Anton: Det är ju Halloween. Så jag tänkte att vi kan ladda ner någon skräckfilm och kolla på ikväll.

Jag: ... jaaa?

 

Jag älskar skräck, Anton älskar inte skräck. Vi har aldrig sett skräck tillsammans så mitt skräckfilmstittande har rasat eftersom jag inte kalrar att se film själv typ. Blir uttråkad och pysslar med annat, oavsett hur bra filmen är.

 

Att Anton vill kolla skräck eller ens anamma någon del av Halloween är säkert baara för min skull. Jag tror verkligen inte att han dör för att få se skräckfilmer en hel kväll.

Så med ont i magen och tvättstuga ikväll, tacopizza i ugnen och lösviktsgodis på bordet tar jag nu helg och ska mysa med mina gosisar.

Och den ser inte heller mindre ut av att mina ögon sitter så jävla tätt och är små 😜 haha nämen jag har alltid haft komplex över näsan. 

Kollar jag på bilder från när jag var yngre och nu har jag vuxit in min näsa om nu förstår? Tror jag har fått större ansikte eller mer utmärkande drag som gjort att näsan ser mindre ut, but still...

Jag har iaf insett att Anton, enligt mig, har en perfekt näsa. Rak, inte för stor, inte för liten, ingen grisnäsa eller örnnäsa. Vissa personer just got that shiet...

Kan jag göra det? Nej! Mina tårkanaler är typ för stolta eller något. Kan fan inte gråta i nyktert tillstånd. Senast jag grät när jag var nykter var efter majbrasan helgen när Anton hade permission och sade först att han ville flytta till Arvidsjaur (då hade han inte sagt att han ville ha med mig dit) och sen att om han kom in som jägare i Arvidsjaur så skulle han högst troligen till Mali i januari. 

Då bröt jag ihop totalt i telefonen med Jonina när han åkt hem. Vart för mycket på en och samma gång. 

Säga först att han ska flytta och jag visste inte hur mycket han tyckte om mig så jag visste inte om det var slutet för oss. Och jag har ju kämpat för att få ett "oss" i iaf ett halvår innan det. Egentligen ett år för det var åndå det jag ville enda sen vi började träffas. 

Och sen att han skulle ut i krig också. För mig som förlorat en bästa vän och en av mina första kärlekar så tänkte jag direkt på de värsta utvägarna. Han skulle helt enkelt åka och möta sin död så skulle jag inte förlora honom för Arvidsjaur så skulle han dö ett halvår senare i krig. Så var det i mitt huvud och jag knäcktes. Dessutom hade jag gått med allt detta och försökt trycka ner känslorna när han hade permission för han var så jävla glad över att ha hittat det han ville göra och jag ville supporta det. Dessutom ville jag ha en bra helg med honom för han fick ju ändå inte så många permissioner. 

Nu känner jag att jag vill bryta ihop som jag gjorde då. 

Mer än 2 månader av smärta, stress, illamående och ångest har börjat ta ut sin rätt på psyket också. 

Om man gråter lite brukar det kunna bli lite bättre en stund men eftersom jag är som jag är så är det uteslutet antagligen...

Blrjade ju gårdagen med Bodypump och kände mig on the top of the world pga av det. 

Kom till jobbet och pluggade körkortsteori, kollade lite Paradise Hotel och Dr Phil ( shut up jag kan inte ladda ner på jobbet, har inte Netflix och inga idéer på vad jag vill se) fixade lite administrativt jobb och höll på fram och tillbaka med chefen. 

På eftermiddagen körde jag typ en halvtimme bröst och axlar innan jag fick ont i magen så jag lade mig över tre kontorsstolar. 

Fick mail från chefen om att vi skulle ha möte 15.45 och jag hade inbokad familjeterapi mimed morsan vid 16 i Alvik. Magontet hade inte gått över så jag sade att jag inte deltar på mötet pga magen, åkte till Alvik och fick ligga över två stolar hela mötet eftersom magen inte gick över, blev hemskjutsad, käkade, duschade och somnade utmattad och fortfarande hade ont vid 20. 

