Då kan ni förstå min lycka när jag såg att kanal 3 play hade en film baserad på hennes dagbok på 100 min!!

Den följde boken jättebra! Fick med alla spännande delar men kortade av de tråkigare. 

Det enda de inte riktigt lyckades få med var nog hur länge de satt där egentligen (typ 2 år), hur lite mat de hade i perioder (fast det nämdes iaf) och hur de dog. 

Det stod med i slutet vilken månad och i vilket läger dem dog men jag tyckte det var så sjukt fängslande att t.ex Peter van Daan dog typ dagen innan eller veckan innan Befrielsen. Hade han liksom hållit ut liiite till. 

Samma gällde Anne. Hon dog typ någon månad innan Befrielsen. Av tyfus. 

Men den var ändå extremt jävla fängslande och jag är väldigt nöjd med den trots att jag läst boken. Sånt händer ju inte ofta

I fredags var det boxning och sen tog vi det lignt. 

I lördags kl 10 började flytten. Nic kom och hjälpte till. Typ 4 vändor till sopen med grejer på släpet, ett släp med grejor hem till mig, varav Antons säng som de fick bära uppför 6 trappor för hissen var för liten. 

När vi var klara med allt det värsta som vi behövde flak till för sade vi hejdå till Nic och började packa upp hemma. 

Vid typ 19.30 deog vi till Barkarby och åt middag och köpte snickersglass. Den var svingod! Lätt nya favoriten. 

Så spelade vi xbox tillsammans tills vi somnade. 

Vi mötte upp Antons mor och så vart det väl 3 vändor mer till sopen med min lilla bil proppad med grejor. Plus att vi åkte förbi hos mig med grejor en gång till. 

Vi fick iordning hela badrummet och alla skåp i köket så nu är det typ golven kvar att fixa fortfarande. 

Sen åkte vi också och växlade Antons skål med mynt som han samlat på sig från krogenbesök. 4000 kr fick han ihop!!! Mind you att vi inte varit ute så mycket de senaste 2 åren och den började fyllas när han flyttat. Så 2 års krogenbesök. 4000kr. Wow!

Väl hemma var jag jättegrinig och ville bara ta det lugnt men Anton var i packa upp mode och ville att jag skulle hjälpa till med vart allt skulle stå och jag kunde inte bry mig mindre. Hitta en plats du tycker att det funkar. Lite så...

Aja, nu är det värsta gjort. Fast vi bor i massa kartonger och Anton åker imorgon. 

Malin hörde av sig förra veckan och ville promenera. Jag har fortfarande inte orkat svara. 

Jag har massa kompisar som jag borde höra av mig till för de hör av sig till mig och jag hör aldrig av mig till dem. Men gör jag det? Jag tänker jämnt på det men jag har liksom ingen lust att prata så varför höra av sig?

Tycker sällan killar är snygga nuförtiden men tycker jag att en kille är anygg så är han mulatt. Sådär ljust brun med starka ansiktsdrag och typ samma ögonfärg som hudfärg. Mums

Nu när jag jobbar natt så tjänar jag 100% efter kl 24. Sen tror jag det är 50% eller 75% mellan typ 18-24. 

Vilket betyder en jäääävla hög lön för dessa nattjobb. 

Alltså, jag jobbar 7 timmar per natt. 22-05. Det är någonstans typ 13h lön. 

Jag tjänar 138kr i timmen. 

Kommer garanterat bli 1,5 månads jobb. Vi är ju snart klara med vecka 3 och då har vi 3 stora stationer kvar. 

Vilket är nästan 36 000 i månaden!!!!

Sen som den lilla råtta jag är så kommer allt överskott läggas in på ett sparkonto för deposition till en framtida bostad. 

I början blir man bara förbannad på att folk kan vara så jävla blåsta. Det är 2015 och alla borde fan veta att sms-lån har skyyyhög ränta, att man inte ska göra av med mer pengar än man tjänar och att betala räkningar och hyror är prio numero uno. 

