ADHD - manodepressiv?
Var hos kuratorn idag. Första besöket.
Tog typ 10 min innan hon förstod att min depression var för komplicerad för en kurator.
Så, jag kommer in och får börja prata om hur jag mår nu och hur det har varit på jobbet eftersom det är därför jag gick dit så jag började prata.
Hob frågade om jag brukar vara deprimerad så berättade att jag haft perioder av depression ändå sen jag var typ 12 och att när jag inte mår sämst blir jag hyperglad och supersocial, kan aldrig vara tyst och världens idéspruta.
Hon frågade om jag tänker mycket på självmord. Jag förklarade att jag aldrig skulle kunna ta självmord men det händer flera gånger om dagen då jag tänker på om jag var med i en olycka eller bara aldrig existerat eller slutade existera nu.
Sen frågade hon om hur min koncentration varit i skolan och jag berättade att jag alltid haft svårt att koncentrera mig på en sak men aldrig haft problem med betygen i skolan för även om jag själv måste pilla, är koncentrerad på min bordskonpis, koncentrerad på läraren och vad hon/han säger, tänker på vad jag ska göra efter skolan och har inre dialoger så har jag ändå alltid fått in vad läraren säger.
Fick då fylla i en blankät om ADHD. Fanns 5 kategorier. Från typ aldrig till mycket och frågor som liknade:
"Pratar du mest i sociala sammanhang?"
"Har du svårt att avsluta projekt du börjat?"
"Avslutar du andras meningar?" (Började skratta när jag läste den)
"Har du svårt att koncentrera dig om du inte tycker det är intressant?"
Lite så såg det ut. När jag lämnade tillbaka pappret tog hon en snabb titt och sade typ: du borde bli utredd för ADHD.
Vi pratade lite om det och jag berättade att mamma har det.
Sen sade hon det som var chockerande men ändå något jag förväntade mig.
Hon behövde skicka mig till en psykiatriker som kan utreda mig för manodepressivitet/bipolär och ADHD. Manodepressivitet kan vara en sjukdom man får pga ADHD och stressmagen kan också vara pga det.
Jag fick även reda på att det där jag haft när jag ligger och tar det lugnt på soffan och får hjärtklappning är ångestattacker.
Who knew?
Pratade med pappa och enligt honom gjorde vi någon utredning för adhd när jag gick hos BUP och jag visade tecken på det men de satte inte diagnosen för det påverkade inte skolgången. Nu kanske jag behöver diagnosen om jag får följddepressioner för då påverkar det ju min vardag.
Aja, slutsatsen är att jag förväntade mig att det måste vara något för jag får så mycket depressioner utan anledning och jag antog att jag skulle bli utredd men blev fortfarande chockad för jag trodde att jag kanske var överdramatisk.
En arbetsdag
Idag var jag på jobbet.
Vaknade med skiiiitont i magen och kunde inte få i mig frukost. Alls.
Så gick upp strax efter 6 på morgonen, klädde på mig och tog omeprazol. Sen gick jag och lade mig igen.
Kvart i 8 fick jag i mig ett knäckebröd så tog med mug en banan och ut till bilen.
Var ändå på jobbet innan halv 9.
Fick vänta på att Putte dök upp och gjorde överlämningen. Fick i mig bananen runt 10 och försökteäta lunch vid 12. En halv potatis och lite fiskgratäg fick jag i mig och sen asont i magen.
Så fixade det mest akuta innan jag drog hem.
Box coach
Har inte sagt det än men det är faktiskt något positivt.
Var på boxning på gymmet i fredags. Coachen hette Antoine och har kört med honom en gång tidigare. Han är så sjuuukt duktig. Aldrig varit med om att en grupptränare bryr sig så mycket.
I fredags blev jag ihopparad med en annan kickboxare så vi utbytte lite tips och råd.
Efter passet började coachen (han insisterar att vi ska kalla honom coach) prata om min boxning. Jag berättade att jag alltid varit väldigt långsam i mina slag och jag skulle vilja bli snabbare utan att förlora styrkan jag får in efter ett tag så han sade att vi skulle jobba på det om jag fortsätter komma till honom. Skitkul. Och man får bra tips.