Då har jag alltså haft ont i 6 timmar nonstop. 

Så jääävla frustrerad och ledsen och sur på att det inte går över. Mår riktigt dåligt psykiskt nu också pga det. 

Familjeterapin fick därför handla mycket om hur ont jag hade, vad man kan göra åt det, hur jag reagerar etc. 

Jag är ju som en katt och har jag ont vill jag bara krypa in i någon håla och hålla alla på avstånd. 

Idag började jag dagen med att fixa naglarna, fick reda på att jag kommer ha 2 möten på mån morgon innan körkortsteorin med elever och deras skolgång. 

Sen har jag pluggat ner på teorin, kollat Paradise och fått ont i magen igen. Så nu ligger jag över kontorsstolarna och bara håller tummarna för att det går över så jag orkar träna med Johan ikväll. 

Först sätter man på arbetstelefonen efter att den varit borta i en månad. Det är en stressfaktor alltså. 

Sen så har jag familjeterapi med morsan kl 16 och vad gör våran chef då? Han bokar in ett möte kl 15.45 som han skickar ut vid 14 typ. Jävla pajas. 

Ska säga att jag måste hem pga magen så jag skippar mötet. 

Sen fick jag reda på en sjukt hemsk sak. Peters son, Flemings bror, som precis fått ett barn, dog inatt. Alltså, han var typ 35 basst. Så nu sitter jag ju och är lite i chock för deras skull. Jag kände inte Axel personligen men förihelvete! Det är ju galet! Sånt ska inte hända. Och han har typ en halvåring hemma. 

Kuken...

Övningskörde 9.15 imorse och har en till lektion vid 16 i Köping innan jag åker hem igen. Så fick ju lite kvalitetstid med gubben. 

Ikväll ska jag hem till Anton också. 'Mazing!

Var på två föreläsningar och den första var värdelös. Handlade om digitaliseringen och om att vo ska följa med i utvecklingen. Jadajadajada. 

Andra föreläsningen handlade om hur man bygger upp prov. Den var mer matnyttig men den mest konkretiserade det jag redan tänkte på när jag gör prov. Så det kanske var skönt att få det verifierat iaf. 

Sen om jag inte har planer att vara i skolans värld på ett tag så var det helt värdelöst att gå där men det var jac inte säker på när jag beställde biljetterna. Dessutom tänkte jag att det skulle vara skönt att komma bort från arbetsplatsen ett tag. 

Drog faktiskt vid 12.30 typ. Så åkte in till centralen, sen promenerade jag därifrån till Kristineberg innan dåliga skor och tung rygga med träningsvärk tog ut sin rätt. 

Åkte då hem till mor och vi åkte iväg och övningskörde. Först till Barkaby bakom Ikea och åt på en mexikansk restaurang där. Sen åkte vi till Bro och veckohandlade på Willys innan vi åkte tillbaka. Tog bara småvägar dessutom. 

Imorgon ska jag till Köping och köra samt träffa farfar så det blir najs. Hoppas de också tycker min körning går bra så jag kan lugna ner mig till uppkörningen. 

Jag som älskar Fireball

I fredags gjorde jag ingenting alls. Slutade tidigt (på eget bevåg) och drig hem till Anton. 

 Vi låg hemma hos honom och kollade tv när han kom hem från jobbet. Både var skittrötta så somnade runt 22. Partypeeps right here, folks 

Lördagen vaknade Anton vid halv 8 och jag tvingade honom att somna om så vi vaknade vid 9 istället men klev inte upp ur sängen förrän typ 10. 

Degade på soffan. Vi hade planer att dra ut och springa backar men det slutade aldrig regna så hade ingen lust. Vi kollade någon film också tror jag men minns inte vad det var. 

Sen drog vi till slut till Vby för att jag skulle handla nya leggings och alkohol, samt käka lunch och hämta Anns bil. 

Köpte typ 4 öl och en cider för att jag egentligen inte ska dricka men var sugen på lite finöl. 