Men sen när man tänker lite mer på hur apatiska alla är i början av programmet får man lite mer förståelse ändå kan jag tycka. 

Alltså, om man kopplar bort hur idiotiska folk är som hamnar i sådana situationer (kommer tillbaka till det senare) så måste det kännas rätt tungt när man vet hur stora skulder man har. De flesta som är med säger att de inte ver vart dem ska börja. Därför skiter de i att betala och bara fortsätter leva som de brukar. Att sopa allt under mattan när det blir för mycket är ju ändå ett vanligt mänskligt beteende. 

Sen hur folk hamnar i sådana situationer. Exempel så kanske människorna har någon diagnos. I vissa diagnoser ingår det att man har svårt med ekonomin. Du får in typ 14k efter skatt och de flesta betalar iaf hyran för den måste du betala innan månaden är slut. 

Sen har du kansle 10k kvar och man har inte det tänket att de pengarna ska räcka en hel månad. Pengarna tar slut tidigare än man räknat med för man tror hela tiden att pengarna räcker längre än det gör. 

Sen finns det ju människor som har extremt dåligt konsekvenstänkande och är väldigt impulsiva. 

Jag tänker på exempel shopaholics. Rätt lätt att gå in på en hemsida, hitta kläder man tycker om och beställa hem det. 

Jag känner att det är högst otroligt att jag skulle hamna i en sådan situation. Jag har bra hand med pengar, inga superdyra intressen sådär och jag är livrädd för lån. Jag har studielån från en termin med 1% ränts och sne kan jag tänka mig att ta bostadslån. Kanske lån längre fram för renovering. 

Men aldrig låna för att typ köpa en bil eller åka på semester eller något sånt. Hellz no! Jag är för snål. Vill inte lägga ut mer pengar än nödvändigt vilket man måste med räntor. Då väntar jag hellre tills jag har sparat ihop pengar själv. 

Menmen. 

Naton hade ju en liten tanke på att göra något romantiskt. Sen kom livet emellan. 

Ninia fyllde år och skulle ha en liten fest, Anton skulle coacha basket. 

Sen hade jag sagt att jag skulle boka bord på någon restaurang men romantisk som man är så pallade jag inte. 

Istället deog vi tillsammans till Stora Mossen och kollade en match som Nic spelade. Anton skulle ha spelat men har ju varit sjuk. 

Sen drog vi hem, hade en "romantisk" middag med revbensspjäll och rösti. 

Kollade även på en film som hette "Secretary". En typ bättre version av 50 shades of Grey 😜

Haha nämen den kändes mer bdsm och bådas villkor än vad 50 shades verkar som. 

Såå det var våran romance. 

Innan Ninias fest var jag hemma hos papi och tvingade honom fylla i utredningsblanketten. 

Vi skrattade rätt mycket åt de frågorna som passade in perfekt på mig. 

Typ att jag lägger ifrån mig saker och glömmer direkt vart jag lagt dem

Att vardagliga sysslor verkar energikrävande

Att jag aldrig kan sitta still

Etcetc

Sen var det en fråga som jag var lite chockad över. 

Både pappa och mamma svarade ja på att jag har haft nightterrors där jag varit omöjlig att nå och bara skrek. 

Jag minns inte detta. Och jag har vissa minnen från när jag var 2 liksom. 

Pappa satt och skrattade jättemycket när man skulle fylla in typ sociala biten och de undrade om det behövde vara på mina villkor eller om jag kan vara intresserad i andras intressen etc. 

Han bara skrattade och skrev att jag inte kunde dessa saker och sade att jag alltid varit egen och mycket på mins villkor men jag har aldrig lidit av det själv utan bara kört min grej och mina vänner har bara godtagit det. 

Hahaha vi skrattade som fan. Sen tyckte pappa att jag har en förmåga att zona ut ibland och försvinna in i min egna lilla värld. 

