Lite tankar igen
Nu börjar det bli fullt däruppe och sömnproblemen kommer tillbaka så nu kanske jag måste skriva av mig lite.
Det som ligger först upp i tankarna är samtalet jag hade med Anton igår.
Det hela började med att jag skrev till honom att Alan Rickman är död och mitt hjärta är svart. Lite överdramatisk men ibland måste jag få uttrycka mig dramatiskt utan att känslan är riktigt så illa.
Anton berättade sen att han inte förstår vad nyheten är med att en kändis dör och en långdragen debatt sattes igång.
När jag sen skulle gå och lägga mig kom han in, lade sig på sängen och frågade "varför känner jag inte känslor som andra gör?" eller något liknande.
Det ena ledde till det andra men jag frågade hur han kände när han var kär eller älskade någon.
Anton som inte kan prata om sånt blev illa till mod så jag fick i princip förklara hur jag kände och hur hans känslor framstår för mig.
"När jag läser hur andra personer känner när dem är kära och hur jag själv känner är det fjärilar i magen, personen finns alltid i tankarna och för minsta lilla grej som händer i ens liv vill man dela det med personen man är kär i. Det är den personen man först tänker på att ringa och det är jobbigt att vara utan personen.
Det framstår som att du inte känner så utan kärlek för dig är bekvämlighet. Du är bekväm med mig och kanske inte har hittat någon som du känner dig lika bekväm med"
Anton kände inte alls igen sig i det första jag sade men det med bekvämlighet tyckte han lät mycket mer som hans känslor.
Han blir aldrig sur på någon, han blir aldrig ledsen. Känslor är inte bara något som inte styr honom men det verkar inte ha någon påverkan på hans beteende över huvud taget och han vet inte hur man ska bete sig när andra visar känslor.
Han vet inte vad som är socialt accepterat att göra när någon blir ledsen, arg, förväntansfull, glad etcetc.
Och att försöka förklara för honom att vanliga 27åringar HAR plockat upp dessa färdigheter men han har inte det. Trots att han har haft en flickvän på 3 år innan mig vet han inte hur han ska bete sig när någon är ledsen.
Det var iaf en stor del av samtalet vi hade igår och fastän jag har känt på mig att han inte känner kärlek som jag känner kärlek så är det ändå väldigt konstigt att höra det. Att jag är en bekvämlighet.
Men samtidigt, farfar var antagligen likadan mot farmor. Han sade aldrig att han älskade henne under 50 år av äktenskap för "han visste inte vad kärlek är och hur det ska kännas".
Han ångrade sig ju vädligt mycket när farmor sedan dött och Anton säger det till mig ibland men jag tycker fortfarande att det låter väldigt likt.
Och om de kunde vara lyckliga tillsammans så kan jag vara lycklig med Anton.
Det hade varit en annan sak om han hade varit "fjärilskär" förut och var kapabel till en sådan kärlek men han verkar inte kunnde det och jag vet att han inte skulle trivas bättre med någon annan än mig.
Det blir ändå lite okonventionellt när man hela tiden får höra hur man "bör" känna när man är kär och här sitter jag med sådana känslor men jag har de öfr en kille som aldrig känt så och troligen aldrig kommer känna så.
Deömmare
Sitter och drömmer mig bort i resor för Anton har kommit på att vi ska ut och resa mer i framtiden och därför spara pengar till sådant också. Efter lite tänkande kom jag på att resan jag verkligen vill göra är safari i Afrika. Skulle kosta nästan 40.000kr för två pers. Bara att spara... Haha
Jävla hyresvärd!!!
Jag är så förbannad på vår huresvärd!
Här är det som vi har stått ut med BARA I ÅR:
Det kommer in byggjobbare som arbetar i lägenheter och vi andra som bor i huset har inte fått någon information om detta.
