanske en kort prommis efter det och på onsdag och torsdag blir det garanterat promenad. På fredag tänkte jag ta ledigt så jag hinner städa, träna och laga mat till kvällen då släkten kommer. 

Har dessutom träningsvärk i höger skinka! Inte vänster. Bara höger. Måste ju ha sträckt något. Är väk inte normalt att få sån här extrem träningsvärk i ena skinkan när man använt båda benen lika mycket, i en promenad som man gör rätt ofta och inte ska få träningsvärk alls för. Hmmm

Jag och Anna var där tillsammans och gnabbade som ett gift par och vi skämtade hela tiden om att vi var lesbiska älskare. Jag skämtade och sade: jag kommer älskling! 

Big mistake :p älskling låter inget bra när det kommer ur min mun. Låter galet onaturligt och stelt. Haha

Dessutom var jag vrålhungrig och då blir jag extra konstig. 

Köpte korv och bulle när vi var klara på Ikea och när vi var på väg hem fick vi godis av Annas far. Should NOT have eaten that! Fick sån sjuk energi! Kunde inte sitta still!

Jag fick bära alla tunga saker, vilket var asbra för att bli av med lite av energin. 

Anna drog direkt och övningskörde efter. Jag kunde inte sitta. Anton låg och blundade hemma vilket jag inte alls var i form för. Vad gör jag då? Först skruvade jag upp hyllan, rensade hela vardagsrummet från prylar, dammsög, flyttade soffan och bordet, rensade ur all elektronik från nuvarande tvmöbeln som ska slängas, tvättade av stolarna med färg, rengjorde ljushållare, satte upp nytt duschdraperi, i med tallrikarna i skåpet och placerade kuddarna som vi köpt i soffan. 

Sen packade jag väska och nu är jag på väg till Anton. 

All energi är slut alltså. 

Och när jag kommer dit får jag handla, fixa käk och sen är det typ dags att dra på bio. Kommer somna gott inatt. Hihi. 

Eftermiddagen gick dock åt att frenetiskt uppdatera Aftonbladets hemsida för att se hur det gick för Sverige i semin. 

Efter jobbet var det ben på gymmet. Sjuuuukt tungt! Helt galet! Började gråta. 

I shall tell you. 

Var astrött i musklerna och fick välja mellan bulgarian split och mystery box. Jag HATAR bulgarian split så inget kan vara värre. 

Det betydde att jag skulle göra burpees med grodhopp typ 20 meter och sen 20 meter utfall. På tillbakavägen var det 20 meter av att koppla rygg mot rygg med Johan och pressa honom bakåt och sista 20 var burpees och grodhopp. När jag hörde det började det tåras i ögonen utan att jag förstod varför så jag började skratta helt hysteriskt och då kom änu fler tårar ich jag såg ut som ett psycho!

Nämnde jag att han hade 2 praktikanter med sig som typ inte alls fattade vad som hände. Haha

But I did it all!

Sen var benen gelé och jag kunde inte sitta ner. Alls. Var rädd att benen skulle sluta fungera. 

Hem till Anton, lämna ryggan, ut till Niclas bil och åka till Antons äldsta bror för att fira Hedwig, 7 år. 

Tycker om hans familj. Alla barnen verkar tycka om mig rätt mycket för både Hedwig och Elliot började direkt dra runt mig och ska visa deras hamstrar. 

Hans brors äldsta dotter är 15 och hon och jag kommer också väldigt bra överens. Jobbar ju med ungdomar i ungefär hennes ålder så tycker det känns så naturligt. 

Blev massa sötsaker och korv med bröd :o skäms på mig! Tur att det är nu iaf och inte under deffen. 

Idag vaknade jag runt 9 och så var det bara att äta frukost och dra till gymmet. Tränade bröst/triceos med Jonina. Eller jag tränade och hon snackade. Hon skulle träna senare. 

På väg till gymmet hände något intressant!

Jag skyndade mig till tuben för att hinna, sprang nerför trappan och kände hur det bouncade loss innanför tröjan. Hann tänka Hakuna Matatas inna jag insåg att jag glömt bhn... Hur glömmer man att sätta på sig bhn? 

Jävla stolle!

Så nu sitter jag med träningsbhn. På mig och saknar bhn hemma hos Anton :p hahaa

Har ptecis läst klart Geroge R.R Martins sista bok A Dance of Dragons. 1117 sidor. Tog nästan ett år, men nu har jag läst klart den!

 

Anledningen till att det tagit sån tid är inte för att den är dålig. Skitbra serie! Den sista boken var dock lite trög på sina ställen. Allt börjar förfalla och det blir jobbigt att läsa om konstant sorg och att alla karaktärer bara går ner sig. Dessutom är varje kapitel om en karaktär i boken och kapitlen slutar oftast i cliffhangers. Men sen får man inte läsa om den karaktären förrän kanske 100 sidor framf rö man ska läsa om alla andra och det gör att jag inte försvinner in i boken och tänker "en sida till, bara en till".

Det är dessutom mååånga karaktärer att hålla reda på för att inte gå in på intrigerna så man behöver tid att smälta allt också.

 

I april kommer ju 4:de säsongen ut också. Jippie!

 

Axel/triceps passet gick rätt bra.

15 kg i axelpress, inga problem! På detta pass körde jag med 12,5 kg förra gången så rätt stolt över det.