Tänkte slänga den men hade inte hjärta riktigt för den är så fin. Så kom jag att tänka på attNinia säkert uppskattar den. Skitlen och ser väldigt äkta ut. 

I was right för hon sprang runt och drog den mot ansiktet och pussade på den hela kalaset och verkade superglad. 

Yeeey

"Varför är du så irriterad?"

"Calm your shit!"

"Jag frågade bara. Sluta bli så sur."

Detta är saker som jag fått höra hela mitt liv. 

Vissa får höra att de alltid låter sarkastiska, andra ser deyga ut (chronic bitchface). Jag låter irriterad ibland. 

Och ibland händer det när jag inte är irriterad alls. 

Ibland är jag irriterad men har ingen aning om varför och låter det gå ut över personen närmast mig. 

Ibland vet jag mycket väl vad det är som irriterar mig men istället för att ta upp det med personen i fråga som en vuxen väljer jag att bli snäsig. 

Jag har aldrig analyserat det förr men jag har lagt märke till det mer nu. Pga Anton. 

Han hanterar det så jääävla bra!

Han reagerar direkt på när jag låter irriterad och konfronterar mig med det utan att själv bli snäsig eller sur. 

Som exempel så hamnade jag i ett downmode efter bodypumpen i måndags. 

Frågade om vi brhövde handla middag innan vi åkte hem. 

Han frågade om jag ville äta middag. 

Jag snäste och sade typ: jag måste äta igen för jag ska jobba natt och jag har inte ätit sen tre. 

Han sade ganska lugnt: okej men hur ska jag veta att du inte ätit. 

Jag snäste: för att du kom hem vid typ 16 och jag har inte ätit på hela tiden du varit hemma. 

Och han rätt lätt sade: eller så säger du bara att du vill äta middag så går vi och handlar. 

Sen var jag grinig och tyst. Han lät mig vara. Jag fick gå för mig själv i affären en stund och komma på i egen takt om jag var sugen på något och sen kunde vi fortsätta som vanligt. 

Det har oclså hänt att jag sagt något när jag typ lagar mat och han uppfattar det som irriterande och direkt säger ifrån att jag inte behöver låta så irriterad. Matter of factly, integrinigt tillbaka. 

Eller om jag säger något som låter passivt aggressivt så säger han att han inte tycker om när jag pratar så med honom. 

Det som händer med mig då är att jag börjar tänka efter lite och säger oftast förlåt för mitt tonläge och att drt inte var meningen att låta/bli irriterad. 

Sen vet jag att jag har en sjuk tendens att vissa perioder vara grymt lättirriterad. Det blir nog inte bättre att bara låta mig vara irrterad och ignorera tonen. Men det hjälper inte heller att börja bråka om det. Påpeka att jag låter irriterad, låt mig vara en stund och till slut kommer jag till insikt och ber om uursäkt om jag tagit ut irritation på respektive eller så ger det mig rum att ta tag i problemet och säga vad som faktiskt irriterar mig. 

Oavsett vad det handlar om, chronic bitchface, besserwisser, etc etc så måste man bli medveten om när man gör detta och varför man gör det ifall man vill förbättras. 

Jag måste jobba på min irritation. 

Blir ju sällan sur och förbannad på någon som inte förtjänar det. Jag önskar att jag kan bli likadan med irritationen. 

Är så jävla ovan vid positiv feedback från förra jobbet där allt man gjorde bara var skit.

Branko har byggt en jigg så vi skulle testa om det blev bättre med den. 

Vilket det blev. Avsevärt bättre. 

Så nu vill vi ju avsluta hela rulltrappan med jiggen. 

Klämde handen gjorde jag också. Det är väldigt svullet och blått, men det är ju bara mjukdelar. En muskel som blev klämd så ingen fara. Det går över. 

Har försökt sova mer nu sen halv 12 när jag vaknade. Klockan är nu 15. Går inte. Damn. 