Käkade i VällingeHus. Var inte sugen på något och mådde illa, trots att jag inte ätit på 5 h, men till slut hittade jag panerad rödspätta och det är fan najs så det åt jag. 

Efter att vi hämtat bilen åkte vi till Ikea Barkaby för att Anton ville ha nya lakan. Hittade mitt drömkök och så testade vi sängar. Anton vill ha en ny säng antagligen. Hehe. Blir som ett barn åå Ikea. Vill ha massa saker. 

Efter Ikea åkte vi hem och spelade det där kärleksspelet jag berättat om i ett tidigare inlägg. 

Denna gången fick jag reda på att det första han attraherades av och som fångade hans intresse var mitt utseende och att han redan då tyckte jag var väldigt snygg. Mitt ego växte inte alls och typ sprack över att det inte får plats i min kropp. 

Sen fick jag reda på att den egenskap med min personlighet som han tycker mest om är att jag är altiv och blir lätt uttråkad så jag planerar in massa saker på helgen och då drar jag med honom så han inte bara sitter hemma och spelar. Haha feeeiiint. 

Sen åkte vi hem till Nic på fest. Många par där. 

Det var jag och Anton, Anelle och Simon, Towe och Anders, Jessica och Sillen, Jonas och sen kom Moa, Tom och Nic. Många färgstarka personer och det vart nästan lite för mycket folk. Skönare när det är lite mindre så alla kan prata med varandra. Nu pratade alla i mun på varandra och delade upp sog för att få något sagt. 

Jag, Tom och Anton drog runt 2 och Tom slaggade på Anton soffa. 

I söndags tog vi det lugnt på morgonen fram till 14, då vi mötte upp Oskar för att käka och sen dra till Planet Fitness och träna. Massa marklyft. 13 sets närmare bestämt. 

5x5 vanliga marklyft, 5x5 sumo marklyft, 5x3 marklyft med stopp (4 sek över knäna, 4sek under knäna). Sen var händerna helt utslitna av stången. 

Killarna fortsatte stt göra squats och bänkpress eftersom att de tränar styrka så sällan så ville de köra på ordentligt. Jag ville hålla mig till rygg så medan de körde squats så körde jag 3 varianter av rodd i TRXen. 10x3 av varje. Sen körde jag 8x3 med 20kg hantel när man står med halva kroppen på en bänk och drar upp hanteln från golvet, 8x3 hög rodd och dropset 8-8-8x3 traps. 

Hela kalaset tog 2,5 h och imorse vaknade jag med världens träningsvärk i ryggen. 

Fast lika glad för det är jag 🎵

Nu går jag in i ett skede då inget i mitt liv är bra.

Så därav köpte jag massa vitaminer.

 

Jag har alltid tagit Omega3. Det är typ bra för allting. Man behöver ju fiskleverolja för hjärta, käårl, nerver, hjärna. Det ökar ämnesomsättning också vilket jag behöver eftersom omeprazol försämrar den..

 

 

Får man av solens strålar och ajg blir skitpåverkad om jag inte får i mig det. Blir verkligen superdeppig och astrött. Livet känns lättare på vintern om jag tar det

 

 

Brist på zink kan ge sämre aptit, acne, hudbristningar, sämre läkning, dålig kroppslukt och andedräkt (vit beläggning på tungan), minskad fertilitet och låga testosteronnivåer.

 

 

Genom att binda mineralämnet magnesium till organiska ämnen (citrat och aminosyror) kan kroppen tillgodogöra sig näringen i högre grad jämfört med oorganiska magnesiumkällor.

Magnesium bidrar till:

• Minskad trötthet
• Normal muskelfunktion
• Normal proteinsyntes
• Elektrolytbalans
• Normal funktion i nervsystemet
• Normala mentala funktioner
• Normal energiutvinnande ämnesomsättning

Brist på magnesium kan yttra sig i trötthet, sämre uppmärksamhet, yrsel, irritabilitet samt muskelkramper och domningar.

 

Så med dessa till hjälp hoppas jag att jag kanske börjar må bättre snart och livet känns lättare.