De byter lås på dörren till soprummet utan att berätta
De tar bort dörren till tvättstugan och installerar dusch utan att berätta
De byter kod vilket resulterar i att vi hade 2,5 mån utan ett kodlås som fungerade. Det resulterade i att man var utlåst tills det kom någon med nyckel eller att dörren stod vidöppen. Ingen information om när eller varför det inte fixas
Torktumlaren och torkskåpet har varit trasiga i 2 mån (sen började vi tvätta hos Antons mamma så jag har ingen koll på de senaste 2 månaderna) och är inte dem trasiga är tvättmaskinerna där.
Jag mötte en städare i trapphuset som sade att fastighetsägaren hade låtit en privatperson städa trapphuset gratis och därför är det slarvigt och det sitter ingrott smuts i trapphuset som skulle kosta för mycket att städa bort och städfirman vill inte städa där om de inte får göra det ordentligt.
Nu har de även bytt lås till vindsförråden på höger sida utan att meddela eller ge oss den nyckeln som ska gå till den dörren och gissa vart vårat förråd ligger där vi ville in ikväll??
VAD HÄNDER HÄR EGENTLIGEN???
Jag kan inte nog betona hur mycket jag längtar efter att få lämna denna skithåla till hyresfastighet!!!
24 dagar kvar, 24 dagar kvar, 24 da.....
Word Porn
Fasan på stan
Igår blev det lite spontan utgång med Antons bror. 
Tar galet bra i magen.
Kom hem från jobbet runt 16, början på magont för jag var så hungrig så åt middag, körde typ 1 h hemmaträning.
Började med 10 min pushups.
Då gör man som så att man väljer ett antal armhävningar som man gör varje minut.
Jag valde att göra 8 per minut. 80 armhävningar på 10 min.
För två somrar sen gjorde jag detta på stranden rätt mycket. Då var jag uppe i 12 pushups/min så tänkte att jag börjar lugnt för jag är rätt svag i armhävningar.
Det gick hyfsat bra de första 6 min men sen kom jag verkligen inte upp efter typ 4 pushups så fick börja göra de på knä. Fett dåligt...
Sen blev det 9 st 20 sek av denna:
Tar galet bra i magen.
Körde igenom några solhälsningar för att öppna upp höfter och knän lite innan jag körde TRX band med fokus på skuldror och 50 situps. Träningsvärk idag så att säga.
Sen var det bara att fixa sig och dra till biljardpalatset och sänka lite bärs med Nic, Jonas, Malin och Anton.
To work on a psych ward...
I'll tell you what the fuck I do.
I hold my tongue as every slur you've ever heard (and more besides) is thrown at me in an attempt to break my calm.
I cajole anorexics into eating, only to have them report me for abuses that never happened as revenge.
I hold a kid's hand so he doesn't rip open his stitches, and get bit in the process.
I nearly dislocate joints pulling a 200+ lb kid away from the bully who's been egging him on.
I cancel plans to work extra shifts, and come home with new scars.
I wash blood (and worse) off hands, off arms, off legs. Mine and theirs.
I use coverup over bruises left by psychotics so that when I go on dates, no one thinks I'm abused.
I cut phone cords and blankets off of kids' necks as they try to strangle themselves, and keep a cool face when they scream at me for saving their lives.
I go home to an empty house, drink green tea, and stare at the book I've made of all the letters they've ever written to me.
I cry as I reread them, kids thanking me for my patience, for my willingness to listen, for treating them respect. I trace the words that form the phrase “you saved my life,” and I feel my heart begin to heal just a bit.
Sometimes, I think I make a difference.
Alltså jag började typ gråta av den sista delen. Tänk att stå ut med så mycket för att få den bekräftelsen att man räddat så många liv. Häftigt alltså
Nättroll
Har precis lyssnat på en P3 dok om självmordet på flashback.
Detta var 5 år sedan och handlar om en kille som livesänder sin hängning i en tråd på Flashback. Han börjar med att ta tabletter för att bedöva sig och sitter och pratar med folk på tråden.
I dokumentären får man veta att han har en autiststörning men att han fungerar okej i samhället.
Han får dock dagar där han är väldigt deppig. Han får självmordstankar och det kan hålla i sig i 5 min men under den tiden tar det över allt.