Så jag kommer behöva jobba 10-05 med typ 5 timmars sömn. 

Lycka...

Anelle hade sin kompis Antonia där och Danne kom sen också. 

Det var supertrevligt. 

Hade en såndär kväll när jag var superhyper och kunde inte sitta stilla. 

Dansade "sexigt" och roligt, låtsasbråkade med Anton, slängde mig runt i sängen och soffan, skulle göra ruffiesitup på Anton och sen insåg jag att jag inte kommer upp för jag har för mycket träningsvärk i magen så damp rätt ner i golvet. I was crazy!!

Vi gick in på historien om mig och Fredrik också. Anton och jag har aldrig riktigt pratat om det, jag har nog inte pratat så mycket med någon om det. 

Men jag berättade ju att det tog typ 3 ggr att göra slut innan han fattade och då var jag väldigt otrevlig sista gången för att han skulle förstå. 

Fick reda på av Simon att enligt Fredrik så var vi fortfarande tillsammans på Download när jag nästan hade sex med Anton, vilket var en jävla chock. 

Antingen så förstod han ändå inte tredje gången att jag faktiskt gjorde slut eller så ljuger han för att få mer sympatipoäng och få mig att framstå som en större slampa än jag faktiskt är. 

Jag har varit otrogen en gång och jag mår fortfarande sjuuuuukt dåligt över det och vill aldrig utsätta någon för det igen så att jag var otrogen mot honom är bull!

Första ggn jag gjorde slut var typ i början av april. Sista gången var i maj. Jag trodde verkligen att han förstod. 

Jag menar, varför skulle jag annars inte åka till Download med honom, utan med mitt ex och mina tjejkompisar?

Blir ganska lack men jag tänker ta the high road och om det får honom att må bättre att måla upp mig som en syndabock (vilket han lätt kan göra utan att ljuga om att jag var otrogen eftersom jag nästan hade sex med en av hans bättre polare) så får han göra det. Våra gemensamma kompisar som jag fortfarande umgås med älskar mig för den jag är och de bryr sig inte om jag var eller inte var otrogen då. Jag är ju tillsammans med den killen och dessutom tror jag att de tror mer på mina ord än hans. Har ju rätt mycket att bygga upp bakom min historia som inte han kan göra. 

Men men. Även den delen av festen var bra. Skönt att prata ut om saker ibland. 

Mål: är att kunna maxa 100 kg innan året är slut

Jag vill kunna maxa 100 kg i marklyft (igen). För nuvarande macar jag 95 kg. 

Mål: är att kunna maxa 110 kg innan året är slut. 

Jag kan göra 2 chins med 10 kg hjälp. 

(Så om jag vägde 60 kg kunde jag göra 2 chins). 

I början på året orkade jag inte göra 1. 

Mål: att kunna göra en chinup utan någon hjälp

Sen märkte jag hur mycket starkare min mage har blivit när jag körde rollouts och jag kommer ner så långt att höfterna ligger i marken (utan att svanka) och jag kommer upp hela vägen igen. 8 reps. 

Jag har också som mål att bli bättre i boxning och att köra mer högintensiv träning också. 

Jag har aldrig i mitt liv aktivt firat Alla Hjärtans Dag, men i shocken och glädjen att han tog ett sådant initiativ kan jag ju inte säga nej. Hehe. 

Dessutom var det väldigt oklart när vi skulle bli klara och hade ingen lust att sitta och vänta på första tuben om vi blev klara tidigt. 

Sen kom chefen och kollade till allt så då fick vi liite mera jobb, men det enda som det ledde till var att denna dag har vi kanske 1-2 h slipjobb, ta lite fler bilder och sen diskutera om sl vill att vi bygger en jigg och slipar om i rulltrapporna för ett ännu bättre resultat och då får jag jobba natt nästa vecka också. 

Som tur var att jag tog bilen blev vi klara runt 4 på morgonen så då ffick man åka hem. 