Har inhandlat lite smått och gott på Gymgrossisten

 

Hittade dessutom Allegiant boken som varit borta. 

Detta betyder dock att min arbetsmobil troligen är stulen för jag trodde de skulle ligga på samma ställe. Icke...

Så måste säga det imorgon till IT-teknikern. Fuuuuun... 

Aja nu ska jag läsa några rader och sen sova. Hoppashoppashoppas att jag orkar med en prommis imorgon!

Jag kom på ytterligare en anledning till att allting känns extra jobbigt just nu och varje liten grej (det händer nya grejor varje dag) känns skitstor.

Jag "lider" (konstigt ord) av vinterdepression och har gjort i många år. Jag blir extra trött när det blir mörkare ute. Nu snackar vi att jag måste sova 10 timmar för att fungera varje dygn och om jag inte blir väckt kan jag sova 12-14 timmar i streck plus typ  2 timmar middag på dagen under denna tid.

Dessutom blir jag extremt nedstämd och apatisk. Har egentligen ingen anledning, utan jag blir bara ledsen och orkeslös. Vill inte göra någonting. Tar inte tag i någonting och jag blir en helt annan människa.

Det som gjorde att jag fungerade förra året var B-vitaminer och maaaaassa träning. Vi snackar att jag tränade varje dag, ibland 2 ggr. Då klarade jag av mindre sömn och jag höll mig igång.

Nu är det för mycket stress och jag har för ont att tröna så mycket så jag får vara glad om jag hinner 4 pass i veckan..

 

Idag fick jag också på mitt bord att jag behöver ta mig till Köping nästa vecka och övningsköra innan uppkörningen veckan efter. Lite sent och massa onödig stress.

Som tur var lyckades jag ta ledigt från jobbet då detta är superviktigt att jag klarar.

 

Jag är mer orolig inför teorin måste jag nog erkänna. Så jag ska börja råplugga igen. Jag har pluggat hela månaden varje dag på jobbet i typ 1 timme och det har gått bra. Nu vill jag bara att allt verkligen ska sitta så jag klarar teorin också. Den är ju dock lättare att göra om. Men det kommer sänka min tro på mig själv om jag misslyckas. Jag har höga krav på mig själv så jag känner mig som att jag är dum i huvudet när jag inte klarar saker.

 

Idag lyckades jag faktiskt få in träning, trots att jag verkligen inte hade lust i början.

1 h och 20 min blev det. Jag ville inte sluta.

Bröst och axlar. Var otroligt svag.

I vanliga fall brukar jag orka 8 reps med 40 kg i bänkpress. Gånger 3 ungefär. Nu orkade jag 7 reps första gången på typ 38 kg, 8 reps set 2, 7 reps set 3 och sen 6 reps set 4. Det sista setet fick jag inte upp stången så fick tilta av vikterna.

Axelpress brukar jag kunna ta 12 kg 8x3 iaf. Ibland orkar jag t.o.m 15 kg 6x4.
 Idag dock.. Orkade jag 10 kg. Men jag orkade 10x3 typ. Så det var lite underligt för jag fick inte ens upp 12,5 kg hantlarna..

My body hates me.

Men fan vilken endorfin kick jag fick sen. Ville inte lämna gymmet och just nu känns det som att saker kan lösa sig. Med lite smshjälp från Anton och Niclas också såklart.

 

Dessutom lyssnade jag på P3 Dokumentär om Sterilisering och Lobotomering. Då insåg jag att jag kanske har det rätt bra iaf.

 

Men för att vara lite självisk hade jag verkligen velat flytta dit för att kunna byta jobb och sånt. Nu måste jag först ta ställning till om jag ska vänta och se om det löser sig, vänta till nästa period eller om jag sak söka jobb som svetsare i sthlm. 

Lutar åt det senare, men då är det svårt att hitta jobb utan körkort. 

Pluuus att det är sjukt stressigt att leta jobb. Speciellt när man bollar ett heltidsjobb plus att jag jobbar mer egentligen med kvällskurs och detta jobb drar redan upp min stress till max. 