Var även denna kille som förra ggn gav mig komplimang för blocken jag gjorde.
Min fighting partner hade problem med knäna så coach ville träffa henne efter passet och överhörde vad han sade till henne. Han frågade om hon varit och kollat knäna hos någon specialist och att han kunde kolla och ge henne tips på rehabiliteringsövningar etc.
Mind you att vi var typ 15 på detta pass. Ett pass på 24/7 Fitness så inte ens en riktig boxningsförening. Han får säkert inte alls bra pröjs, utan bara älskar det han gör.
Han är dessutom amerikan så man måste prata engelska med honom vilket jag tycker är jättekul.
Och jag förstår INTE hur någon som ser lite lönnfet som denna kolle kan vara så stark, vig och smabb med sådan uthållighet. Crazy dude.
Me in a nutshell
Alla säger att om man mår dåligt ska man ta tid att tänka och känna så det kan bli bättre.
Jag känner att ju mer jag tänker, desto mer ologiskt negativa blir mina tankar och jag mår waaaay sämre än jag gjorde tidigare.
Denna helg har varit kasst. Titta på tv håller inte tankarna borta. Inte ens sex har gjort det.
Det som har hållt tankarna något i styr är träning där man kan ta i så det gör ont i musklerna och läsa, där man måste koncentrera allt på orden.
Vilket har resulterat i att jag läst klart Perks of Being a Wallflower för andra gången.
Wallflower
Once on a yellow piece of paper with green lines
He wrote a poem
And he called it "Chops"
Because that was the name of his dog
And that's what it was all about
And his teacher gave him an A
And a gold star
And his mothet hung it on the kitchen door
And read it to his aunts
That was the year Father Tracy
Took all the kids to the zoo
And he let them sing on the bus
And his little sister was born
With tiny toenails and no hair
And his mother ans father kissed a lot
And the girl around the corner sent him a
Valentine signed with a row of Xs
And he had to ask his father what the Xs meant
And his father always tucked him to bed at night
And was always there to do it
Once on a piece of white paper with blue lines
He wrote a poem
And he called it "Autumn"
Because that was the name of the season
And that's what it was all about
And his teacher gave him an A
And asked him to write more clearly
And his mother never hung it on the kitchen door
Because of it's new paint
And the kids told him
That Father Tracy smoked cigars
And left butts on the pews
And sometimes they would burn holes
Thatwas the year his sister got glasses
With thick lenses and black frames
And the girl around the corner laughed
When he asked her to go see Santa Claus
And the kids told him why
His mother and father kissed a lot
And his father never tucked him to bed at night
And his father got mad
When he cried for him to do it.
Once on a paper torn from his notebook
He wrote a poem
And he called it "Innocence: A Question"
Because that was the question about his girl
And that's what it was all about
And his professor gave him an A
And a strange steady look
And his mother never hung it on the kitchen door
Because he never showed her
That was the year that Father Tracy died
And he forgot how the end
Of the Apostle's Creed went
And he caught his sister
Making out on the back porch
And his mother and father never kissed
Or even talked
And the girl around the corner
Wore too much makeup
That made him cough when he kissed her
But he kissed her anyway
Because that was the thing to do
And at 3 A.M he tucked himself into bed
His father snoring loudly
That's why on the back of a brown paper bag
He tried another poem
And he called it "Absolutely Nothing"
Becausr that's what it was really all about
And he gave himself an A
And a slash on each damned wrist
And he hung it on the bathroom door
Because this time he didn't think
He could reach the kitchen.
Fatshame?
http://youtu.be/v6mMpE8AaA0
Den här typen av debatt gör mig mörkrädd.
Sure, det är huur bra som helst att må bra med sin kropp, oavsett storlek. Cudos till dem, men jag tycker det är extremt själviskt att vara så stor som vissa kvinnor i denna video.
