Mycket pojkvänsskrivande
Alla får ursäkta att jag skriver mycket om Anton nu men eftersom jag inte kan prata med honom på telefon förrän torsdag så kommer jag sakna honom så otroligt mycket och det är jobbigt.
Just at the moment saknar jag honom så galet mycket!
Är liksom skiiittrött och vill bara sova men kropp och knopp går i högvarv. Känner mig orolig i hela kroppen bara för att man är ledig imorn och jag har inget planerat ikväll förutom att tvätta om tvättstugan blir ledig. Dessutom behöver jag en chillkväll och inte göra något.
Men enda gången jag är lugn är när jag är med Anton. Han håller mig lugn som jag inte kan vara med någon annan. Det känns inte som att jag går miste om livet för att jag ligger på soffan och zappar mellan kanalerna på tv ingosad med Anton. Det känns som att jag är precis där det är meningen att jag ska vara och så har jag typ aldrig känt.
Är en väldigt lättuttråkad människasom alltid känner att varje dag måste vara ett nytt äventyr eller en ny lärdom. Vad du än gör så måste det ge dig något intellektuellt eller fysiskt. För mig funkar det inte att bara sitta hemma och kolla serier ensam t.ex för att jag känner inte att jag växer genom det eller tjänar något till. Jag är oproduktiv. Sitter jag och kollar tv sitter ju jag ex och stickar och då får jag en tröja, jag tycker om att läsa för då är jag en historia rikare och böcker har en större påverkan på mina känslor och jag känner att jag kan växa som människa genom de plus attjag samlar i princip på böcker jag läst som andra samlar frimärken.
Jag bygger massa saker eller kommer på nya designer på saker jag vill bygga för då får jag möbler.
Nu när jag städade hittade jag t.ex två f
Glasskivor och tänkte direkt att jagkan bygga ett bord och limma fast skivorna. Jag kollade på vår spegel i hallen som jag tycker är så ful och började fundera om jag kan bända upp den och få bara själva spegeln och sen bygga en ny ram till den. Helt hopplös men välkommen till min skalle där varje vaken minut måste vara en ny lärdom.
Därför saknar jag Anton just nu. Jag behöver verkligen stänga av hjärnan och njuta av nuet.
Drömde förresten en jättekonstig och jobbig dröm.
Var återigen på krogen med gänget och Anto satt och pratade med någon tjej. Såg att hon lade handen på hans lår så jag tänkte att hon inte fattade att han hade flickvän and I can't blame her for wanting him så jag lutade mig fram och frågade vad vi hade för planer imorn och gav honom e kyss för att markera mitt revir.
Hon tog bort handen och sen fortsatte de prata.
Hennes hand gled upp igen och då blev jag förbannad. Nu började dock logiken komma in också för inte nog med att jag skällde ut henne efter noter. När hon gått började jag skälla på Anton för att han inte sade till henne att hennes beteende inte var okej.
Sen vaknade jag. Många sådana drömmar när vi inte pratat på länge och de är obehagligt verkliga.
Är dock riktigt skönt att veta att jag faktiskt är rädd att förlora honom och kan bli svartsjuk om något sånt händer.
Kommentarer
Trackback