Sen är det stress för jag har uppkörning den 4 november och teoriprov den 3 november och jag måste sätta det!

Jag tror att jag kommer göra det. Verkligen. Men fortfarande.. Det stressar. 

Insåg igår att min arbetslur är borta och har letat överallt hemma och äverallt hos Anton så jag tror det blivit stulen. Jävligt kul!

Sen när jag letade såg jag också att massa oöppnade brev adresserat till mig låg långt ner i lådan för viltiga papper. Anna har lagt det där men inte sagt till att jag fått brev vilket resulterat i att jag inte betalat räkningar i tid för detta var längesen. 

Behövs helt klart ett bättre system eller en bättre kommunikation där. 

Den här stressen kanske normala människor hanterar och jag har egentligen inga problem med stress psykiskt, för jag är en stressad människa och stressar upp mig för ingenting så jag är van. Dock så klarar jag inte fysiskt av det. Min mage pallar inte. Så har haft ont och mått illa hela dagen. Ätit väldigt lite. Blev hemma idag. Vilket resulterade i att jag sovit typ 12 timmar och är ändå trött. 

Det händer alltför ofta nuförtiden. Att jag sover hur mycket som helst. Antagligen för att jag är så uppe i varv när jag väl är vaken. 

Jag har gjort mycket skit mot andra i mina dagar och jag har hatat mig själv för det. Jag tycker fortfarande inte det finns någon ursäkt för vissa saker jsg gjort men jag har accepterat att de hänt och att jag inte är ensam med att göra sådana saker. Alla gör dumma saker, speciellt när man är ung och mår dåligt. 

Detta har iaf alltid färgat mig och än idag undrar jag från och till vad mina vänner faktiskt ser i mig. Varför vill de vara min vän? Varför ser de inte hur osäker och hemsk jag är? Varför är jag så rutten? 

Dessa tankar har varit vardagsmat för mig. Därför har jag haft svårt att släppa in folk på livet. Jag har varit rädd både för att jag ska såra de eller att de spelar ett spel och egentligen inte tycker om mig så att om jag anförtror något åt dem kommer de använda det emot mig. 

Detta är skitlöjligt för det har faktiskt aldrig hänt mig. 

En sak som gjorde att jag hajade till för något år sedan var när jag började se vänner som anförtrodde sig åt mig och såg att deras mjöl var inte heller rent. Alla gör fel och vissa har gjort lika hemska saker som jag gjort. Har jag dömt de? Inte det minsta! Inte alls! Aldrig någonsin! Jag har älskat alla mina vänner trots att jag känt till deras brister. Mer för att de vågat visa bristerna för mig. 

Jag får ju fortfarande infall där jag avskyr mig själv och förstår inte vad människor gör i min närhet, men jag försöker då tänka på det faktum att jag inte dömer dem, jag försöker vara den bästa människan jag kan vara så därför kan jag inte vara hemsk och jag har dessutom världens mest fantastiska kille som jag alltid sett upp till som säger hur mycket han älskar mig nästan dagligen. Och är det någon jag litar på som är tillräckligt smart att ha sina egna åsikter och dra egna slutsatser är det Anton. Och jsg vill inte ifrågasätta honom. Jag vill inte ifrågasätta mina vänner heller för de är också smarta personer och de vet precis vem jag är. 

Dags att släppa den osäkra flickan och bli en sjävlsäker kvinna!

Gav dessutom blod idag. 

Haha jag dör!

 

 

 

Kommer inte alls ha denna på huvudet hela dagen. Noo....

Mår sjukt bra resten av dagen. Jag är igång igen!!!

Ska köra rygg i eftermiddag också, på tors är det ben med Johan (tror även jag ska hinna promenad eller lite starionär cykling innan också) och fre morgonpass bodypump och triceps/biceps/mage på eftermiddagen innan jag ska övningsköra lite med mor ev. 

Har jag tur har Anton både tid och lust att springa backar i helgen också. 

Beach15, jag ska blända dig med mina svällande muskler. 