Jag tycker det är själviskt av den anledningen att man utsätter sig för massa onödiga hälsorisker som förkortar ditt liv och det är inte rätt mot vare sig de sjävla eller de som älskar personen. Ich för vad? Att få äta en extra portion av paj efter varje måltid?
Sen pratar de om Gastric band och Gastric bypass också iof och det är jag också emot.
Känner du verkligen till alla komplikationer och har gjort din research och tycker att det är värt det så är det väll ditt val, men varför utsätta sig för de riskerna för att eliminera andra risker?
Dessutom kostar de typ 70.000kr (i Australien ca pris). Varför inte lägga ner mödan, anställa en PT som pislar igång dig på gymmet och tvingar dig att äta rätt. Ändra din livsstil och ingen jävla 4 veckors diet.
Jag har kört program med min PT för att verkligen kicka igång träning etc, men det finns inget program eller diet som jagheeeelt lämnat efteråt. Jag har lärt mig hur mycket protein jag borde få i mig och satsar på det, jag har lärt mig att över lag räkna kalorier och inte blunda för hur dåligt onyttig mat är för mig (trots att jag äter dålig mat och socker men då kan jag lägga upp en plan för att bränna bort det sen)
Jag har insett hur mycket bättre jag mår av träning etc.
Det är ju dessutom den andra aspekten av det hela. Orken.
De där tjockisarna i videon blir säkert skittrötta av att gå upp för en trappa. Och hur mycket leker de med sina barn? Vill verkligen någon vara den föräldern som fysiskt inte orkar leka med sina barn? Och ger de barnen samma mat som de äter? Och isåfall ger barnen samma hälsorisker som dem.
Sen menar jag inte att alla smala är friska och krya heller. Det handlar inte om det. Finns ju smala personer som äter lika dåligt som tjocka och de får ju samma hälsorisker.
Även om du äter bra och motionerar så löper du risk för andra dödsorsaker men du eliminerar dock mååånga hälsorisker.
Du kan ju också bli helt beroende av träning och kost så det blir dåligt för dig också nu när vi pratar extremer och då måste ju de personerna också lösa det.
Hela poängen är ju dock att utsätta sigsjälv och andra för onödiga risker och heartache är själviskt, hur man än vill lägga fram det. Vill du vara självisk är det ditt problem men då vet du också vad min åsikt om det är
Hur firade du ditt nyår?
Men tackar som frågar. Hehe.
Men ja, nyårsafton började vid 8 på morgonen då vo vaknade efter 11 timmars sömn. Upp och åt frukost innan vi åkte till gymmet i Vby och körde axlar.
Sen åkte vi hem till mig för att hämta kläder och sånt.
Stannade där till typ halv 2 då vi åkte till Barkarby och åt pizza med Nic, Danne och Dannes polare som jag träffat några gånger.
Satt där och snackade skit en stund.
Sen åkte vi och handlade mat. Rostbiff och potatis. Gjorde hemmagjord rösti.
Åkte till Anton och spelade Monogamy innan vi började med maten och satte på Wolf of Wall Street.
Drack öl och drinkar också så blev full.
Vid 22.30 kom Nic och hämtade oss och så åkte vi till festen i Bromsten.
Trodde inte jag skulle känna någon där men så såg jag Calle från min parallellklass och vi snackade friskt om träning och sånt.
Vi spelade Flip the Cup och jag förlorade typ aldrig. Proooud of meee!
Vid typ 2 åkte jag och Anton hem.
2015
2014 har varit en riktig bergochdalbana till år.
Året jag tog körkort och skaffade bil
Tillbringat hela året med Anton
Sjukskrivning
Träning har gått bra iaf.
Jag hoppas att 2015 kommer bli bättre. För jag tycker inte om dessa bergochdalbanor
Mellandagsledigt från livet
Har verkligen varit så sjukt nere nu att jag inte velat skriva om det.
Har inte velat tänka. Försöker göra allt för att inte tänka.
Tack och lov att Anton har varit ledig mycket och att det har varit mycket att göra.
Var nästan på väg att ställa in julen för jag mådde så dåligt.