Han kommer inte upp ur sängen
Han kan stå på samma ställe i 15 min utan att röra sig etc.
Det som är sjukt är den där tråden som han lade ut och skrev att han ska livesända sitt självmorg och första kommentaren han får är "lycka till".
En annan skriver " ska du börja någon gång? För jag måste till jobbet snart"
Fler skriver att han aldrig kommer göra det och listan fortsätter med folk som försöker övertala honom om att göra det för att det är coolt att se någon dö på riktigt.
Alltså, hur tänker folk? Vadå att han trollar? Tänk om han inte gör det?! Då har ni övertalat honom att ta sitt liv. Ni är ansvariga för att någon har tagit sitt liv! Ni är indirekt mördare!
En enda människa gjorde det man ska göra i den situationen. Försöka att få honom på andra tankar.
Hon frågade om han hade skrivit ett brev till sina anhöriga och fick honom att göra det för hon kunde med egna erfarenheter berätta att det värsta för de som är kvar är att inte veta varför hen gjorde det.
Han skriver ett brev.
Hon fortsätter med att försöka få honom att berätta hur han mår och varför han vill göra det.
Hon får honom att aktivt börja tänka på sina nära och kära och verkligen gå in på djupet om varför självmord är den enda lösningen.
Det är så man talar ner folk från att hoppa från broar t.ex. De flestasom tar självmord går förmodligen bara på känslan för nuet och den senaste tiden, inte känslan man har haft för några år sedan eller har inte förmågan att se en annan lösning på problemet.
Jag förstår inte hur människor kan förlora all sin morala ryggrad bara för att dem kan vara anonyma.
Det är ju samma sak med stora bloggare eller kändisar av vilket slag som helst. Allt det hat de får för att folk slipper visa vilka dem är. Helt galet.
Är det verkligen den personen man vill vara? En som sprider hat omkring sig? En som får andra att må dåligt? En som får andra att ta självmord?
Godisförbud fail och straffet för det
Okej, så 7 dagar klarade jag godisförbudet men sen i lördags mådde jag så sjuuuukt dåligt. Jag var så nere att jag inte kom upp ur sängen knappt.
Vi åkte till Antons mamma och tvättade på morgonen och jag låg bara på soffan och kollade in i väggen.
När vi var klara åkte vi hem och jag kröp ihop till en boll på sängen och låg där tills 15 och sov/kollade in i väggen.
Sen behövde jag rycka upp mig och fixa mig för middag med Antons pappa. Höll på att somna. Ögonen brände verkligen av trötthet och snurrade typ bakåt i skallen.
Vi åt på en grekisk restaurang i Vällingby så jag tog baklava till efterrätt för jag hade haft ett sjukt sötsug jävligt länge. Får alltid det när jag är deppig.
Dagen efter mådde jag bättre men vi var förbi Antons mormor och morfar för att tacka för pengarna. De har sålt sin lägenhet och bor nu på något typ av äldreboende där de har egen lägenhet. Typ ett lägenhetshus för äldre med ett sjuksyster rum på varje våning, restaurang, bibliotek med mera i närheten.
Anton fick då 25.000 vilket passar bra nu.
De bjöd på kakor, bullar och tårta och jag känner mig så sjukt otacksam om jag ska säga nej eller drar fram något eget liksom.
Båda dagarna har jag haft en massa problem med magen. Uppblåst och gasig. Spänd. Skitjobbigt. Så jag bakade russinbröd med fiberhusk, linfrön och fullkornsmjöl för att fiberbomba kroppen så jag kan skita lite haha.
Sen matvete till middag och matlåda.
Så idag har magen varit rätt bra. Fram till eftermiddagsrasten då jag åt en chokladboll och BAAAM uppspänd mage igen. Så kan det vara socker som fuckar det?
Ska iaf försöka inte äta socker nu och massa fibrer. Hoppas på att det blir något bättre
One of THOSE days
Precis så. Idag är jag på botten. Verkligen skitnere.