Kände även att jag ska öka vikter i vissa övningar nästa gång. Och detta var morgonträningen! Jag älskar morgonträning, för man vaknar verkligen till liv av det. Men att köra styrka på morgonen brukar alltid gå sämre för man har itne lika mycket energi i musklerna tycker jag. Så yey me!

 

Dessutom, jag håller på att leta lärlingsplatser till mina ettor nu för att de ska ut och jobba 3 veckor i streck. Det brukar alltid vara panik med detta och många företag som säger nej. Nu är det bara 2 stycken som jag inte fått ut och den ena beror på att chefen är bortrest så ska ringa på måndag men det skulle antagligen inte vara något problem och den andra ska också kolla om de kan ta emot 2 killar. Vilket betyder att jag på 3 dagar fått ut 10 killar och 11 tjejer, vilket är fantastiskt skönt! En stor tyngd lättade från axlarna. Verkligen!

 

Nu får vi se vad jag ska göra resten av dagen... Hmm.

Vi kollade Fighter igår av David Russel med Christian Bale, Mark Wahlberg och Amy Adams. Christian Bale gjorde en skitbra roll som crackhead före detta boxningsgud. 

Samma regissör som Silver Linings Playbook och nya American Hustle. 

Silver Linings ligger i toppen av mina favoritfilmer som verkligen berör. Första gången jag såg den var jag inte så inne i den och tyckte inte jättemycket om den. Gav den en till chans och grät som en gris i slutet. Jäkla Jennifer Lawrence!

Och Bradley Cooper är så jävla snygg! Trots att hans ögon sitter i olika höjd i ansiktet. He's pulling it of. 

American Hustle blir det på lördag och jag har stora förväntningar. 

Nu är jag på väg till gymmet för att köra ett axel/tricepspass. Sen måste man ladda med protein och kolhydrater för ska köra rygg i eftermiddag och sen prommis med Malin. 

Ska man träna 2 ggr på en dag MÅSTE ma ladda med carbs efter första passet för att musklerna ska kunna återhämta sig snabbt. Blir att köpa typ 3000 bananer efter hehe ;)

Sitter i en diskussion (inget bråk) med en gammal gymnasiekompis som yttrade sig om att det är för jävla dåligt att man ska behöva bli nominerad på facebook och sen göra en video där man skänker pengar till välgörenhet och antyder att pengarna är lika bra utan att försöka fiska uppmärksamhet om hur duktig man är.

Jag kan väl hålla med till viss del men jag tycker att alla behöver uppskattning och uppmärksamhet. Om man då får det p.g.a att man gör något bra för sina medmänniskor är väl det helt jävla suveränt?

Dessutom, hur många av alla människor som skänker pengar i dessa videos skulle ha gjort det annars? De pengarna hade antagligen gått till ett nytt linne till de själva, en till öl på krogen, en middag på stan eller liknande.

De flesta behöver något som gör att de hajar till för att göra något bra. Typ olika välgörenhetsgalor eller evenemang av olika slag. Eller som i detta fall, nomineringar.

 

Just detta har kommit ifrån att man på facebook ska läga upp en video på sig när man häller i sig en 0,5 l öl och nominera 3 kompisar att göra detsamma. Om de inte gjort det inom 24 h är de skyldiga denna person en platta bärs.

Vissa har istället ändrat på det och skänker valfri summa till valfri välgörenhetsorganisation.

Det är ju helt suveränt!

 

Om vi nu går tillbaka till det faktum att det är för uppmärksamhet etc. Men är det inte det som hela facebook och instagram etc är uppbyggt på? Alla vill bli uppskattade, om det så är för att du vill bli uppskattad för din goda sak att skänka pengar tack vare en nominering, att du lägger upp en bild på smset att ditt blod du skänkte för en vecka sen kommit till nytta för en patient, att du lägger upp en status om att du visat civilkurage när du sett en tjej på tunnelbanan blivit misshandlad av sin pojkvän, du har visat solidaritet genom att hjälpa en full ungdom att komma hem efter en tuff utekväll. T.o.m att lägga upp egobilder och fiska komplimanger för ditt utseende är ett rop på uppmärksamhet.

 

Jag gör det mycket när det kommer till min träning. Jag vill att andra ska förstå hur hårt jag kämpar för mig själv och mitt välmående. Jag vill ju att andra ska klappa mig på axeln och säga "bra jobbat, Renée". Det är mänskligt. Man mår bra av uppskattning.

 

Så sluta förminska folk när de kräver uppmärksamhet för något riktigt bra de har gjort!

Mer sådant!

 

Avslutar ett tungt inlägg med världens bästa skämt!

Axelpress vart det 16 kg, förut tog jag 14 kg. 

Hantelpress vart också 16 kg, förut var det 12 kg. 

Hur fan lyckades jag öka 4 kg i varje hand på 1 vecka typ? Vart kom den styrkan ifrån. 

Crazypants!

Han tar sig friheter och tallar. 

Ingen uppfostran alls

06.23 imorse. Från mitt köksfönster

Typ om man kör militärpress och han ska hjälpa en att hålla stabiliteten genom att hålla armbågarna. Ska han stå framför mig eller bakom. Så visade han hur nära och intimt det kan kännas för kunden om man står bakom. Jag hävdade att det kunde vara minst lika obehagligt om han stod framför och tittade mig i ögonen. Han visade då att han inte stod sååå nära (ställer sig typ 5 cm från mitt ansikte). Då fick han ge sig. 