Dagen innan jul kom jag ju knappt upp ur sängen. Kom inte upp för att träna med Johan, vilket är the first time som jag skiter i det för att jag mår psykiskt dåligt.
Tog mig hem till Anton iaf efter att jag tagit mig 3h att få i mig en macka.
Anton slutade tidigt så låg och grät i hans armar en stund (vilket i sig är stort för jag avskyr att gråta inför människor).
Sen drog vi till gymmet på kvällen och körde ben.
Lite skumt nu för träning är verkligen det enda jag kan motivera mig till att göra. Jag vet ju att jag temporärt mår bättre av det.
Julafton var vi först hos morsan och åt gröt och skinka.
Sen drog vi till Hägerstensåsen och firade med Antons familj. Det var supermysigt och man kände sig så sjukt välkommen. Kändes som att man faktiskt firade med sin familj.
Eira var tomte och det var en låååång julklappsöppning och god mat. Massa godis också.
Jag åt förhållandevis lite mot vad jag brukar göra för jag mådde illa. Men det fanns så lite tid till att tänka så det var skönt.
I torsdags drog vi till gymmet igen och körde bröst/mage. Ganska lugnt tempo men fick träningsvärk iaf.
Sen lagade vi en stooor jävla lasagne och det var i princip vår kväll. Inget bra på tv så vi hittade andra sätt att underhålla oss på. Låg och pratade massa om lite framtid.
Anton har ju äntligen sökt en liten tjänst inom försvaret. Uppe i Luleå. Så vi pratade om hur det skulle bli att flytta upp dit.
Sen pratade vi lite om ifall han inte kom dit. Hur han skulle göra då med flytt för han måste flytta från sin lägenhet i mars iaf.
Jag sade att om han inte hittade något fick han flytta in med mig och Anna. Även om han skulle hitta något så får han flytta in med oss.
Tror det lutar åt att han inte ens kommer kolla lägenheter och flytta in med mig för han sade att han vill flytta ihop med mig helst. Så det känns ju skönt när det inte blir att jag måste dra ut de orden.
Igår körde vi boxning på gymmet. Askul!
Jag körde mot en tjej och fick in världens fint en gång.
Hon stod med kuddar på händerna som jag ska slå på. Två raka, en högerkrok, en rak, en högerkrok och sen backa undan medan hon med kuddarna ska försöka slå kuddarna i mitt huvud.
Så när hon jabbade mot min skalle flyttade jag huvudet åt vänster, sträckte upp vänster arm och låste fast hennes jab med min vänsterarm och gick in med vänster sida för att skydda magen och körde en läs cross mot hennes oskyddade huvud.
Coachen blev asimponerad och han lärde mig en utveckling av den finten som man använder i boxning.
Jag var astrött när vi var klara!
Mind you attjag hade träningsvärk i röven, innerlåren, vaderna, heeeela magen och bröstmusklerna.
Och man skulle göra massa squats och situps. Kill me!
Efter det åkte vi till Hägersten för att hämta min icecreammaker jag fick i julklapp som vi glömde.
Stannade med Petra och komlade en film som hette Vägen. Postapokalyptisk film med Viggo Mårtensen. Helt okej.
Idag har vi kört spinning. Denna dag har jag träningsvärk i magen, bröst, heeela ryggen.
Var asseg på spinningen och det var tungt att få upp pulsen. Tror jag behöver en vilodag snart.
Ikväll ska vi till Helenes Krog vid St Eriksplan och äta middag tillsammans.
Liite mys iaf.
Min favorit
"In the morning, I finished the book and then started immediately reading it again.
Anything to not feel like crying. Because I made a promise to Aunt Helen.
And because I don't want to start thinking again. Not like I have this last week.
I can't think again. Not ever again. I don't know if you've ever felt like that.
That you wanted to sleep for a thousand years. Or just don't exist.
Or just not be aware that you do exist. Or something like that.
I think wanting that is very morbid, but I want it when I get like this.
That's why I'm trying not to think. I just want it all to stop spinning. If this gets any worse,
I might have to go back to the doctor. It's getting that bad again."