Att få sådana här spontana sms från Anton händer inte varje dag. T.o.m så sällan att jag har en lista på spontana fina saker han skriver på telefonen. Men fan vad jag uppskattar dem när de kommer. Kanske extra mycket för att det inte är så ofta. Alla dagar blir så mycket bättre. 

Alltså, är du i ett förhållande som består större delen av bråk och man inte har några hämningar att bråka bland andra människor, gör slut! Eller lös problemen. Ensamma. På riktigt och inte för stunden.

 

Jag förstår inte folk som öppet gapar och skriker på sin partner för absolut ingenting. Bråk som BARA handlar om osäkerhet på sig själv och svartsjuka. Vet du vad? Är du så osäker på att din partner älskar dig att du får ett utbrott för att han frågar hur andra tjejer/killar mår (som nu sagt att personen var snygg) så ligger problemet hos dig och inte din partner. Ska du förbjuda honom/henne från att prata med personer av annat kön som är singlar? Hur hållbart är det på en skala? I ett förhållande där man måste förbjuda saker är det redan dödsdömt tycker jag.

 

Detta baseras på en grej som hände i helgen då och det är inte första gången detta par bråkar för absolut ingenting.

Jag har själv varit i ett sånt förhållande så jag fattar, men jag var 15-17 och har växt ifrån sådant beteende. Självklart kanske inte svartsjuka försvinner helt, men man kan lära sig att kontrollera det och avgöra om det bsra är svartsjuka eller om man har anledning att bli sur. Och blir man sur så kan man ta det när man är ensamma. Och då också ha lugnat ner sig och faktiskt få fram någon poäng.

Många tror att jag är skitbra för jag är en jävligt bra flickvän när jag vill vara det men det där med kärlek har väl aldrig varit min grej. 

Jag är ärlig och klumpig, har mått dåligt av närkontakt om det inte hade ett direkt band till sex (mysa 5 min för att få ligga), jag har inte varit mycket för romantik, tyckte inte om uppmuntran etcetc. Det har ju ändrats rätt mycket bara senaste året men något jag har märkt av som verkligen fick mig att tänka till är att min oro att förlora den jag älskar aldrig försvinner. Behövs inte mer en en off dag för Anton, eller en natt där han inte skedar mig lika ofta som vanligt för att jag ska tro att han inte älskar mig längre och vill göra slut. 

Nu tänker säkert de få som läser detta att "fyfan vad jobbigt och alltid gå runt och vara orolig". Men jag tycker det är skitskönt. Inte den känslan men att jag hela tiden blir påmind om hur kär jag är, vilket privilegie det är att få vara med den man älskar, att jag faktiskt bryr mig om vårat förhållande och att jag nu är så bekväm med närhet att jag saknar det när jag inte får det. 

Drömde att Anton skulle gifta sig. Inte med mig, men med en annan tjej. Fast han och jag var tillsammans. Han ville fortfarande ha mig kvar dessutom som sin älskare och sade att han var kär i mig. Jag var t.o.m bjuden på bröllopet. Och när jag frågade honom om det där giftermålet sade han att han intevar säker på att de skulle gifta sig. Det kunde bli en fisfest också...

Prince Charming. 

Dessutom, vem tror ni bruden var? Om inte Holly från Geordie Shore. Da. Fuck?

Såg nya American Horror Story avsnittet och det var faktiskt bra! Inget tar ju första säsongen. Ever. Men jag tror ändå att detta kan bli rätt grymt. 1950 talet, freakshow. Med skäggiga damen, siamesiska tvillingar etc etc etc

Imorgon åker papi och jag till Sundsvall för att träffa Ammi och hennes snubbe. Vi ska äta middag på kasino Cosmopol och sen dricka och fezta där. Gonn be sweeet as fudge! Sen åker vi ju hem på lördag. Då kanske jag och Anton ska på en av Antons högstadie återträffar. Han var så sjukt söt igår btw när han berättade det. Jag frågade om meningen var att de skulle ta med sig partners eller om det var högstadiekidzen only. Han sade att han inte tänkte gå om jag inte fick komma. Finis. Sade iof attom så var fallet kundehan iaf titta förbi men jag förstår ju honom och vill vara med honom på lördag eftersom att vi inte får någon helg tillsammans annars. 