Eller berättade historien när vi skulle sätta på vilter till marklyften. Han höll i stången och jag fick för mig att backa på vikten så jag backade mitt arsle rätt upp i Johans ansikte. 

Cause that's how we roll. 

Ich drt vart massa sådana historier. Skitkul!

That's right, solen skiner!

Det gör så stooor skillnad på mig att få lite solljus.

Var ute på en 30 min promenad efter lunch med min kollega Jane i solljuset och nu sitter jag med uppdragna persienner och tittar ut på den blåa himlen och önskar mig vår och sommar.

Är så taggad på shorts och linnen! Vill vill vill!

 

Hade annars ett väldigt trevligt avslut på helgen igår. Lagade fläskfilé och pasta. Skitgott! Åt väldigt lite för det var så mycket fett i (vispgrädde, olja, soltorkade tomater och bacon. Fucking fatbomb!).

Hade köpt vindruvor så åt mig i princip mätt på vindruvor innan maten plus att jag drack rätt mycket vatten.

 

Var även förbi Antons syster en stund för Anton skulle hjälpa de med hur man laddar ner filmer så fick busa lite med Elliot och deras katt Gizmo och blev medbjuden på midsommar. (Framförhållningen är fantastisk).

 

Kollade på Zodiac på kvällen också. Skitbra film! Baserad på en verklig händelse. Handlar om en mördare som skriver brev till tidningar om mord etc för han vill ha publicitet. Utspelar sig mellan 60-90 talet typ.

Vill inte säga för mycket om någon bestämmer sig att se den men fan vad bra den var.

 

Och Anton betedde sig som en gnällig bäbis hela kvällen så jag skrattade så jag höll på att dö. Så surrealistiskt att höra honom förvränga rösten som en bäbis och vilja att jag ska bära in honom till sängen. (Jag skulle klarat det om jag fick, så det så!)

Hade i alla fall jätteroligt och vart helt slut.

 

Denna dagen fick starta med en 1,5 h promenad på morgonen.

Nu kommer det bli mer morgonpromenader när det börjar bli ljus ute tidigare. Känner att man mår så himla bra av bara det lilla extra och så är man redo att möta dagen sen.

 

Var så inne i allt att jag glömde äta på 6 h. Haha åt frukost vid 9, sen hem, fixa pwo bollar som jag åt, iväg och köra stenhård träning. En prottebar fick avsluta det passet. Sen gick jag hem och började måla. Målade klart hela vardagsrummet. 

Vips så var klockan 15 och jag hade inte ätit. 

Fixade potatis, spenat och fiskpinnar för att trycka i mig något snabbt. 

Vaknade hos Anton, åkte hem, tejpade vid tapeterna så jag kan måla, hängde upp spegeln igen, fixade pwo bollar, diskade, rensa kattlådan. 

Nu är jag på väg till gymmet för högintensivt (skjut mig) och sen ska jag hem och tvätta, måla, duscha, tillbaka till Anton och kolla film. 

Älskar sådana här produktiva dagar. Man blir aldrig uttråkad. Det är konstant tempo och så avslutar ma med lite lugn och ro. 

Amazballz!

Igår var det hockey med Anton, Niclas och Simon. Jag gjorde tacopaj så satt vi och småglodde/snackade. Fett skönt!

Det sista samtalet jag hade med honom var att han hade kommit hem från läkaren och sade att när han har växt klart skulle han vara 1.85m. (Han var väldigt kort, ett huvud kortare än mig). Vi pratade en stund innan han sade att han skulle till fotbollen men ringer sen. Han ringde aldrig tillbaka..

Dagen efter fick jag massa skit från far min för det hade kommit fram att jag skolkat från skolan. När han skällde ut mig ringde Alex så jag svarade. Han frågade om jag hunnit läsa tidningen idag. Jag sade att jag aldrig läser tidningen och han lyckades trycka fram att Anton dött. Jag tappade andan och kunde inte svara. Jag bara satt där med telefonen i handen. 

Pappa skrek att hag skulle lägga på när han pratar med mig. Jag sade att jag måste gå och lade på luren. 

Efter att pappa skrikit lite till märkte han nog att jag såg konstig ut. Jag var inte riktigt närvarande så han frågade vad det var. Jag berättade a matter of fact att Anton var död. Han frågade vem som ringde och jag sade Alex. Han sade till mig att ringa upp igen så jag ringde Alex men vi satt mest tysta på telefonen. 

Sen minns jag inte riktigt vad som hände men jag låg ner i min säng och tittade in i väggen. Pappa ville att jag skulle gå till skola men jag svarade inte och jag rörde mig inte. 

Efter kanske 2 dagar i det stadiet tvingade pappa upp mig för att äta. Och så gick det en vecka innan jag började gå till skolan igen men jag pratade inte mer, jag åt inte, jag grät knappt, började göra mig illa och var allmänt borta. I 5 månader. 

Pappa tvingade mig till terapi, vilket inte alls hjälpte. Pappa hämtade och lämnade mig och var med på de samtalen som krävdes en förälder. Min mor var aldrig närvarande. 

Jag har pappa att tacka att jag inte blev torsk på anti depressivt också. Det ville terapeften trycka i mig. Svaret på alla lösningar. 