- Perks of Being a Wallflower
Mer förändringar
Behövde testa min sagan om ringen klänning och såg en jävla skillnad från i somras
Svårt kanske att se på bilderna men min midja såg minimal ut om hur jag minns att den satt
Svårt kanske att se på bilderna men min midja såg minimal ut om hur jag minns att den satt
Behövde måtta för att se om det bara var i huvudet eller inte. Måtten kanske inte stämmer 100 % eftersom jag tog de själv. Först måttet är från april och andra är från idag.
Midja: 84 cm, 75 cm. - 9 cm
Armar: 31 cm. Samma
Axlar: 107 cm, 114 cm + 7 cm
Rumpa: 98 cm, 104 cm + 6 cm
Ben: 58 cm, 62 cm + 4 cm
Confused
Alltså, jag är så förvirrad och ledsen.
Ska väl börja från början och den början är att jag i tisdags kväll skrev till Anton och tjatade om att skicka in cvt till Försvaret och ursäktade mig för att jag tjatade men att hans beslut faktiskt påverkar mig lika mycket om jag måste flytta och hitta jobb där. Och om han har svårt att söka för att det inte är vad han vilel så ville jag att han börjar öppna upp och prata med mig om vad han vill.
Fick till slut fram att han vill jobba inom Försvaret, i Stockholm eller utanför (så börja kolla och söka då, ditt ägg) och att det skulle vara kul att flytta ihop. Thanks!
Så jag skrev tillbaka att han måste börja släppa in mig mer i sin skalle med vad han tänker och känner.
Fick då ett sms där han frågade varför vi inte pratar om oss. Det ena ledde till det andra men summan var väl att jag förklarade hur svårt jag har att prata om saker som väcker känslor och om han vill att vi ska prata mer om oss så kanske han ska ta upp ämnet. Men han tyckte väl att det var lite läskigt så jag ställde frågan vart han såg sig själv om 5 år.
Svaret blev då att han var i ett stadigt förhållande där de hade samma mål och värderingar och stod varandra nära (han skrev vi). Vi är jävligt lätt att tolka olika i det smset. Det var inte vårat förhållande. Det var inte med mig han såg allt. Det var ETT förhållande. Och nu överanalyserar jag säkert men det är iaf väldigt lättolkat åt massa håll.
Jag frågade om han inte tyckte vi hade det nu och svaret blev kort och koncist:
Nej, det har vi inte
Så jag behövde be honom att utveckla svaret där han skrev att han trivs med mig men vi måste jobba på att lära känna varandra.
Så nu tänker jag så du känner inte mig? Du vet inte vem jag är fastän vi har känt varann i 4 år och ändå hållt på i 1,5 år framoch tillbaka.
Jag svarade inte för jag försökte tänka ut något passande svar.
Till slut frågade han vad jag tyckte och jag skrev typ:
Jag älskar dig. Jag trivs med dig. Jag ser mig själv med dig om 5 år men det stämmer kanske att vi måste lära känna varann bättre. Du är svår att lära känna och jag kan inte alltid ställa exakta frågor för att få ett ja eller nejsvar och gissa mig till djupet. Exempel att jag måste be dig utveckla ett jävligt känsloväckande svar. (Tycker inte man svarar 'nej vi känner inte varann' utan att utveckla. Det är elakt)
Jag fick iaf inget svar (mind you att nu är det ons mitt på dagen) och till slut runt 14 smsar jag och frågar om hans avsaknad av svar berodde på mycket jobb eller att han inte ville svara.
Fick som svar ca 15.45 att det var både och.
Därefter följde en väldigt konstig kväll.
Jag var hemma hos Anton och lagade mat för vi skulle träna och han skulle inte hinna allt.
Han kommer hem, äter, sitter på andra soffan, skojar och pratar som att inget har hänt men jag får ingen hejpuss som jag brukar få.
Vi åker till träningen och han håller mig inte i handen eller har pussat på mig. Vi drar igenom spinningklassen och han fortsätter prata och skoja.
