Stuvade makaroner med falukorv, snälla. JATACK!
Idag har jag en sån dag då jag är så jääävla sur, ledsen, besviken och bara likgiltig till min kropp och dess förändringar.
Nu har jag lagt ner allt jag äger sen i juli förra året. Det är 9 månader med stenhård träning och diet. De sista 4 månaderna har det verkligen varit träning varje dag, minst 1 h. Många dagar 1 h styrka och 1,5 h promenad i rätt snabbt tempo.
Jag har räknat kaloriintag, vägt mat och verkligen bara sett mat som bränsle till gymmet. Mycket proteiner, när jag bygger muskler är det mycket kolhydrater, målet innan träning ska vara mest energirikt så jag kan pressa.
De sista 8 veckorna (utom påskhelgen) har jag legat på 1500kcal/dag. Ingenting i princip. Jag har hållit det väldigt bra dessutom.
Vad har jag fått för allt detta kämpande? 1,5 kg muskelmassa och 4% i fettnedgång. Jippi-fucking-jay.
Med tanke på hur mycket själ jag lägger ner i detta, hur all min vakna och lediga tid går åt till träning, hur jag lever och andas fitness, förtjänar inte jag mer? Vad fan är grejen? Jag känner mig fortfarande tjock, jag har fortfarade stor fettprocent om man ska jämföra tid och energi jag lägger ner. Förihelvete. Folk lägger ner typ 1/3 av det jag lägger ner i detta och de har kommit 3 gånger så långt. Så. Jävla. Sur! Är vetkligen ledaen över detta.
Jag känner att om man lägger ner 1-2 h på stenhård träning om dagen så förtänar man att kunna äta typ stuvade makaroner och falukorv till lunch. Eller korvstroganoff. Eller lasagne. Eller vad fan du nu behagar! Inte sitta där med din jävla kycklig och isbergssallad vare jävla dag!
Denna helg har jag fan säkert gått upp 5 kg på 4 dagar för att jag ätit som normala människor gör! Jag hatar min kropp! Alltid måste jag jobba 3 gåger så hårt och det värsta är att det känns som att jag måste ligga på denna elit-jävla-nivå för att inte gå upp i vikt. Hur normalt är det egentligen?
En del avmig vill ju bara ge upp men jag kan inte ge upp för jag skulle hata mig själv 10 ggr mer när jag börjar gå upp i vikt.
Och det som är sjuuukt tråkigt är ju att det inte är träningen jag vill ge upp. Jag vill fortfarande träna 1-2 h om dagen vare jävla dag, men jag vill kunna äta ett mål vad jag vill om dagen! Jag vill kunna äta en cupcake på helgen om jag ätit och tränat bra resten av veckan. Är det verkligen mycket begärt?
Denna vecka har jag legat på 1500kcal per dag. I tisdags sprang jag 7 km, gick åtminstone 7 km på det. Igår gick jag sammanlagt säkert i 2,5 h. Idag har jag gått sammanlagt 2 h, cyklar nu i 25 min innan 1 h styrkepass och imorgon har jag 1 h träning och ska köpa cykel i Årsta så ska cykla därifrån till Odenplan för att träna en timme och sedan cykla hem. På lördag ska jag springa iaf 7 km till och sen besöka gymmet för 1 h träning och på kvällen ska jag fanimig supa! Det är iaf planen men jag kommer inte dricka så mycket för kommer ha så dåligt självförtroende för jag känner mig fet och skabbig.
Kommentarer
Trackback