Efter de första 5 månaderna började nog cocken släppa och jag kunde örja hantera situationen så jag började prata igen. Mina första ord var på terapin. 

- jag vill göra ett IQ-test. Sagt och gjort. Jag var strax över medel. Sen var jag antagligen "botad" och terapeften kunde klappa sig på axeln och mina föräldrar andades ut. Inte jag. Men jag lekte med. Fck upp kontakten med mina vänner igen. Skaffade en pojkvän. Träffade min första stora kärlek till slut. Men det tog ett halvår till innan jag fattade vad han betydde. 

Och den första killen jaghade efter Anton varade i knappt 2 månader. Slutade väldigt abrupt när jag var med och tittade på en av hans bandymatcher och han föll ihop på planen. Hans mamma skjutsade hem mig och kille åkte ambulans till sjukhuset. Hans pappa ringde och berättade att hans hjärta stannat i ambulansen men de fick igång det igen. 

Det vart för mycket för mig och jag drog mig därifrån. 

Nu är det 9 år sedan han dog. Tiden går och jag har aldrig mått så bra i mitt liv som i denna stund. 

En sak som jag är oerhört lycklg över från denna skitsituation är att jag lovade mig själv att om jag glömmer det mesta med Anton så kan jag överleva men inte o jag glömmer hur underbart skratt han hade. Och vet ni vad? Jag kan fortfarande höra det ibland. När jag tänker på något roligt hör jag fortfarande hans skratt. Jag kommer fortfarande ihåg hans röst och jag vet precis hur han såg ut. Kan fortfarande komma ihåg hur det kändes är han tittade på mig med sina otrolig vackra ögon. Det för mig är miraklet som jag behöver. 

Han går inte på denna jord mer men han lever alltid inom mig. Så länge jag minns. Och jag minns. Efter 9 år minns jag fortfarande det mesta. 

Det mest otroliga jag var med pm inom detta ämne var typ 2 år efter Antons död. Jag kollade runt bland massa bilder på mammas dator och hittade en video så jag kollade vad det var. 

Det var Anton! Och en anna kompis som skrattade och höll på med en tändare. Jag bröt ihop totalt av lycka och sorg. Helt sjukt. 

Jag hittade även en kärleksdikt han hade skrivit åt mig och då brast det helt. Denna gång återhämtade jag mig i allafall snabbt.  

Meningen med detta inlägg är väl att få folk att förstå att hur hopplöst det än är så kommer det något bättre om man orkar hålla ut! Om man kan säga att "jag förtjänar bättre än det här" och jobbar för sin egen hälsa så får man det bättre. Och uteslut aldrig folk som försöker hjälpa ch finnas där för dig. De kommer aldrig ge upp. Det borde inte du heller. 

Min favoritmening som jag har intatuerat på armen är "för min lyckas skull". För MIN lyckas skull. Allt du gör borde i slutänden handla om ifall det gör dig lycklig, inte bara andra. Och att sätta din egen lycka i centrum betyder inte att du är egoistisk eller inte värdesätter andra människor. Du kan sätta din egen lycka i centrum utan att göra andra olyckliga. Snarare tvärtom. Lycka smittar oftast av sig. Är du en lycklig människa kan di sprida glädje. Även o det bara räcker för en liten stund. 

Du är det viktigaste! Alltid!

- Trevlig hel! Gör inget som jag hade gjort. (Tänkte på alla idiotiska saker jag gjorde i den åldern)

- Det är lugnt, jag ska inte till gymmet. 

Stod där med munnen öppen och kom inte på något bra gensvar. 

Detta är mitt liv nu. Yey!

Jag fick en idé! Som vanligt i mina konstiga tankar..

Men tänk om bloggen skrev upp alla funderingar som försigick i ens huvud! Alltså, inte varenda tanke som passerar, men när man dagdrömmer, argumenterar med sig själv, tänker igenom sitt liv och hur amn skulel förklara vissa saker eller som detta, när något heeelt random kommer upp!

 

Vad häftigt det skulle vara! Helt plötsligt tror ajg inte alla skulle påstå sig vara så "speciella" eller "konstiga" utan inse att alla människor är konstiga och speciella fast på kanske helt olika sätt. Alla har sina "flummiga" egenskaper och de tankarna som man aldrig säger högt måste vara helt sjuka hos alla. Som vissa drömmar man har liksom. Och när man sen tänker vidare och försöker hitta logiken i det som nyss passerade i skallen. Fan vad awesome!

 

Hade en superkväll igår trots avsaknaden av träning!

 

Paulina mötte upp mig på Coop och vi handlade ingredienserna till en hemmagjord pizza. Köpte räkor, champinjoner, lättost, mozarella och ananas <3 Superpizza yumyum!

Sen köpte vi Lindts mörka mintchoklad som också var fantastiskt att knapra i sig!

 

Åkte hem och jag tog en snabbdusch medan Paulina började med käket. #service #vilkenkvinna :P

Åt och satt i köket och bara pratade om allt som vi missat!

Vi är ju vana vid att träffas varje dag i princip som vi gjorde i somras när Pau var arbetslös och jag hade lång semester. Festa med killarna, glida på dagarna.

Det vart iallafall mycket snack om killar, träning, jobbet och gemensamma kompisar, tankar och funderingar. Pratade bort 3 timmar och det gick fan i en rasande takt!