Letade efter bodybutter efter att ha suttit i duschen med munstycket bara sprutande vatten över mig i typ en halvtimme och inte kunnat röra mig för att sen leta och sätta mig på sängen och sitta på en garderobsdörr i en kvart till.
Hatar att få dessa dagar för jag vill inte att någon ska röra mig men jag vill ändå bara bli omhållen.
Jag vill inte prata med någon men jag vill ändå att någon ska säga att de bryr sig.
Jag vill inte vara i närheten av någon men jag vill inte vara ensam.
Allt känns helt enkelt fel hur man än gör och jag trycker verkligen ner mig själv. Min negativa sida intalar mig att ingen egentligen orkar med mig och att Anton har tröttnat och kommer inte orka med mitt uppochner hela tiden och att jag måste rycka upp mig om jag inte vill förkora honom. Vilket såklart gör allt ännu värre.
Att min familj tycker det är jobbigt att umgås med mig och att de bjuder bara in mig till saker för att jag är blod och det ser snyggare ut.
Att mina vänner försöker glömma mig men bara vill vara schyssta och typ ser det som välgörenhet att umgås med mig.
Sen läser jag in alltför mycket i situationer. Om han inte ligger och håller om mig hela natten blir jag orolig att han slutat älska mig.
Om vi inte ligger en dag är jag rädd att han tröttnat.
Om vi börjar bråka är jag rädd att han ska kasta in handduken och tycka att det inte är värt allt trassel.
Idag är inget bra bara
Godisförbud igen
Dag 4 blir idag avslutad efter en helg med syster.
Trodde dock att det skulle bli mycket värre i godisväg än det blev. Köpte:
100 g Marabou dukat
100 g Marabou dajm
Typ 5 st kindermaxi
En påse sockersura bilar
Under fre och lör åt jag upp
Dukaten
3 eller 4 kindermaxi
Halva bilpåsen
Sen fick jag inte med mig chokladen hem.
Så det var fan inte alls så illa som jag trodde att det skulle bli. Lite deppigt kanske att jag sparade dajmen till sist för den var jag egentligen mest sugen på hahaha. Och så glömde jag den.
Idag blev prövningen och jag var riktigt nära på att ge mig.
Chefen hade köpt diverse bullar från Seven Eleven. Sug. Min. Röv!
Tänkte typ i banor som att en bulle idag gör inget och jag kanske kan äta hembakat iaf etcetc...
Men tanken är nu att jag inte ska äta godis, sötsaker etc. Inget socker helt enkelt och hålla mig borta från sötningsmedel. Socker i mat tillåter jag fortfarande för jag tycker det är gott i potatismos och typ i såser. Men jag försöker undvika det.
Problemet är mitt illamående och är det riktigt illa måste jag försöka få i mig det jag är sugen på och om det är något med socker så äter jag hellre en riktig måltid av det än att äta 3 tuggor i total pina för illamåendet innan det börjar fastna i halsen på vägen ner och vill komma upp igen.
December är lite av en helig månad för mig. Det blir knäckekok, lussebullsbak, pepparkaksbak, ischoklad, bygga pepparkakshus, kanske göra saffransmuffins, saffranspannkakor, saffransbullar med mera. Jag älskar att julbaka. Och det ska fan ingen få ta ifrån mig!
Då kommer jag också kunna baka massa till jobbet så blir de glada på mig.
Funderar på att köpa pippakaksformar från coolstuff.se som är som det låter. Pepparkaksgubbar i sexställningar. Det skulle kollegorna nog tycka var skitkul.
Och jag har ett speciellt flrhållande med min pepparkasdeg och den kommer jag inte klara av att inte nalla på. Så det så!
Varför vill killar över 20 ens ligga?
Alltså, jag utgår från att de flesta blir av med oskulden där mellan 14-18 år.
Och vi tjejer har fan ett grymt sexliv. Många av oss. Vi har klitorisorgasm och g-punktsorgasm. Vi kan få små orgasmer och stora orgasmer. Vi kan få fontänorgasm etcetc.