På söndag ska vi fira Julia som fyller år. Jag lovade henne att baka Bountycupcakes också så det ska man ju försöka hinna med 😉

Vart nästan förvånad över hur mycket hon öppnade upp sig och hon sade upprepade gånger hur skönt det var att prata med en (quoting) "vuxen som förstår en". Lite konsigt är det att bli sedd som en vuxen men det är skönt att hon känner så. Vet att många tjejer i den åldern saknar just en vuxen att lita på. Någon som inte är ens dörälder och som inte har ett uppfostringsuppdrag, utan som bara kan lyssna och faltiskt förstå, dra paralleller till sitt eget liv och få de att förstå att det finns andra som genomlidit nästan samma skit men som kommit ut som starkare människor pga utav det. 

Familjen är viktig. Vänner är viktiga. Heck, människor i allmänhet är viktiga och jag lärde mig faktiskt något själv igår. Tonåringar behöver bara någon som lyssnar och visar ett intresse ibland. 

Jag säger inte att alla hennes problem kommer försvinna nu men förhoppningsvis fick jag henne att må bra några dagar framåt och nästa gång hon tänker på att skada sig själv kanske hon tänker steget extra och försöker ta in det jag sade till henne igår. 

Det jag minns mest från all min smärta var hur mycket jag avskärmade mig och hur ensam jag var i sorgen. Av egen vilja då, för jag ville inte prata om det fastän jag kanske hade något. När jag blev lite äldre hittade jag farmor som jag verkligen kunde öppna upp mig för. 

Tänk på det om ni har någon tonåring i er närhet. Ibland kanske de svämmar över med känslor och behöver ventilera så att påminna de om att du finns där för dem kanske betyder allt för de. Även om 10 år. 

Något underligt har hänt på jobbet.

 

Det började med att jag igår satt uppe i fikarummet och åt min lunch. Jag har bestämt mig för att ta med matlådor för att maten är så extremt kryddad och stark i skolan och det påverkar mitt magsår väldigt negativt. Plus att man kan äta nyttigare mat. Matvete, fullkornsris, kyckling, torsk etc.

Iaf, när jag sitter där och äter lunch sätter sig först Klaes, byggläraren och äter. Trevlig prick, inte det som är konstigt. Men sen kommer VDn för Stockholms Hantverksförening Johan och sätter sig ner och börjar prata med oss om allt möjligt. Började med jobbrelaterat om hur det såg ut med verktyg i verkstaden och maskinerna och vad som skulle behöva rustas upp till att övergå till lite mer privata saker.

 

På eftermiddagen kom Jonas in i metallen och berättade att han och Johan kanske har fixat någon lärlingsplats på MTR, vägg i vägg med oss för de hade brist på svetsare.

Johan skulle kontakta chefen på företaget för mer information.

 

Idag mailade jag honom för att dubbelkolla om informationen stämde som jag fått. att det är han som ska kontakta henne och inte jag. Fick svar rätt snabbt att ja, han skulle fixa det och de skulle kolla på verkstaden och då kunde jag prata med henne. Hon var inte inne så han skulle testa igen efter lunch.

 

Helt plötsligt får man faktiskt hjälp från detta ställe. What?

Förstår ingenting men är evigt tacksam för all hjälp.

 

Sen är jag på bättre humör nu när jag går runt i tankar om att flytta inom snar framtid och känner att jag kan börja koncentrera mig på att göra ett bra avslut här.

 

Guuuld.

 

Dessutom blev jag överraskad idag att älskade Peter är tillbaka på Fastighetprogrammet som lärare. Förhoppningsvis blir han kvar där också. Så idag har vi lödning och gassvetsning tillsammans med fastighetseleverna och mina industrielever. Fett jävla bra!

