En hjälpande hand
Pratade lite med min kusin igår. Hon är 13 år och har redan börjat festa. Väldigt ungt. Jag tänkte iaf tillbaka på tiden när jag var i hennes ålder och jag började testa på alkohol och mådde allmänt dåligt. Sade till henne att om hon behövde någon att prata med så fanns jag här.
Vart nästan förvånad över hur mycket hon öppnade upp sig och hon sade upprepade gånger hur skönt det var att prata med en (quoting) "vuxen som förstår en". Lite konsigt är det att bli sedd som en vuxen men det är skönt att hon känner så. Vet att många tjejer i den åldern saknar just en vuxen att lita på. Någon som inte är ens dörälder och som inte har ett uppfostringsuppdrag, utan som bara kan lyssna och faltiskt förstå, dra paralleller till sitt eget liv och få de att förstå att det finns andra som genomlidit nästan samma skit men som kommit ut som starkare människor pga utav det.
Familjen är viktig. Vänner är viktiga. Heck, människor i allmänhet är viktiga och jag lärde mig faktiskt något själv igår. Tonåringar behöver bara någon som lyssnar och visar ett intresse ibland.
Jag säger inte att alla hennes problem kommer försvinna nu men förhoppningsvis fick jag henne att må bra några dagar framåt och nästa gång hon tänker på att skada sig själv kanske hon tänker steget extra och försöker ta in det jag sade till henne igår.
Det jag minns mest från all min smärta var hur mycket jag avskärmade mig och hur ensam jag var i sorgen. Av egen vilja då, för jag ville inte prata om det fastän jag kanske hade något. När jag blev lite äldre hittade jag farmor som jag verkligen kunde öppna upp mig för.
Tänk på det om ni har någon tonåring i er närhet. Ibland kanske de svämmar över med känslor och behöver ventilera så att påminna de om att du finns där för dem kanske betyder allt för de. Även om 10 år.
Kommentarer
Trackback
