Amazing! ZIIING!
Okej, det första som inte varit amazing är att Anton inte blev antagen till jägarutbildningen och han var skitledsen när han kom hem. 
PROOOUD OF MEEE!
Jag vet inte hur jag ska hantera sådant. Jag tycker verkligen det är skitjobbigt!
Och att se personen man älskar bara titta tomt ut i luften och försöka samla tankarna. Det gör så sjukt ont att se det.
Torsdag kväll var bara det. Ett försök att reda ut saker och ting.
Fredagen var bättre. Anton var fortfarande ledsen på morgonen men försökte dölja det. Han ville egentligen bara prata med Tom om vad han ska göra nu. När han gjort det så märkte man att det blev bättre.
Jag åt sushi till lunch och för en gångs skull bestämde jag mig för att dricka och bli full. Sagt och gjort.
Vi började hos Tom och drog till Biljardpalatset och spelade biljard e stund innan vi satte oss vid ett bord och spelade Backgammon och Kalaha. Hur sjukt bra idé är det inte att ha massa spel på ett uteställe?! Så sjukt kul!
Sen spelade vi dart. Jag och Nicke bestämde oss för att bara försöka sätta Bullseye. Förste som satte vann.
Jag hade varit riktigt kass på Klockan och vad gör jag när man skasätta Bullseye?
Sen vart det sent och vi skulle hem.
Självklart fic jag apont i magen så jag kunde inte ens stå upp. Anton fick nästan bära mig hem till honom.
När vi var hemma satt han och höll om mig och försökte hjälpa så mycket som möjligt men det enda som hjälper är ju att ligga ner och försöka andas lugnt.
Till slut blev det bättre och vi låg på soffan. Kan vara värt att nämnas att nu hade fyllan gått över. Det gick rätt snabbt.
Vi låg som sagt på soffan och jag blev så full av känslor för att ha verkligen ställt upp och hjälpt mig så otroligt mycket med magen och allt så för första gången sade jag att jag älskade honom.
Vet ni vad han svarade? "Jag älskar dig". Så nu har vi sagt det också. Känns riktigt bra. Kanske på tiden enligt vissa men jag tyckte det var perfekt tajmat.
Jag är inte den som slänger ur mig de orden till vem som helst. När jag väl säger det ska det vara typ wordvomit. En gridaska liksom hoppa ur munnen. Man ska explodera av känslan. Då kan jag säga det.
Sen har jag väl sagt det till någon och vet att jag älskar den (oavsett om det är pojkvän, familj eller vänner) så kan jag slänga ur mig orden lite oftare. Men jag vill att det alltid ska finnas mening bakom de orden. Det ska kännas överallt när man hör det.
Idag ska vi kolla på Johan nr han kvalar inför Fitness Five och sen fira Simon litegranna.
Kommentarer
Trackback