Nä men eftersom att det lutar på en anställning om vi ska flytta till Karlsborg eller inte, kanske redan innan jul, så är ju jag psyched. Vilket betyder att jag redan kollat villor på Hemnet samt kolla vad handpenningen skulle vara på dem, om det finns lägenheter att hyra, vad det finns för svetsföretag inom 10 mils radie och vad det finns för jobb i området på Lernia och Arbetsförmedlingen. 

Ta ut allt i förväg? Jag? Neeejdå 😜

Det värsta är ju att jag hittat två villor som ser schyssta ut på bilder och som jag är intresserad av att kolla på. 

Ja, jag är psycho...

Vilket betyder att snart är det dags för mig att söka jobb som svetsare igen längre ner i landet och drömmen om villa är inte alltför långt bort. OMG!!

Dessutom kommer det bli sååå skönt att få ge beskedet att man säger upp sig till chefen och kunna lämna skolans värld bakom sig ett tag. Inte att jag vantrivs i själva jobbet men saknar ett jobb där jag bara är ansvarig för mig själv och min förmåga ich inte ansvarig för elever. Ett jobb där man lämnar jobbet efter arbetstid och inte går runt och oroar sig för ditten och datten dygnet runt. 

Ååh very excite, yeeees!

Ytterligare en stressig dag. 

Lektioner med ettor, en pappa som följer med och vill prata med mig och rektor. 

En ny fastighetslärare som behövde massa hjälp

En elev som funderar på att flytta hit

En annan tvåa som jag brhövde fixa med LP platser och planering

Leta LPplatser åt elever som saknar

Möten möten möten

Svara på mail

Fixa nya arbetsluren

Få datateknikern att fixa min dator

Jag dör!

Och jag hinner inte träna. Inte ens hunnit ha rast. 

Fick reda på att det är föräldramöte på tors också så 2 sena dagar efter varandra och idag blir också sen. 

Aja igår var jag och Anton och åt brunch och gick på bio sen. 

Visade sig att papi och Mojsen också skulle äta brunch. På samma ställe. 

Jättemysigt att äta brunch med pappa och Mojsen. Åt hur mycket som helst. Revbensspjäll som bara faller isär när man petar på de, kycklingklubbor, äggröra, bröd och pålägg, coleslaw och andra såser, grönsaker, amerikanska pannkakor m bacon och sirap, våfflor med grädde och bär etcetc. Yum!

Sen gick vi runt i stan i typ 2,5 h. Hittade en ny jacka och sen såg vi Gone Girl. 

Skitbra rulle. Look into it!

Dessutom hade jag bara massa bäbisdrömmar helanatten. Började med att jag låg på sjukhuset efter förlossningen och läkaren kommer in med mitt nytvättade barn inlindat i en filt. Kommer ihåg hur otroligt liten den var och att den hade mörkt hår på huvudet. Jag visste inte könet men kände såndär sjuk kärlek så jag grät bara i drömmen. 

Där vaknade jag. 

Men sen följde den där bäbisen med genom resten av mina drömmar. Drömde massa konstigt och gick alltid runt med min lillaunge inlindad i en vit filt från sjukhuset. 

Vaknade upp och var jätteledsen för jag är inte gravid och inte i närheten av det. 

Jag har lååång tid på mig för allt det där men ändååååå. 

Jävla hormoner och ägglossningar och fertilitetsålder och bra relation...

Vet inte om jag skrivit det förr men en sönderspelad låt som ändå är den finaste kärlekslåtenjag någonsin hört.

Alltså den går verkligen rakt in i hjärtat. 

Varenda textrad, varenda ord, varenda stavelse och ton ger en sådan extrem känsla.

 

Favoritraden som jag verkligen kan relatera till nu är ju

Just det där sista.

Jag har alltid trott att ingen är perfekt och man får helt enkelt lära sig att leva med andra människors brister och om man älskar någon ska allt det positiva väga över. Nu fattar jag ju att när man älskar någon älskar man även bristerna. Bristerna är inga brister, de är perfekta. Precis som i textraden.

 

Det mest cheesiga inlägget jag skrivit men jag tycker verkligen om den låten och allt den vill framföra