Vid årstidsbunden depression under höst och vinter är ett utmärkande drag att man sover mer än vanligt. Trots detta upplever man en extrem trötthet. Dessutom ökar suget efter kolhydrater och sötsaker, och man går ofta upp i vikt. Dessa besvär finns inte vid årstidsrelaterade besvär sommartid.

I övrigt skiljer sig inte årstidsbunden depression särskilt mycket från andra depressionstillstånd. Typiska symtom är nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, brist på intresse även för sådant som man tidigare tyckte om att göra samt minskad förmåga att uppleva glädje. Arbetsförmågan minskar i varierande grad.

Allt stämmer på mig. Först kommer den där sjuka tröttheten. På sommaren räcler det med 5 timmars sömn och jag fungerar som människa. Det vanligaste är att jag sover 7 timmar per natt och är glad, sprallig och har sjukt mycket energi på sommaren.

På vintern behöver jag gradvis mer och mer sömn. Är nu uppe i minst 10 timmars sömn för att kunna ta mig ur sängen och sover helst någon timme på dagen också.

För några dagar sedan kom depressionen också. Jag är nedstämd utan någon som helst anledning. 
Går konstant i tankar om att jag är oönskad och oälskad. Inget jag har gjort i mitt liv har någon som helst inverkan på någon. Jag känner ingen styrka över något. Inga av mina mål som jag har satt upp för mig själv och lyckats med spelar någon roll.

Jag har en bucket list över saker jag vill lyckas med här i livet. Då har jag alltid något att kämpa  för. Alla målen som är uppnåeliga i min ålder har jag lyckats med. Ändå känns allt så ovärt atm. Det spelar liksom ingen roll att jag fick jobb innan jag tog studenten, att det tog mig en månad efter studenten att flytta hemifrån till en lägenhet jag själv lyckades hitta, att jag blev en bra svetsare, att jag nu är en lärare som jag ville bli och att det går bra på jobbet. Jag har haft 2 heltidsanställningar vid 22 års ålder, jag har varit kär, jag har blivit sårad, jag har tagit alla mina dåliga erfarenheter och gjort något positivt av dem. Jag jobbar nu på att få min drömkropp och det går sakta framåt samt att jag jobbar på att klara av olika träningsrelaterade saker som jag alltid velat kunna. Jag har åstadkommit mycket, men just nu ser jag inget av det. Jag kan inte glädjas åt det.

Just nu ser jag mig i spegeln och jag avskyr det jag ser. Jag hatar den personen jag är och ser bara de misstag jag har gjort/gör, 

Depressionen gör så att jag känner mig tröt

t hela tiden och bara vill sova. Jag går på autopilot, drar mig undan mentalt från folk. Jag har försökt allt som jag fått förslag på att jag ska testa. Jag vistas ute så mycket som möjligt, eller iaf försöker befinna mig i rum upplysta av ljus, jag försöker hålla mig sysselsatt med människor så att jag kommer undan från mitt dumma huvud, jag har testat D-vitamin och andra vitaminer, jag har testat solarium och att äta nyttigt (det gör jag alltid). Jag har dock ett ökat sötsug som jag försöker reglera genom att äta nyttiga sötsaker. Typ havregrynsgröt med bär och stevia t.ex.

Det enda som har funkat/fungerar är min träning. Jag måste tröna mycket mer fastän jag inte har motivationen. Förra vintern, när jag pluggade, tränade jag 4 h om dagen i hela jan-feb. Då mådde jag bättre. Då hade jag dock mått dåligt enda sen början av oktober.
Nu har jag ett heltidsjobb så det är omöjligt att träna så mycket. Jag tränar 1 timme om dagen ungefär och med Johan så jag slår rekord och når mål för den extra motivationen. Börjar dock tro att det är för lite och jag vill verkligen inte gå på antidepressiva.

Jag hoppas att det inte kommer bli lika tufft som förra vintern men det ser tyvärr ut så.. 

Ska förbi Gymgrossisten på Sveavägen imorn när jag ska till gymmet så aatt jag kan köpa in BCAA och testa D3-vitaminer igen. Det kanske fungerar bättre i samband med träning. (håll tummarna)