Inte förrän vi är hemma och ska duscha vid 20 ca får jag första pussen. Sen efter det är han mer mysig än han brukar vara och jag mår bara piss.
Idag, runt 15 skriver jag något i stil med ett till exempel på när det är bra att veta vad du känner är när jag faktiskt öppnat upp mig. Eller iaf få ett svar.
Varför är det viktigt för dig att få svar från mig när du öppnat dig men jag har inte samma rätt till det?
Han tycker då inte att jag ställer frågan om vad han tänker ofta alls.
Jag svarar då jag frågar vad du tänker ofta men jag får alltid svaret ingenting eller basket.
Han tyckte det var annorlunda och jag fattar inte alls vad som är annorlunda och hur ska jag kunna veta när jag borde ställa frågan om jag ska få något annat svar? Ska jag återigen gissa mig till något? För det verkar ju inte funka. Då är det bara basket.
Han ville iaf att jag ska fråga exakt vad jag vill veta så ska han svara så bra som möjligt.
Jag sade väl isåfall att detsamma gällde han.
Han tycker inte jag har något problem att öpnna mig.
Men jag sade att han sagt att han inte känner mig och att vi måste komma närmare varann.
Det höll han med om.
Jag frågade hur han ville lösa det för jag tycker att det är samma sak. (Om jag är bra på att öppna upp mig, hur kan han säga att han inte känner mig?)
Han tyckte då att båda ska bli bättre på att fråga mer vad den andra känner och tycker.
Lät väl bra kunde jag tycka.
Men sen kom mina hjärnspöken som jag inte tycker är far fetched så jag ställde frågan:
Hur kan du veta att du älskar mig om du inte känner mig?
Fick då svaret att han går på känsla
Det kan jag säga sårade mig.
Svarade då att en gång sade du att jag kan ta dig för givet men hur ska jag göra det om du inte känner mig? Du kanske inser att du inte älskar mig när du 'lär känna mig'
Hans svar: jag är inte orolig för det.
Mitt svar: det är jag...
Alltså, inte precis en konversation man vill ha med personen man älskar och som jag tycker stt jag känner väldigt bra trots att han har svårt att öppna upp sig när man själv sitter och har dåligt självförtroende och avskyr sig själv.
Jag har ändå trott att han om någon känner mig och älskar mig för den jag är men nu känns det mer som han älskar mig för hur jag får honom att känna om sig själv eller för att han trivs med mig.
Det blir liksom ännu jobbigare att öppna upp så han kan lära känna mig bättre för jag går bara runt och är uppriktigt skräckslagen att han kommer inse att han inte älskar mig.
Och hur älskar man någon man inte känner? Jag förstår verkligen inte det.
1 års träning
Detta är skillnaden som blivit under ett år ungefär
Samma kläder, ungefär samma pose men mycket sämre ljus på andra bilden.
Här spänner jag mig men då ser man tydligt mina prides and joys som är mina axlar och man ser hur latsen har format kroppen till en mer timglasfigur som man såklart vill ha.
Samma kläder, ungefär samma pose men mycket sämre ljus på andra bilden.
Men om man kollar ser man att jag har fått mer volym på axlarna och trapsen har blivit större. Ser inte spinkig ut över axelpartiet som jag gjorde på första bilden.
Man ser inte det så mycket på denna bild men latsen har blivit större så har ju fått en mer markant midja och på denna bild ser man ju iaf att jag har fått en mindre omkrets runt midjan, mindre lovehandles och ser allmänt tajtare ut. Samma sak med benen.
Här spänner jag mig men då ser man tydligt mina prides and joys som är mina axlar och man ser hur latsen har format kroppen till en mer timglasfigur som man såklart vill ha.
Praise the lord! Om ett år till kanske det ser ännu bättre ut!
Vad är då planen?
Jo, tänker inte ändra på mågot innan nyår. Inte för nyårslöfte men för att jag inte vill avstå från godis och god mat denna månad. Det är min syndarmånad så det så!
