Ignore the perfect
Jag har kommit underfund med att människor i allmänhet måste prata om deras negativa upplevelse. Folk måste ventilera. Dramat måste pratas ut ochman måste öppna sina vyer och angripa problemet från alla håll. I get that. Jag vet hur det är. Men vad hände med allt positiva? Känns som om man försöker ta upp sitt perfekta liv blir folk mest provocerade. Man ska må kasst helt enkelt.
Min livssituation nu ser ju ut så. Har många med dramatik i sina liv, vilket jag mer än gärna hjälper de att försöka reda ut. I'm the fucking expert of sorrows.
Men jag känner att jag är i ett annat läge i livet. Jag mår svinbra! Och ibland vill jag ventilera om mitt perfekta förhållande som på någt underligt vänster bara blir bättre och bättre. Jag vill berätta vad som hänt på den fronten, men jag hittar aldrig mitt forum. Svårt att kasta in hur lycklig man är när någon just suttit och gråtit på telefonen liksom. Det funkar inte. Vart är mitt forum? Vart är de lyckliga människorna som jag kan prata om mitt perfekta liv och sen koncentrera mig på att hjälpa mina underbara vänner som inte befinner sig på samma ställe i livet?
Vilka jävla i-landsproblem...
Kommentarer
Trackback