Vi har en hel industri som är ämnad för vår njutning. Kolal sexleksaker. Hur många är gjorda för kvinnors ökade njutning och hur många är för män?
Visst, vi har ju det där att alla tjejer inte får orgasm och att sex inte alltid resulterar i orgasm, men killar? De får samma typ av orgasm alla gånger de har sex och de har inte så jättemånga sätt att utveckla sexet. De får typ flashlights att runka i eller fejkvaginor.
Vissa kanske vågar testa sig på buttplugs, vem är jag att döma. Men alltså, om jag bara skulle få samma typ av orgasm 1 gång varje gång jag hade sex skulle jag ha tröttnat för massa år sen.
How??
I've had it!!
Let's talk about my tummy.
Jag är så trött på den.
I 7 år har jag haft problem med magen och det blir bara värre och värre.
Jag kan inte bli full en enda gång utan att få så ont att jag ligger på golvet i en liten boll och skriker.
Ibland behöver jag inte ens dricka. Jag får inte äta stark mat. Jag får inte äta fet mat. Jag får inte äta stekt mat, grillad mat, dricka sura drycker etc.
Tabletterna jag får ska ha motverkande effekt, vilket betyder att det inte finns något som hjälper direkt mot smärtan men om jag tar tabletterna i 2 veckor så ska jag inte få ont sen. Fast det verkar inte fungera.
Och de tabletterna, btw, sabbar kroppens naturliga tarmflora eftersom den neutraliserar phbalansen i magsyran och gör det svårare för kroppen att bryta ner maten.
Nu det senaste året har jag dessutom börjat må illa väldigt mycket. Det började med att jag mådde illa på morgonen eller om det tog för lång tid mellan maten så jag hade varit hungrig för länge. Ibland.
Nu den senaste månaden mår jag illa hela tiden och är jag inte direkt sugen på något är det nästan omöjligt att få i sig tillräckligt med mat. Får i mig 3 tuggor ungefär innan det blir som en klump i halsen och går knappt att svälja.
MEN jag är fortfarande hungrig.
Så jag går runt och är hungrig men tänker jag på maten jag har i matlåda och inte är sugen på det mår jag illa istället och känner jag lukten av maten blir det ännu värre.
Det har gått så långt att jag försöker hitta energirik mat (vilket är fet mat) så jag kan bli mätt på då så lite mat som möjligt och stå mig på det så länge som möjligt.
Samtidigt som jag försöker hitta mat jag är sugen på för stunden och som jag kanske kan äta i matlåda dagen efter. Och dessa två saker klickar aldrig.
Åh, justja, att bara sluta äta resulterar i skitont i magen istället.
Och ingen hjälp får man av läkaren. Jag har varit där tusen gånger och jag har fått göra ultraljud, ta blodprover, jag har röntgats, gjort gastroskopi 2 gånger och legat inne på akuten 3 gånger på 2 år.
Still nothing.
Jag blir så frustrerad att jag bryter ihop och jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag dricker nästan aldrig längre
Jag röker inte
Jag dricker inte kaffe
Jag dricker inte juice längre
Jag håller mig borta från fet mat så mycket jag kan
Jag försöker äta nyttig mat
Jag äter aldrig stark mat
Jag försöker att stressa så lite som jag kan även om jag är i grunden stressad över att bara existera
Jag försöker. Jag försöker med alla medel möjliga och när man pratar med läkarna skojar de bara och säger: åh vad bra att du inte dricker så mycket ha ha ha.
Jo absolut. Om det varit mitt val att inte dricka!
Men är det så? NEJ! Jag kan inte dricka för jag får så jävla ont att jag tror att någon tänt eld inuti min mage!!
Om jag vill gå ut på krogen med mina kompisar och dricka öl och bli full tycker inte jag att det ska vara något konstigt men det är en omöjlighet utan planering, tidiga hemmakvällar och sparsamt med alkohol.
Jag är så trött och ledsen på detta nu
För att få en att tänka efter
Jaadu. För ett år sedan var jag sjukskriven pga mitt gamla jobb så för ett år sedan kunde jag inte jobba och det kan jag nu.
