The f-ing doms!
Har precis vaknat. Inte kliit upp ur sängen men. Min röv gör så jävla ont!!! Och innerlåren men fullt serri!
Bad ju Johan om ett killer benpass igår eftersom jag skulle sitta still på en buss i 5 h så ville jag liksom vara trött. Det gick inte alls som planerat...
Hade liksom kramp i benen heeeela vägen. Känns som växtvärk ungefär. Så jag skruvade mig i det väldigt trånga sätet heela tiden. Hon som satt bredvid måste varit så jävla störd på mig och trott att jag har Sveriges värsta ADHD eller något.
Smärtan i benen avtog i typ 1 timme under resan eftersom smärtan i magen blev så stor att den utplånade allt annat (magsår, fuckung yeah). Grädde på moset alltså... Men som tur var hade jag både vatten och omeprazol i handbagaget som jag stoppade i mig och då lugnade det ner sig efter en timme.
Idag är det bröst/axlar på schemat med Ammi och jag tror att jag kanske ska försöka maxa när man har någon som spot.
Sen ska vi fixa oss och dra ut på krogen. Heeellz yeah.
Sommarfräsch!
Nymålade naglar i favoritlacket. Jobbigt bara att nagellack tar sådan tid att torka!
Peculiar
Älskar när man får sådana där starka, konstiga drömmar som man inte riktigt glömmer. Man kommer ihåg varenda detalj.
Inatt drömde jag att jag var med Paulina och Anton. Paouee och jag skulle springa ett lopp på morgonen så vi skulle göra inbakade flätor på varandra så att håret inte var ivägen. Hon var dock orolig att flätan skulle bli så lång på henne och att den skulle piska henne i ryggen så hon började fläta mitt hår så skulle vi se hur vi gjorde med hennes sen. Hon hade en asskön teknik där hon använde bobbypins hela tiden så flätan vart verkligen tajt och bra.
Anton tröttnade såklart och sprang iväg för att hitta en krog och ta en öl. När vi var klara gick vi också dit för att sänka några glas (för varför ska man inte bli full innan man ska ut och springa?). När vi kom ddit gick jag fram och gav Anton en puss på kinden och slängde armarna runt honom. Han vände sig om och frågade en tjej om det var cider hon drack. Hon sade ja och så flyttade han sig dit för att prata (Anton är ett asshole i denna dröm och raka motsatsen till den Anton jag känner). Jag och Paouee ryckte på axlarna, tog vara öl och gick ut för Paouee skulle röka.
När vi kom ut så råkade hon bränna mig med cigaretten på ryggen så jag skrek och fick ett köttsår. Sen såg jag att hennes ena bröst trillade ur toppen och eftersom det var killar där var jag snabb att skydda henne och säga till att stoppa tillbaks det, vilket hon gjorde, men hann nämna att det var för att jag "eggade henne". Genom att bli bränd och skrika av cigaretten? Haha...
Vi gick in efter den händelsen oh hittade Anton med armen runt den där tjejen och satt väldigt nära och skrattade. Jag blev ju såklart väldigt förbannad så skrek typ: HEJ ANTON! Då flyttade han sig lite, men utan att ta bort armen. Sedan vaknade jag.
Helt sjukt.
Drömmen jag hade innan var också hemsk. Drömde att jag och min rummis Anna hade varsitt barn Hon hade en liten pojke och jag en liten flicka. Båda var väl typ 2 år. Anna var ju världens bästa mamma och jag var tamigfan världens sämsta. Jag hade glömt vad jag hade döpt ungen till och inte ens min pappa visste att ajg hade barn. Jag var fortfarande tillsammans med Anton men det var inte han som var pappan och han visste inte heller att jag hade en unge. Men den lilla flickan älskade mig som fan och där drömmen tog vid var det som att jag vaknade liksom. Som att jag hade varit en dålig mamma men var då en annan person och nu när jag var i mina sinnes fulla bruk levde jag bara och totalt för min lilla flicka.
Helt rubbat....
Big plans omg!
Vaknade till och kan inte somna om. Funderar typ på att ge upp och börja fixa men jag kommer ju avlida under benpasset sen!
Fick iaf prata med Anton igår så då tog jag upp ämnet flytta till Arvidsjaur.
Började väldigt lugnt och fråga om han bestämt sig att fortsätta sin utbildning i Arvidsjaur och han är lite velig med svaret men man förstod att han 100% kommer göra det. Så då frågade jag hur han hade tänkt sig med oss två.