Men efter det ska jag inte äta godis något mer. Jag ska äta frukost, lunch, middag, något proteinrikt mellis plus en proteinshake. Så inga större ändringar i kosten heller.
Min kropp mår bäst av att få i sig fett, kolhydrater och proteiner. Vill inte minimera något av det.
Sen ska jag träna 5 dagar i veckan. Har börjat mer med pass på gymmet med Anton så då får jag in mer kondition och högintensivt en period. Vilket är bra för jag börjar tröttna lite på rå styrka och jaga vikter.
Vi får se vad kroppen tycker om det 😊
Weeeeeeyyy!!!!💖
Hej allihopa!!!! Det är Renées bästa kompis som skriver😜😜 Renée är en rolig, jobbig(på ett bra sätt) och har en fin personlighet. När hon kom in i mitt liv blev det mycket roligare att leva helt plötsligt och jag vet att alla hennes nära kära känner samma sak❤️❤️
Många pussar och kramar från din Eira😊😊😃😃😘😘❤️❤️💗💗💞💞💖💖💕💕💓💓
Värsta visdomsorden
Alltså detta är så sjuuuukt fel!! Blir träningen lättare tränar du fel!
Det ska inte bli lättare ju starkare du blir. Blir du starkare lägger du på mer vikt eller gör något för att det ska bli tyngre så du är tillbaka till att det är skitsvårt. Gör man inte det blir man ju aldrig bättre eller starkare.
Nuts!
Sen kan man ju tolka lite som man vill. Om det aldrig blir lättare så blir du starkare.
Träningshelgen fortsätter
I fredags var jag hos Natalie och bakade julgodis. Supermysigt. Vi träffas inte alls så ofta längre.
Det vart nougat täckt med mandelmassa som sedan doppades i mörk choklad. De runda är med hasselnöt istället för nougat.
Men jag tror att det har haft lite att göra med att Natalie gärna vill att man kommer till henne och det tar rätt lång tid att ta sig till henne i kommunaltrafiken så då orkar jag inte med den resan.
Nu har jag bil så nu tar jag mig gärna dit. No probs.
Det vart nougat täckt med mandelmassa som sedan doppades i mörk choklad. De runda är med hasselnöt istället för nougat.
Sen körde jag hem till Anton och vi myste hela kvällen. Så fredag blev min restday.
I lördags gick vi upp "tidigt". Innan kl 9 iaf. Käkade frukost och sen satte oss i bilen och åkte till Vby.
Eftersom Anton har gymkort på samma gym nu så kan vi börja köra mer tillsammans. Which we will take advantage off.
I lördags körde vi iaf axlar/triceps/biceps. Köttade på rätt snabbt alltså. Man vilade bara när den andra körde. Så vi hann med typ 8 olika övningar, 3 sets på varje och åtminstone 3 av de var dropsets. På 45 min. Haha. Det brukar typ ta 1h15min annars kanske. Så blev nästan blandat högintensivt och styrketräning.
Ska man pressa så tungt som möjligt ska man ha vila mellan seten i typ 2-4 min. Vi kanske hade max 1 min. Därav orkar man inte lika tungt och därav droppar man vikt (dropset) 3 gånger så man verkligen trycker ut allt man har.
Efter det åkte vi hem till mig och hämtade mitt bakdekorationsset eftersom Anton skulle coacha heeela dagen så jag tänkte baka. Åt sushi till lunch och sen kl 13 satte 3 h bakning igång. Vaniljkrämsfyllda saffransmunkar och de där nougatgodiset jag gjorde med Natalie fast med vit choklad istället. Åååååh sååå goda!
När Anton kom hem på kvällen stannade vi bara hemma och spelade lite vuxenspel, kollade tv och myste.
Igår åkte vi till Kista och köpte de sista julklapparna och, guess, tränade 😃 introducerade honom för kettlebellpasset. Bytte dock ut 2 övningar. Den första så ska man snurra kettlebellen runt kroppen. Tränar bålstabiliteten. Vi körde mountainclimbers. Sen så är sista övningen axelpress med hantlar. Vi bytte den mot sumosquats för båda var rätt möra i axlarna sen dagen innan.