Flytten till nya lägenheten. Vilka möbler man vill ha, inredning
Jag vill många saker. Men just i detta ögonblick kanske jag vill att det ska bli nästa helg så jag kan hälsa på Ammi eller att det ska bli 18 dec så vi kan flytta
Happiness
Love
Money
Health
Fame
Pengar hamnar högt upp just för att det är svårt att bo i Stockholm om man inte har råd med hyra etc och då kommer jag inte kunna vara lycklig om jag inte kan ha de bekvämligheterna
Planera. Mycket kring lägenheten igen och hitta möbler. Planera upp vardagslivet med jobb och träning. Planera är nog ett ord som ofta beskriver mitt liv bra hehe.
Som person är det nog Anton. Han motiverar mig att gå upp på morgonen eftersom vi åker samma tid till jobbet, han motiverar mig att träna för att han tränar utan mig annats etc
Vilsen
Jag vill att folk ska komma ihåg mig som en glad och i grunden snäll människa som alltid försöker få andra att le och känna sig behövda.
Min familj.
Jag vet inte om det kommer vara jätteannorlunda. Jag kommer nog ha samma vänner, samma jobb, jag kommer bo på ett annat ställe och jsg är förhoppningsvis fortfarande tillsammans med Anton. Men förändringen är väl att jag är äldre och visare samt närmare att skaffa barn
Jag tror inte andra än jag själv kan få mig att må bra med mig själv. De kan få mig att bli stolt över specifika saker som jag har gjort för ett ögonblick
Lätt att prata med. Om jag öppnar upp mig hoppas jag att dem kan göra det.
Att de inte dömer. Om jag är rädd att li dömd kommer jag sluta mig.
Att de kan ta kontakt med mig för jag är dålig på att göra det ibland
Det är säkert jättemycket. Tror mycket av mitt liv präglas av rädsla
Att bilda en egen familj och bara vara lycklig i vardagslivet
En annan persons vilja och ambitioner
Antingen brakar jag samman och ligger i sängen. Sover mycket.
Annars så försöker jag hålla mig sysselsatt och se till så att jag aldrig blir ensam med mina tankar.
Lyssnar på ljudböcker på jobbet, kollar film eller läser hemma, omgiven av människor att prata med etc
Jag vet inte om jag har riktigt insett det än men det kanske är när man blickar tillbaka och inser att det var 5 år sedan jag slutade på gymnasiet och aldrig kommer uppleva det igen
Tror inte jag behöver spendera mer tid med något men kanske träning? Det är ett intresse och jag är fortfarande långt ifrån målen. Även fast då mina mål skiftar konstant
Hur illa det är med min mage och jag försöker blockera hur lite hjälp man får på sjukhuset.
Hur jag fortfarande blir deprimerad utan anledning varje år och vet fortfarande inte vad det kan bero på eller hur jag ska hantera det framöver
Att folk dömer andra för deras åsikter.
Jag tror inte att någon är en rutten människa för att den är rasist t.ex. Fast jag själv inte är rasist och tycker om invandring så ser jag inte ner på någon som kanske gör det. Jag har inte så mycket förståelse för personen men jag vill lära känna den människan och döma den efter det, inte bara en åsikt eller en handling.
Kan vara att jag är social och glad. Jag kan faktiskt vara rätt blyg ibland.
Att jag har nått jävligt långt och har rätt hög moral trots allt jag varit med om
Toalett. Haha nä men att det inte finns någonting att göra. Det skulle knäcka mig
Att kunna umgås med kompisar varje dag. I skolan, efter skolan på helger etc
Många saker.
När Ammi flyttade ihop med sin kille
Hur orolig pappa blev efter bilolyckan
När Anton flyttade in med oss.
Att Anna fick sin drömlägenhet
Att vi fick våran
Att jag faktiskt kan prata med mamma och ibland vilja prata med henne. Det trodde jag aldrig.
Jag tycker inte jag har någon livsviktig förändring att göra. Växa som människa? Är det ett svar?