 

Det suger för övrigt att växa upp när man inte har all tid i världen för sina nära och kära längre! Varför kan man inte få betalt för att umgås med dem hela dagarna?

Visst, man kanske har turen att få ett jobb med kollegor i sin egen ålder där alla har ett så bra klimat att man bara myser hela dagarna men den chansen känns liten :(

 

Abuhuuu!

 

Fick skjuts hem till Anton sen som satt och kollade hockeyn. Det var tredje period och Sverige ledde med 4-2.

Alltså, inte för att jag är jätteintresserad av hockey, men Sveriges målvakt i OS, Henrik Lindqvist, är en jävla hjälte!

Alltså, skotten som Tjeckien fick in i sista perioden var galna! Hade vi inte haft typ världens bästa målvakt hade vi släppt in i alla fall enligt mig typ 2-3 självklara skott i alla fall!

.. och det var ungefär så långt jag hann. Efter den matchen började Arsenal mot United också och jag somnade efter 10 minuters spel... Klockan var inte ens halv 10. Roligt jävla sällskap jag var då..

Fast han kan få skatta sig lycklig kanske. Mysa med en utslagen Renée kanske är den bästa Renéen för då ligger jag ju still och inte håller på med annat och ställer tusen frågor.

Han kanske tyckte det var det skönaste ever när jag somnade innan honom. Hehe. Maybe...

 

Fick en skön prommis på 1 h 20 min imorse innan jobbet också så metabolismen är igång och ikväll blir det bröst/triceps, vilket är mitt nya favoritpass tror jag. Jippie!

 

Ska äta middag med Paulina som planerat och sen hörde Anton av sig och ville träffas. Han har skadat armen och kan inte spela basket. 

Frågade hur fan han skadat armen. Ha gissade på att det var armbrytningen på Medusa. Jag frågade om det var värt det och fick inget svar. Oops :p haha klev kanske på en nerv ;)

Men det betyder att jag ska fixa middag, duscha, iväg till killen och hinna sova och vara fräsch imorn till en heldag med elever och träning. 

Behövde inte träna idag. Skulle ta en vilodag tyckte Johan för nu har det blivit mycket ben. 

Och JA, det känns! Min röv, bakre lår och inner lår vill att jag ska fatta att jag lever so to speak. Benpass och kickboxning liksom. No!

Got mah ghettoface on right now!

Hehe nä men nyss hemkommen från kickboxningen. Trotsade min brännande röv och baksida lår (träningsvärk från gårdagens benpass som en jävla idiot) och en mage som jävlas med magsår och tog mig till träningen. 

I början kunde jag inte hoppa för fem öre utan att mina tarmar var på väg ut. Men efteraom jag är en idiot och vägrar visa att jag är svag på något sätt bara fortsatte jag i alla fall!

Denna gången lönade det sig för jag glömde bort att det gjorde ont när jag fick börja kicka och slå. Amazing! Kände t.o.m att jag blev lite förbannad en gång. Tror det är stressen. 

Nu kommer nog mina ben döda mig imorn om inte magsåret hinner först. 

Knarkar i alla fall 40 mg omeprazol om dagen igen nu för 20 räckte inte helt enkelt. Hoppas detta bättrar på det för HEEELL NAAAH att jag tänker låta min mage stoppa mig från att träna. Nahuh!

Jag bestämmer över vad min kropp är kapabel till, inte tvärtom! Okej, jag fattar att min kropp inte är kapabel till att köra 200 kg i squats helt plötsligt över natten och det respekterar jag. SÅ RESPEKTERA MIN KAMP MOT ATT ORKA, KROPPJÄVEL! Inga krämpor och inget larv! 

Nu blir det att försöka läsa klart min bok någon jävla gång! (Mycket ilska och svordomar i detta inlägg och jag ber om ursäkt)

Det är mitt sätt att verkligen visa hur mycket jag uppskattar någon på ett subtilt sätt. 

Därför är det lite stressigt bu med 4 personer, varav 3 åtminstone vill jag hitta perfekta presenter åt. 

Farfar är kirrad. Jag vet vad jag ska ge. Måste bara skriva ett tal. 

Anna har jag ingen aning om och inte heller farfar. 

Anton är skitsvår att hitta till men jag tror att jag har lyckats. 

Först tänkte jag köpa saker till honom från Ikea som han har klagat på och sagt att han behöver köpa nytt. Så slipper han åka. 

Sen till Grand Finale. Han har sagt att han jättegärna vill testa Ruffie men han kan inte torsdagsr mellan 19-20 för då coachar han knattelag i basket. Jag har lyckats övertala Johan om att byta dag en gång så Anton kan vara med innan han åker. 

Tror det är en rätt bra present. Hoppas det iaf :)

Senaste tanken var på att min mage blivit sämre de senaste veckorna igen. Ont mycket trots bra mat och omeprazol. 

Sen började jag tänka efter om det fanns något som stressat upp mig sista tiden eller något och kom på massa anledningar. 

På vardagen flyter ju allt på rätt bra, som vanligt liksom. Jobb, träning. Det enda jag hinner med. 

Sen är det ju helgerna. Den 8 mars är det födelsedagsfest hos mig. Den 26 fyller morfar år, 27 fyller jag år, 28 fyller Anna år och den 1 fyller farfar 80!! Out of the blue har min morfar, som jag knappt har någon kontakt med, bestämt sig för att komma till Stockholm och hälsa på. Vilket kommer att äga rum fredagen den 28. Jag ska träna och såt också så jag är inte hemma förrän 17.30 någon gång så måste fixa mat och fika i förväg. 

