Otrohet
Hade ett samtal med min syster för några veckor sen om otrohet. Hon hade haft massa drömmar om att hennes kille var otrogen mot henne så vi började ju diskutera.
I mina drömmar är det alltid jag som är den som är otrogen. Alltid med min första pijkvän också. Jag tror att det mest handlar om att han var min första kärlek och jag var fortfarande kär när vi gjorde slut. I andra förhållanden har jag varit den som gjort slut.
Dock enda sen jag och Anton blev tillsammans så har drömmen förändrats. Scenariot är alltid att jag och exet är i sängen och han säger typ att han ångrar sig eller något. Och precis när vi börjar kyssas ser jag Anton framför mig och då trycker jag undan exet och säger att jag inte vill ha honom.
Det är nästan aldrig att jag drömmer att Anton är otrogen. Min teori är att jag tycker det är värre om jag är den som är otrogen än att Anton skulle vara det.
Låter sjukt för att vara otrogen är ett aktivt val, annars är det våldtäckt men har man det dåligt i förhållandet, dricker för mycket och ens partner inte är med lan man bli meddragen i ögonblicket. Eller om man mår kasst pga förhållandet så slutar man tänka klart och letar efter något som förstör en.
Men efter man har gjort det så känner man sig som skit och den känslan går inte över. Hur många år som går. Och man måste leva med vetskapen att man är en rutten person och kan inte göra något åt det man redan gjort. Och det ligger heeelt på dig själv för det var ditt aktiva val att såra den du älskar och respekterar.
Att å andra sidan vara den som har en otrogen pojkvän, det gör ont. Som fan. Man kommer ha problem ett tag framöver med tillit till alla pojkvänner men grejen är att det går över. Man kommer över det. Och du lever med vetskapen att du gjorde rätt. DU är åtminstone den stora och bra personen som gör precis vad som förväntas av dig. Man mår dåligt över andra människor, men inte över sig själv. Förutom det där att: ååh, jag måste vara värdelös som har en otrogen pojkvän.
Men grejen är att har man någon självkärlek så skyller man inte på sig själv. Och har man ingen självkärlek är inte otroheten problemet.
Är man den som är otrogen spelar självkärlek ingen roll för allt försvinner.
Såå, kardemumman är att jag tycker det är värre att vara den otrogne än den som blir utsatt av otroheten, dock är båda jääävligt illa och jag önskar inte något av det händer
Kommentarer
Trackback