Jaadu. I min största önskan finns en annan vilja också så när han är redo
Jag vet inte. Att jag fick jobb direkt efter gymnasiet och en lägenhhet en månad senare. Att jag kan stå på egna ben och egentligen intf behöver så mycket hjälp kanske
Att jag har blivit ganska öppensinnad
Människor..
Nää men barnarbete och slavarbetare
Att jag har människor runtomkring mig som alltid finns där och som inte skulle klara sig om jag försvann
Trots allt elände och all sorg du kommer känna så ge inte upp. För ljuspunkterna som finns är värt att kämpa för
Jag trodde aldrig att jsg skulle vars otrogen och såra någon. Men det har jag och det måste jag leva med. Om jag kunde förklars för dåtidens Renée hur mycket skada jsg skulle ta av den handlingen så skulle jsg nog inte ha gjort det då.
Att all rap och hiphop inte är skit haha
Den första kärleken
Kärleken till ett band
Gör det inte. Var inte otrogen. Du kommer leva med en smärtsam, utplånande skuld för resten av ditt liv och oavsett hur bra du beter dig i framtiden i ett förhållande kommer du aldrig glömma hur elak du har varit
Jag älskar er. Tack för att jag fick vara en del av erat liv.
Det tror jag
Varför gör du inte mer?
Dag 3 från jobbet
Och jag tror att jag kan komma tillbaka imorgon. Känner mig mycket bättre.
Förutom detta jäkla illamåendet som jag känner. Till middag blev det en banan och en omeprazol så jag förhoppningsvis inte får ont i magen. Bara tanken på att äta riktig mat får det att vända sig.
Tog mig 3 timmar att äta upp min lunch. Fick dela upp det i 2 omgångar öfr jag klarade bara några tuggor innan det blev svårt att svälja.
Avskyr detta illamåendet. Det är verkligen ofta jag mår illa och om jag inte är direkt sugen på en maträtt (vilket aldrig händer längre) äter jag hellre inget alls känns det som. Men jag vill äta för jag vill orka träna och prestera på jobbet, slippa vara grinig eftersom jag ändå känner hunger etc.
Men det kanske är det som måste hända för att få hjälp av sjukvården. Undrar hur många kilon jag måste tappa innan de hjälper mig. 10? 15? 20?
Svin
Grönt te och brännande lungor
Har varit hemma idag också. Fajtades med feber hela natten och sov väldigt dåligt. Har riktigt ont i lungorna också. Tänkte att det kan vara början på en lunginflammation men jag har ingen hosta och febern är nog inte jättehög men så fort jag går upp och ska anstränga mig, typ värma lite mat, så blir det tungt att andas.
Jag hoppas på att jag blir frisk tills imorgon för detta börjar bli trååååkigt
Munkhättevägen
Vi har ju köpt en lägenhet. Helt fantastiskt!! Jag och Anton. Tillsammans. Ett stort steg i en relation. Som vi tar efter 1,5 år som pojkvän/flickvän. Vi har ju varit på g i 10 mån mer och känt varann i 5 år. Jag har aldrig varit så säker på någon förut heller så det känns bra. Jag är bara så himla taggad på att inreda allt!
Bäddsoffa. Jättebra om man får besök.
Ett soffbord med två fotpallar som man kan förvara under bordet. Jättebra när man har fest eller fika för ler personer så kan man dra framdem och fler männislor får någonstans att sitta
LED belyst tvmöbel med förvaring
Vi kommer behöva köpa ny soffa, soffbord och tvmöbel.
Detta är det som jag funderar på atm
Bäddsoffa. Jättebra om man får besök.
Ett soffbord med två fotpallar som man kan förvara under bordet. Jättebra när man har fest eller fika för ler personer så kan man dra framdem och fler männislor får någonstans att sitta
LED belyst tvmöbel med förvaring
Sjuk = tusen inlägg
Eftersom jag var sjuk igår och febrig imorse blir jag hemma några dagar denna vecka. Det resulterar nog i rätt mycket inlägg.
