Negativa tankar
Jag tänkte idag hur mogna mångaav treorna som går ut på torsdag är och vilka bra band de har med många vuxna.
Kom sedan att tänka på mina egna band med äldre människor och vilken otrolig förbättring det blivit bara de sista åren. Började undra varför jag alltid distansierat mig från vuxenlivet och alla äldre. Det är som att jag haft en rädsla för dem. Jag har inte vågat dela med mig av den riktiga Renée liksom, utan alltid målat på en fasad.
Började utvärdera mig själv och min omgivning och kom eventuellt fram till roten i det problemet. Jag var rädd att andra vuxna skulle bekräfta allt elakt morsan sade till mig, om mig. Jag var livrädd för att vuxna, som vet allt i ungas ögon, skulle antyda på minsta sätt att jag var det som min mamma sade att jag var.
Om bara morsan sade det kunde jag ändå övertala mig själv till en viss grad att det de säger i hjälporganisationer, det terapeuten säger, det som sägs i filmer och böcker om utsatta barn faktiskt är sant. Att de vuxna inte har någon rätt att trycka ner sina barn och att göra det och säga sådana saker är psykisk misshandel och inget annat. Ingen föds till att vara ond.
Ändå vet jag att den bilden av att allt hon sade var så jävla skör att jag inte kunde öppna upp mig för andra vuxna i rädslan att jag faktiskt skulle vara ett oönskat misstag och inte dög till något. Att jag var en hora och en slampa.
Det har ju satt sina spår även de första åren i arbetslivet och jag har nog alltid distansiereat mig från auktoritärer.
Tror det sistnämda fortfarande stämmer överens men det är bättre nu. Jag vill inte dela med mig av mitt liv med mina chefer och kanske inte är så inbjudande till samtal, men jag säger vad jag tycker och kan vara mug själv. Jag kan skoja och skämta med dem i närheten och jag blir ju bättre och bättre hela tiden.
Blir en tidig kväll för att läsa Säg Det Inte Till Någon. Än så länge är jag inte helt övertygad men historien har precis böjat och det är en kort bok så det går snabbt ;)
Kommentarer
Trackback