Jag och Anna har bestämt oss att renovera vardagsrummet och det måste vara klart då. Målning, inköp av nytt möblemang, slänga ut det gamla etc. Plus att lägeheten ska hinna städas, presenter ska inhandlas till morfar, Anna och farfar. 

På lördagen ska vi till Arboga och fira farfar. Jag och Ammi ska hålla tal så måste skriva vad jag ska säga. 

Anton fyller år den 20 mars och han är då på GMU. Han åker den 17 mars. Därför vill jag ju spendera så mycket tid som möjligt med honom inna han åker och det blir ju också bara på helgerna som man har tid. 

Jag har ingen aning vad jag ska köpa till Anton för han är skitsvår. 

Dessutom har han en tvillingbror som jag tänkte fixa något litet åt. Speciellt om jag ska fira honom med hans familj. 

Det är mycket på jobbet att tänka på också som är svårt att koppla bort. 

Hela situationen med att jag inte vet om morsan får för sig att följa med morfar och Inger hem till mig stressar också upp mig. 

Vi har ju inte haft kontakt sen november då jag sade att om hon vill ha mig i sitt liv får hon acceptera mig för den jag är och inte den hon vill att jag ska vara. Följer hon med blir det säkert drama. 

Är stressad för att det kommer säkert bli då min familj får träffa Anton for the first time. Vet inte varför det är uppstressande. Tror att det som stressar är att om han inte vill så kommer jag bli tveksam på hela vår grej. 

Blää. Men om man ska försöka se det positivt då är väl att det finns någn kroppsdel som förstår och säger ifrån när det blir för mycket, för gudarna ska veta att min hjärna vägrar säga ifrån :p jag och mina känslor har nog något som mer kan kallas en bekantskap än en vänskap  och en förståelse :p någon gång ibland svindlar en känsla förbi så snabbt att man undrar om den verkligen var där :p haha

Beställde de från USA. Det var gratis frakt och tröjorna kostade typ 150 kr styck så typ som i Sverige!

Det är sjukt att nya träningskläder faktiskt kan tagga en för mer träning, speciellt om de är så roliga som mina!

Jag är för lat för att vända på de så skriver vad det står under bilden bara *don't hate me*

"If squats were easy they'd be called your mom"

"Hakuna Masquata. It means nice ass"

Haha älskar mina nya tröjor! Är så lycklig!

Igår stängdes spisen av. MITT UNDER MIN MATLAGNING! Så där står jag med en kastrull av köttfärs och lök, en skål med mjöl, en annan kastrull med potatis som ska kokas och jag skär upp champinjoner. 

Så fed up att jag bara lät allt stå och gick in i vardagsrummet och började måla väggarna!

Idag så fick jag den ljusa idén att proppen kanske gått (tänkte på det igår men det betydde att jag behövde dra en stol 3 meter och det var jag antagligen för lat för. Men inte för att måla halva vardagsrummets väggar). Älskar min logik ibland ;)

Idag tog jag tag i saken i alla fall. 

Har 3 proppar som kan gå. Aldrig bytt proppar men det är inte så svårt. Trooor att en propp är för spisen, en för alla lampor och en för all elektronik (alla eluttag). Såg att en propp saknade koppar så bytte den och voila! Spisen fungerade igen! Who needs men? 

Då tar jag det hellre lugnt en dag extra. 

Morgonformen börjar dessutom ta sig! 

Inte för att försöka dela in folk i fack (man är inte sin diagnos) men jag måste ändå säga att en del personer med asperger är helt underbara!

 

Lite kort om asperger från vårdguiden:

 

Allmänt

Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar hjärnans sätt att hantera information. Om man har Aspergers syndrom märks det framför allt på hur man samspelar och kommunicerar med andra människor.

Orsakerna till Aspergers syndrom är inte helt kända, men troligen bidrar flera olika biologiska faktorer, bland annat genetiska, till uppkomsten av Aspergers syndrom. Därför kan man ofta, men inte alltid, ha släktingar med liknande personlighetsdrag.

Symtom

Om man har Aspergers syndrom tolkar man ofta tankar och känslor på ett annorlunda sätt än de flesta andra. Man har problem med att avläsa sociala signaler och kroppsspråk och kanske tolkar det som sägs i ett samtal på ett konkret och bokstavligt sätt.

 

Står en massa mer men jag har kommit i kontakt med några personer i mitt liv med asperger, speciellt nu när jag börjat som lärare och jag har upptäckt att jag kommer väldigt bra överens med de flesta elever med asperger. De kräver ju ofta väldigt tydliga ramar och regler, vilket jag själv tycker är väldigt skönt för annars spårar jag helt.

Hade en elev förra året och hon hade antagligen väldigt svårt med lärare och nya personer. När jag träffade henne hade jag ingen aning om hennes diagnos utan jag var bara pang på som jag brukar vara. Som en elefant som blivit rädd för sin egen skugga och bara kutar rakt fram. Eller något.
Det var inte förrän senare som jag fick reda på det och jag fattade ingenting. Fick t.o.m komplimang av hennes mamma för att det inte fanns någon annan som kommit så nära denna elev på så kort tid.