Typ sjuk men bara nästan
Jag låter titeln säga det men idag har jag varit typ nästan sjuk. Som resten av veckan.
Bild från igår när jag var hemma hos Emmelie, Tobias, Lova och lilla Ida
Vilket betyder att jag har inte ont i halsen, men känner att den är tjock.
Jag är inte täppt i näsan, men dock lite snorig.
Jag har bara 0,5 graders feber vilket innebär att jag fortfarande har energi men den sträcker sig inte så långt.
Detta resulterade i att jag kände mig frisk imorse så drog till gymmet och körde 40 min kettlebell. Jag var sååå nära på att svimma.
Alltså så nära att när jag tittade kom allt närmre och sen längre bort. Ljuset flaxade och det blev mörkt ibland.
Ljudet pulserade i hög och låg volym och främst. Hela. Rummet. Snurrade.
Fick verkligen hålla i mig i squatburen för att inte ramla ihop. (Note to you att detta var innan jag insåg att jag hade feber). Men jag klarade hela kettlebellpasset plus att jag körde en halvtimme till med lite skuldror.
Efter träningen drog vi en snabbis till Ikea för att kolla vilken soffa vi ska ha till nya lyan och vi hittade en billig och snygg bäddsoffa.
När vi sedan flyttat sks vi kolla in att köpa en fotpall och en gungstol också. Om allt får plats. Därav att det får vänta.
Väl hemma började jag baka rulltårta. En blev bra och den andra väldigt misslyckad. Så bara en får följa med till jobbet.
Också då jag insåg att jag hade feber...
På återhörelse
Bild från igår när jag var hemma hos Emmelie, Tobias, Lova och lilla Ida
Long time no seen
Någon kommenterade att jag inte skrivit på länge. Och det stämmer ju. Vet inte vem som skrev det dock. Hehe
Men anledningen är mest att det blev nycket med nya jobbet och främst att mitt humör är så uppochner och bloggen skulle bli min personliga bergochdalbana mellan superkär och gullegull till superdeppig och ingen framtidstro alls.
Inte så att jag skulle avsluta livet, men jag ser ingen mening med allt jag vill ha ut av mitt liv.
Typ såhär. I mitt liv är mitt största mål att skaffa barn och uppfostra dem. Leva ett bekvämt liv med den jag älskar och utvecklas som människa.
Sen har jag dagar då jag inte förstår varför jag vill föda barn till den här hemska världen som vi bara förstör och jag känner mig så maktlös inför allt.
Folk dör överallt och blir av med familjemedlemmar åt höger och vänster och här sitter jag och mår skit trots att jag har allt. Jag har ett bra jobb som är kul och ger bra betalt. Jag har ett förstahandskontrakt på en lägenhet, har precis köpt en bostad med killen jag vill spendera resten av mitt liv med. Jag har körkort, ett husdjur, vi planerar tillsammans, jag och Anton, och det finns definitivt bäbis inom en snar framtid.
Men jag blir rädd för den här depressionen som kommer så ofta. Rädd för när jag har barn så ska det gå ut över dem.
Och nu på senaste tiden har jag dessutom blivit så jäkla aggressiv. Är skitsur hela tiden. Jag är aldrig sur. Jag är ledsen, förtvivlad, fylld med ångest och självhat, men aldrig arg.
Det verkar dock som att jag har mycket att skriva om och jag vet att det hjälper så kanske får öppna denna blogg igen då
Long time no see
Var längesen jag skrev nu. Det har varit mycket med jobb och tabletter. Jag har inte alls varit mig själv. Inte haft ork eller lust till någonting.
Nu har jag äntligen trappat ner på tabletterna och idag är första fria dagen från dem. Känner mig redan myyyyycket bättre. Lite piggare, lite mer taggad på livet igen. Vill inte bara sova bort allt.
Men den stora nyheten var något som hände för typ 1 timme sen.
Jag gjorde en riktig pullup you guize!!
Så jävla lycklig. Det har varit ett av mina mål i 2 års tid.
Nu ska jag fan klara av en chinup också