Tyvärr har det kommit så mycket snö att det är snövallar vid parkeringsplatserna så det var omöjligt att parkera här ute så fick åka rätt lågt för att hitta en parkeringsplats där det varit parkeringsförbud på onsdagar så det skulle vara nyskottat hela vägen. 

Men det gick ju bra. 

Somnade typ vid 5, vaknade vid 9 och fick lov attladda ner alla bilder från telefonen till datorn, döpa om bilderna till numrena från pärmen och skicka till chefen samt diskutera jiggar. 

Och sen somna om. Hehe. 

Tror att jag ska försöka trycka in ett ryggpass ikväll i Barkarby innan jobbet. Har inte tränat alls denna vecka och det är jobbigt för lilla mig 😞

Jag fick träffa en kille som jag ska träffa igen den 16. Om jag fått allt rätt är han "nyanlända" psykolog så han ställer mycket frågor och försöker reda ut vilka diagnoser som är aktuella att utreda mig för och sen får jag träffa någon annan som är mer specialiserad inom områdena. 

Men jaa, som sagt. Mycket frågor. Det var rätt jobbigt vissa saker. Att analysera varför jag gjort saker i bakgrunden etc. Typ om jag faktiskt ville ta livet av mig eller om det bara var att man ville fly för en stund. 

Att sitta och analysera alla de jobbiga saker man gjort i sitt liv är fan inte lätt. 

Satt där i 1,5 h och fick till sist med mig papper hem att fylla i. Ett om asberger/autism (vilket han sade att han inte trodde jag hade men för säkerhets skull), samma adhd grej som jag fyllde i hos kuratorn för man kan få olika resultat olika dagar, ett ganska omfattande om olika saker under hela mitt liv och sen varsitt ex till mina föräldrar att fylla i hur de har uppfattat mig under uppväxten. 

Kom hem till Anton igen och försökte sova, vilket var svårt med alla tankar. 

Det var allra värst efter middagen. Det vart helt olidligt. 

Det vart så illa att när Anton kom hem och satte sig för att äta middag och jag kände lukten av mat så var det bara att springa till toaletten och kräkas. 

Enda sen sjukskrivningen så har jag haft mycket illamående så det äe högst troligt stressmagen. Illamående är jag ett såntdär symtom. Men att det skulle bli så illa att jag faktiskt kräks, det var nytt alltså. 

Det blev ju inte bättre av att kräkas heller vilket jag hoppats på, men till slut så fick jag i mig en macka till och efter det blev det bättre. 

Idag har jag sovit till 11 och sen åkte jag till jobbet för att testa slipa lite plåtar och få in vanan igen, åka iväg och köpa lite grejor till kvällen, typ knäskydd, skyddsglasögon och luftmasker så man slipper andas in all metalldamm från poleringen. 

Det är ju lite hälsorisker med att andas in skiten, men det man känner direkt är ju att metallen river upp i halsen så det känns som att man har halsfluss till slut. Och jag blir så jävla kinkig när jag känner mig sjuk. 

Efter att jag varit där åkte jag hem till Anton och käkade, sen kom han hem och vi sov middag tillsammans. Jag råkade hålla honom vaken rätt länge igår också för att jag skulle vara vaken. 

Inatt kör vi!

Så jag var där idag. Anton var på bakset. 

Och vad det gällde var att han handplockar 12 personer från boxningspassen som är duktiga och verkar tycka boxning är kul till ett avancerat boxningspass på fredagar, 75 min. 

Och det var hemligt också för 24/7 Fitness kan inte få reda på det. 

Antagligen för han scoutar medlemmar från gymmet och använder Sumpans lokaler till passen som inte ingår i gymmets utbud. Började direkt tänka på Fight Club. "First rule of fight club is do not talk about fight club". Så lite hyssjan byssjan. 

Kommer bli askul. Anton har velat börja med kampsport men har bara tid på fredagar och jag har velat ha något nytt mål att jobba för med träningen. Naaajs