Nu har min kollega en elev med asperger och för henne kommer det ut så att hon inte vill ha några vänner verkar det som. Hon läser mangaserier på sin iPod touch hela tiden, pratar väldigt tyst och tänker verkligen efter innan hon säger något. Hon kan helt gå in i sitt skolarbete och det tar tid innan man får komma henne inpå livet. Hon är också en sådan som behöver väldigt tydliga ramar.
Hon har i alla fall börjat prata och öppna upp sig mer till mig också vilket är jättekul.

Jag har alltid dragits till folk som är lite udda, står lite utanför med emotionella problem. De passar inte in i alla kretsar. That's my kind of people! Vilket är konstigt i sig, eftersom jag faktiskt är en sådan som passar in i de flesta kretsar. Lite av en kameleont utan att ändra personlighet. Jag har bara så många olika intressen och är väldigt öppen för allt här i livet. Tycker nästan allt är kul och är kunskapsgirig.

I alla fall. Såg I Rymden Finns Inga Känslor idag för andra gången. Jag älskar den! Simon är fantastisk! Ingen får röra honom och gör någon det skriker han: RÖR MIG INTE! JAG HAR ASPERGER. Hahah skitbra! Ska också skrika det till killar på krogen som blir för på!
Dessutom älskar han cirklar så ska man gå under skinnet på honom ska man säga: Sisten är en fyrkant! Vilken jävla förolämpning. Att vara en fyrkant. Hahah

Hela filmen går i alla fall ut på att Simon flyttar in med sin storebror Sam och hans tjej. Alla har olika sysslor i hushållet och det måste ske på exakt rätt tid etc. Tjejen tröttnar på Simon och gör slut med Sam och flyttar därifrån. Simon blir förkrossad för nu finns det ju ingen som kan diska! The horror! Han bestämmer sig därför att hitta en ny tjej till Sam som ska kunna diska åt dem.

Helt fantastisk! Allt verkar så simpelt för honom! Saker är eller så är de inte. That's that!

Vill ni se den finns hela filmen på youtube här:

 

På dagens schema står cardio/abs på gymmet, handla russin, hem och fixa matlådor och sen börja måla vardagsrummet. När jag orkar resa på mig..

Var ute igår. Var INTE meningen att jag skulle dricka men Anton drog fram ett Pokemon-drick spel som var jättekul och sen var det redan sabbat. 

Blev i alla fall inte så full och hade rätt trevligt. 

Hamnade på Medusa. Mötte upp en av Antons basketkompisar och hans flckvän. 

Den bruden var väldigt aggressiv tyckte jag. Inte mot mig men hon högg snabbt mot andra i närheten. 

Garderobssnubben satt och tittade på mig hela kvällen (vilket kan bero på det faktum att jag var enda personen han kunde se från sitt hörn). 

Han såg ut som typ en irländsk bonde alltså. Så sjukt ful! ;p haha

Tror Anton blev svartis en stund också. 

Började snacka med en kille i toakön som sen kom upp till vårat bord. Jag var trevlig som vanligt och pratade med hoom, hjälpte honom med hur man raggar brudar på tyska etc. Vääääldigt tydlig med att Anton och jag var ett par och han slösade sin tid om han ville något annat än prata. Anton satt och tittade rätt mycket på mig hela tiden och när vi skulle gå därifrån sade han att jag borde vara mer otrevlig och jag ger fel intryck. 

Känner att en del av mig skulle kunna bli sur för det för han har ändå känt mig så länge och vet att jag inte är en otrevlig perso. Vill folk prata med mg pratar jag gärna med dem också. Börjar de ragga tröttnar jag och blir de touchie så nitar jag. Men jag kan inte bli sur på honom för en sån sak. Speciellt inte när han är så sjukt dålig på att visa känslor så detta är istället ett stort steg mot att veta att han tycker om mig. Haha, jag kommer bli mästare på att läsa mellan raderna av detta förhållande känner jag. I'm a mindreader, guize!

För det första och mest självklara, friheten att stå och pissa. Alltså, vilken jävla jackpot i evolutionen de fick där!

För det andra, jag som tjej har lätt att lägga på mig muskler och aldrig varit direkt tjock. Om jag var kille skulle jag ha ännu mindre fett och lägga på mig ännu mer muskler, vilket betyder att jag hade varit ett tatuerat monster med biceps som fotbollar! Alltså, I would be fiiiine. 

Sen skulle jag kunna få vilken brud jag ville, oavsett om jag bestämde mg för att vara schysst och seriös eller ett total asshole (skulle få ligga mer om jag var det sistnämnda). Men jag är lite emotionellt efterbliven och lite av ett asshole som tjej så jag hade antagligen varit väääärldens sämsta pojkvän. Vilket betyder att min flickvän behöver ett tålamod som en sengångare med ett mål. 

Jag skulle vara grym i sängen för min stamina i gymmet också. Sen iof, om jag var ett asshole kanske jag intw lyckats ha ett bra förhållande och inte alls vet vad tjejer tycker om in the downtown area så kanske hade varit skit och bara brytt mig om mig själv. 

Jag tror ändå att jag hade varit värsta ladiesman om jag var kille :p

Enda nackdelen är ju om jag skulle kunna odla ett frodigt skägg eller om det skulle bli spattigt och jag skulle se ut som en sjuk fågelunge. 