Efter det åkte vi hem och fixade käk, kollade Die Welle, lite bakprogram och somnade till slut.
Idag har jag världens träningsvärk i sidorna som drar sig ut över hela ryggen och vi ska köra Bodycombat... Och imorgon ska jag köra med Johan så ingen vila för mig på ett tag... Yey!
Endorfin junkie
Alltså det är något jag vetat och har skojat om länge men igår slog det mig verkligen hur beroende jag är av endorfiner.
Jag tränar i princip varje dag för att få dem. Jag mår skitdåligt om jag inte tränar och speciellt under längre perioder.
Jag har en sexaptit som är näst intill omättlig. 3 ggr om dagen och då skulle jag vara tillfredsställd men skulle inte säga nej till mer.
Choklad är en craving som jag konstant har och äter jag sötsaker är det 80% choklad som jag vill ha.
De tre största källorna till endorfiner. Needsthem!
Skin
Börjar känna mig rätt smal.
Bipolär?
Alltså, ibland börjar jag undra.
Är så sjuuukt upp och ner.
Ibland känner jag mig som att jag är en riktigt snygg tjej som är över medelmåttet. Jag känner mig vältränad och det känsm som att jag är en "doer". Jag får ett mål och jag jobbar stenhårt för att uppnå det och oftast klarar jag det.
Jag blev svetsare
Fick jobb direkt efter gymnasiet
Flyttade hemifrån 1 mån efter studenten
Alltid haft kontroll över ekonomin
Jag blev lärare inom svetsning
Jag fick jobb som lärare och massa ansvar
Jag tog körkort
Jag lyckades ta mig ur en sjuk depression och jag lärde mig älska igen
Jag har en relation med morsan och har "rised above her shortcomings"
Sen har vi nästa sekund då min självbild blir heeelt annorlunda.
Alla framgångar känns halvdana.
Jag kände mig aldrig riktigt duktig i mitt yrke innan jag började plugga
Jag var värdelös på att plugga
Jag fick jobb som lärare innan jag var redo och kände att jag gjorde allt fel
Det tog lång tid och mycket pengar dör körkortet
Jag har fått mycket hjälp med att leta bostäder
Jag är ful och jag borde kommit längre i träningen med all tid och energi jag lagt ner
Jag har ingen självdisciplin och min blotta existens sårar alla.
Och dessa tankar brukar kunna skifta veckovis, ibland månadsvis.
Nu skiftar de typ 3-7 ggr om dagen.
När jag hamnar i en svacka har jag ingen motivation till något och speciellt inte motivation att kontakta kompisar för att hitta på något.
Vill typ gömma mig på gymmet. Det är oftast enda motivationen jag hittar och det är fan långt ifrån alltid jag har motivation till det.
Det enda som motiverar mig är att jag vill ha endorfiner och träning får mig att må bättre.
Att hålla sig upptagen får en också att må bättre och det är drivet jag har att träffa och prata med människor.
För att få några minuter eller timmar ifrån mitt personliga fängelse av upp och nergångar.
Känns som att denna bloggen har gått från att vara en rolig blogg där man läser om träning, kost, bakning och roliga saker som händer i mitt liv till att bli en avgrund där det är 4 mörka och jobbiga inlägg och 1 inlägg som låter som att mitt liv är på topp.
Haha helt sinnes...
Bodypump with hunnybunn
Igår åkte jag ich Anton till Barkarbystaden till Fitness 24 och Anton blev medlem. Hans jobb betalar någon summa för att det ska bli ännu billigare för honom. Haha. För att 199kr/mån är inte tillräckligt billigt 😜
Sen skulle vi iaf köra Bodypump.
För de som inte vet är det 1 timmes högintensiv styrketräning med stång och vikter.
Astungt! Men kul!
Kände mig rätt svag detta pass mot vad jag brukar palla, men har träningsvärk och är trött i kroppen iaf så jag körde på så hårt jag orkade.
