Happy birthday
Idag skulle det egentligen varit 2 födelsedagar.
Den första går ut till Anton som skulle blivit 22 idag om han levde. Vilket man borde göra. Man ska uppleva sin 22 årsdag. Han fick inte ens uppleva sin 14 årsdag, vilket är dåligt. Riktigt dåligt.
Tror att han hade varit världens tjejtjusare om han levde.
Den andra personen som fyller 49 i år är min mor. Vi har ingen kontakt längre så jag kommer inte gratta henne.
Känner mig hemsk som inte gör det för att jag vet att hon antagligen sitter och väntar på ett sms från Ammi och mig. Bara ett grattis eller något. Och jag vet att hon mår skitdåligt för att hon inte kommer att få något. Jag tycker det är extremt jobbigt när andra mår dåligt pga mig.
I denna ekvation måste jag dock försöka fokusera på hur mycket hon har gjort mig illa genom åren och fortfarande gör. Hon är fortfarande samma person som hon var då och hon har fått för många chanser. Ingen skulle någonsin ge henne så många chanser som jag har gjort. Nu har hon en enda chans kvar från mig och det kommer ta tid. Mitt krav på hur hon ska få den chansen och vinna min tillit är att hon söker professionell hjälp för sina personliga problem och tar itu med sin egen uppväxt. Att hon som människa blir lyckligare. På riktigt lycklig. Inte bara glad för stunden. Hon måste ta itu med allt. Hela hennes liv kommer sättas i gungning och det måste göras. När jag ser några resultat och har fått höra vad psykologen har att säga så kanske jag kan våga släppa in henne. Ett stort kanske. Och det kräver mycket tid och många motbevis till min magkänsla.
Jag har inga som helst förhoppningar på att detta någonsin kommer att hända, but a girl can dream.
Jag känner inte heller att jag har några problem med att leva mitt liv utan min biologiska mamma i bilden. Jag har så många andra fantastiska människor i det så jag känner ändå att jag får den kärlek jag behöver och värdesätter.
Tycker bara det är jobbigt att jag ska behöva må dåligt för något jag måste göra för mitt eget välbefinnande.
Kommentarer
Trackback