För skägg är viktigt om jag vill se manlig ut och bygga på den imagen jag som kille vill uppehålla. 

Sen skulle jag vara blond som kille. Det är iof negativt. Hmmm..

Nu är jag ju tjej. Och jag har bröst. Och som tjej kan man ju komma mer än 1 gång under sex so I got that going for me.. Haha

Alltid när jag känner mig som äckligast får jag som mest ragg ute. Lovar, om ni känner er nere, gå ut med fettigt hår, helst ostbågar kvar i det, inget smink och en stor t-shirt du brukar färga håret i och killar kommer flockas. Trashflow...

Haha aja, till mer seriöst då. Killarna spelar Hearthstone och jag har precis lagat mat. Hittade snabbt in i köket när spelet drogs på på datorn. Maten vart uppskattat, vilket inte förvånar mig för det var massa fett i skiten :p 

Idag var det axlar/triceps på gymmet. Gjorde 2 dips på rad så börjar bli starkare. Går snabbt där nu! Skitkul!

Köpte sedan målarfärg till vardagsrummet som ska renoveras om. 

Jag kan berätta att 10 liter målarfärg INTE väger som 10 l vatten. Vägde minst 30 kg. Jag var blöt av svett när jag kom hem! 

Så imorn kan jag börja måla! Jippie! Efter löpning och magövningar på gymmet. Jääh!

Dessutom!! Kolla detta!

Låt mig förklara:

I söndags "fickringde" en kille jag träffade för 1 år sedan. 

I tisdags ringde han igen, från "fickan". Tror att fickringningarna är slut nu när jag har kille alltså. Hehe

Nu på vägen hem fick jag sms från en kille jag inte träffat på kanske 1,5 år som frågar vad jag har för mig ikväll. 

Dafuck is happening? Hur kan de känna av sig? Går jag ut på krogen kommer jag säkert få fler ragg också. Känns som det ligger en förbannelse.

I och för sig, skönt att veta att man inte bryr sig ett skit om alla patetiska försök och hur klar man är med den delen av sitt liv. 

Tvi!

Alltså, högintensivt är ju inte alls min grej. Sen 1 timme av skiten. Är verkligen heeelt slutkörd!

Redan träningsvärk i magen sen igår och det var mage i detta högintensiva och nu har jag ännu värre träningsvärk än imorse!

Och imorn är det yoga och kickboxning och onsdag tänkte jag köra bodypump (fast jag egentligen inte får och borde vila men jag vill verkligen)

Min mage kommer alltså inte få vila. 

Hujedanmig! Om jag inte får mina abs till sommaren kan hela världen ta sig i röven. 

Dessutom ska ju min pojkvän (fan vad sjukt jag kommer aldrig vänja mig vid de orden känner jag) åka och göra GMU i 3 mån om 1,5 mån. Jag kommer bosätta mig på gymmet alltså! I shall never leave it! Ever, ever, ever! Haha

Kommer nog ta ett bra tag att vänja sig vid att säga de orden. Haha but I shall guide you through this och för att göra det behöver jag ta med er genom hela helgen tror jag. 

I fredags var jag på o'Learys Norrtull med Anton och hans syskon plus deras partners. (Jag var alltså med som Antons partner). 

Vi käkade och bowlade. Jag var fan asbra på bowling! Haha on the roll. Fick spärrar och strikar hela tiden! 

Men iaf, hade superont i vänster knä och det blev sämre när vi bowlade så haltade runt hela tiden. 

På väg hem så hjälpte Anton mig i form av stödpelare. 

Det enda jag kunde tänka på hela dagen och hela lördagen var att vi måste prata om vad vi är för varandra nu. Är vi tillsammans? Annars är det konstigt att jag är med på familje angelägenheter känner jag. 

Jag försökte tagga mig till att fråga hela lördagen med fick aldig mod. Jag har tagit upp ämnet 2 ggr innan och det har inte lett någonstans då och jag visste att det finns två utgångar. Antingen blir vi tillsammans eller så kan inte jag träffa honom mer på ett tag. Tror att det senaste är det som mest hållt mig från att säga något. 

Iaf, lyckades inte få ur mig nånting så vi åkte till Joninas fest. 

Där kom det en tjej som frågade om vi var tillsammans. Awkward! Jag tittade på Anton och tänkte "mm, vad säger du nu för detta får du ta". Hans svar var ish. Vi var ish tillsammans. Då fattadejag att jag skulle ta upp det på vägen hem för nu kändes det som halva jobbet var klart. 

Hade en awesome time på festen med lite roliga lekar och sånt. 

På vägen hem blev jag karatefull och fick minneslucka men jag minns att i pratade om ifall vi var tillsammans. 

Sen vaknade jag upp i hans säng och jag vet att jag inte grät på kvällen så det måste ha varit något bra :p haha

And that's the story om hur jag kämpade för att få en kille i nästan ett år och till slut fick jag honom. 

Vet inte hur jag känner heller. Vi har ju varit tillsammans i alla aspekter utom att vi gjort det officiellt så det är inget som förändrats där. Nu är jag bara säker på att han tycker om mig också och inte bara utnyttjar mig för att det är bättre att ha någon än att vara ensam. Och det är skönt. 

Andra delen av mig måste vänja mig vid tanken på att vara i ett seriöst förhållande igen. Wow!