Hur vet jag när jag är kär?
Jag är fett dålig på kärlek.
Många tror att jag är skitbra för jag är en jävligt bra flickvän när jag vill vara det men det där med kärlek har väl aldrig varit min grej.
Jag är ärlig och klumpig, har mått dåligt av närkontakt om det inte hade ett direkt band till sex (mysa 5 min för att få ligga), jag har inte varit mycket för romantik, tyckte inte om uppmuntran etcetc. Det har ju ändrats rätt mycket bara senaste året men något jag har märkt av som verkligen fick mig att tänka till är att min oro att förlora den jag älskar aldrig försvinner. Behövs inte mer en en off dag för Anton, eller en natt där han inte skedar mig lika ofta som vanligt för att jag ska tro att han inte älskar mig längre och vill göra slut.
Nu tänker säkert de få som läser detta att "fyfan vad jobbigt och alltid gå runt och vara orolig". Men jag tycker det är skitskönt. Inte den känslan men att jag hela tiden blir påmind om hur kär jag är, vilket privilegie det är att få vara med den man älskar, att jag faktiskt bryr mig om vårat förhållande och att jag nu är så bekväm med närhet att jag saknar det när jag inte får det.
Kommentarer
Trackback
