Skrivlust?
Jag tror verkligen att det kommer bli ordning på bloggen igen när jag börjar jobba och får lite rutiner. Nu känenr jag bara att jag inte har så mycket att skriva om för min semester har bestått av träning, sova och Anton i princip. Men jag ska iaf ta er igenom början på denna vecka.
I måndags vaknade jag upp hos Anton, tog mig hem när han skulle jobba och somnade hemma. Sen tog jag mig till gymmet där jag körde ett pass högintensivt med kettlebellsen och rollouts för magen (när man har ett hjul med hanttag som man rullar ut och in med).
Efter det tog jag cykeln till Jakobsberg där jag träffade en gammal ch väldigt kortvarig kollega när vi var vikarier. Jonas. Har skjutit upp på att träffa honom i ett halvår för jag tycker han är obehaglig. Låt oss säga så att han gör ingen hemlighet av att han vill ha mig.
Jag har senaste tiden varit rätt klar med (enligt mig) att jag har pojkvän så jag hade hoppats på att han skulle ha lugnat ner sig lite så kan vi vara kompisar. Har liksom sagt varje gång vi pratat på fb att: "Jag är hos killen, ska umgås med killen i helgen, har tränat med killen" etc. Jag menar, vad skulle jag mena med killen om inte min pojkvän? Tror han att jag döpt en hund till Killen eller? (inget dåligt förslag dock). Mind you guys att han är 33 årig småbarnspappa som är i världens fejd med mamman till ungen och han snackar mycket skit om henne, har agressionsproblem och grov ADHD. Vem mer beskriver detta? Morsan såklart.
ADHDn är inga problem. Det skulle vara jobbigt för mig att bo med någon som är känslomässigt impulsiv men som vän är det fine. Det jag inte klarar av är folk som blir aggressiva och snackar massa bullshit!
Aja, nu kom jag av mig men iaf. Vi käkade hemma hos honom och kollade lite av Anchorman innan Anna kom och hämtade mig och cykeln med bilen eftersom det regnade så mycket.
Han ville att jag skulle snurra runt så han kunde titta på min kropp och gav mig komplimanger om hur vältränad ajg blivit (vilket är fine men det känns inte som att det är genuint att jag har varit duktig på gymmet liksom). Sen efter typ 2 timmar med honom slänger jag ur mig någon mening som var typ: Aa men jag och pojkvännen blablabla...
DÅ klickade det att jag hade pojkvän?!
"Jaså, du har pojkvän nu?"
"Jaså, du har pojkvän nu?"
"Eeeh, ja?"
När jag hade kommit hem fick jag ett skriftligt meddelande på facebookchatten där han typ ville ha beröm för att han vart så "duktig" och hållt sig från att ligga och pilla på mig när vi kollade film. VADÅ BERÖM? Du ska inte behöva beröm för att du kan hålla dina tassar borta från en upptagen brud!
Tror nog inte att jag kommer träffa honom så ofta igen...
Igår körde jag bröst/axlar på gymmet. Har börjat få sjuk ångest för jag har fått för mig att jag fått mindre armar, speciellt axlar. Har för mig att mina armar såg bitigare ut förr. I vilket fall som helst är jag inte längre nöjd med mina armar. Bara till typ 70%. Tycker inte de är mina problemområden (min mage, lovehandles och backflappet) men det kommer helt klart vara något jag lägger mera fokus på hädanefter. Vill liksom ha en såndär snyggt vältränad axel.
Denna brud hade perfekta axlar. Så vill jag ha. Inte magen dock. Det är för mycket.
Körde iaf 4 sets på alla axelövningar och 3 sets på bröstövningarna så blev lite mer än 1 timme.
På eftermiddagen cyklade jag hema till Anton. En halvtimme cardio på cykeln är rätt lagom.
En till rolig anekdot om måndag natt och tisdagen var att jag fik jättesöta sms från Anton.
Först skrev han något i stil med:
Oj, hur ska man lyckas somna ensam inatt då?
Oj, hur ska man lyckas somna ensam inatt då?
(Vi har sovit ihop i en vecka i sträck typ. Senaste gången jag sov hemma var mån-tis veckan innan)
Jag sade att det kommer bli skitjobbigt och att jag saknade honom redan. Han sade att han saknade mig med etc.
Sen på tisdagen när vi träffades där på Brommaplan så började han springa emot mig när han såg mig. Sådär sarkastiskt dock som man gör i romantiska filmer när man inte träffats på flera år typ. Fast jag känner Anton tillräckligt bra för att veta att så fort det kommer till att vara romantisk så blir han typ sarkastisk för att gömma det :P Han kramade mig iaf väldigt länge och det var som att jag hade försvunnit i en månad. Jag började direkt undra om han hade slagit i huvudet eller något, för visst att vi har blivit ljusår mer romantiska än vi var förr och blir mer och mer bekväma med varann, men just det här känsloflödet brukar inte riktigt vara något någon av oss är bekväma med :P Sen att vi bara varit ifrån varandra en natt liksom.. Hur ska det gå nu efter min semester och jag börjar jobba igen?
Idag cyklade jag hem och somnade igen, sen drog jag ut och sprang Grimstaspåret på den sämsta tiden i år. Helt värdelöst...
Kom hem och gjorde en god smoothie på proteinpulver med smak av vit choklad/hallon, riktiga hallon, lättmjölk och äggvita. Yumbers. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen tar jag cykeln till Bromma igen. Wippie
Kommentarer
Trackback