Jag ville veta om han hade gett mig någon tanke i dennaekvation eller om han var så upptagen med att bara tänka på sig själv.
Han sade lite tvekande typ; ja, vet inte riktigt om du skulle vilja flytta till Arvidsjaur...
Så jag avbröt honom nästan där och berättade att det var precis det jag funderat på och blivit ännu säkrare på det efter lönesamtalet på mitt jobb. Men att jag ville veta om det var något han var beredd att göra. Att ha mig flytta upp dit och skaffa jobb och bo ihop med Anton kan ju vara känsligt om han inte är redo att flytta ihop.
Han berättade då att de ville egentligen att man skulle bo på regementet första halvåret. Men vi kom fram till att vi skulle knappt träffas alls om jag bor kvar här och det skulle ändå bli mycket bättre om jag flyttade upp. Han måste ju inte sova varje natt på regementet.
Sen fick jag veta att han hade planerat så långt att han kollat jobbmöjligheter för en industriarbetare, vilket gav mig intrycket att han tänt rätt långt i banorna med att fråga om jag ville flytta med. Men liksom, jag förstår att han inte frågat. Hur lägger man fram det?
"Hej älskling. Kan inte du ge upp ditt job, dina vänner, din familj och all din komfort i Stockholm och flytta upp till en håla i Norrland, börja jobba här och bara vara en supportive girlfriend när jag föler mina karriärdrömmar?"
Jävligt svårt. Kände att det faltiskt var mitt ställe att erbjuda att göra det. Jag hade ku aldrig kunnat ställa ett sånt lrav om det var omvända roller.
Och nu vaknade jag för en halvtimme sen ungefär och kan inte somna om för jag är så jävla excited över detta!
Dedsutom åker jag och hälsar på Ammi snart vilket är den drivande faltorn till sömnlöshet! Längtar så jag spricker!
Abzz
När jag vaknade imorse stod jag som vanligt och felxade framfrö spegeln. Började se att mina magmuskler väldigt sakta träder fram. De kommer. Det går faaan så sakta, men de kommer iaf. Så om ett halvår till kanske jag har abzz.
SUG MIN RÖV, M*****-A****
Har precis haft lönesamtal med min chef (rektorn) som är världens trevligaste man. Det är dock inte han som har skrivit min utvecklingsplan som sedan ligger i grunden till löneöket, utan det är Vicen för Hantverksakademin (Varför nu hon håller på att pilla så jävla mycket i skolan vette katten). Jag fick iaf massa kritik på alla punkter (liksom alla mina kollegor) och när jag läste detta var det som att hon skrev om en heelt annan person.
Det stod t.ex att jag måste lära mig samarbeta mer med mina andra kollegor utanför metallverkstan. Detta har jag gjort! Jag startade ett samarbete med vår svensklärare genom att kolla i hennes ämnesplan för att se om det fanns något delmål som jag kunde passa ihop med mina egna mål i mina kurser. Jag har vidare börjat planera på samarbeten mellan fler ämneslärare och det teoretiska i mina kurser till hösten. Jag har varit med i en s.k studiecirkel som skulle påverka löneöket och jag pratar glatt med alla mina kollegor.
En punkt var hur mycket "reklam" man gjorde för skolan. Jag har då stått ute på Skansen och gjort reklam med mina elever för nior som ska välja gymnasium, jag har varit med på gymnasiemässan, jag har varit med på alla öppna hus, jag och Jane drog igång en monter nere i receptionen där vi lägger elevers arbeten så att folk kan se detta på öppna hus, jag har kvällskurser och för att inte ens börja gå in på alla filmer jag varit med i och hur mycket de skryter hela tiden om att jag varit en tidigare elev som "bara inte kunde slita sig från denna utomordentliga skola".
Jag har fler elever att samordna än någon annan på denna skola i min 50% samordningstjänst. Man får max ha 20 elever på en halvtid, helst ca 18. Jag har 22! Inte fan har jag klagat på det.
När jag började hade inte metalleleverna någon samordnare och inte haft på länge så de låg back med alla betygen och det var väldigt många som inte hade någon lärlingsplats. Allt detta har jag fixat parallellt med att bygga upp hela nya industriprogrammet när GY11 satte fart.
Jag har kort och gott gjort mer jobb än någon annan anställd på detta bygge och ett jävla bra jobb dessutom, men inget som de verkar lägga märke till och man får bara kritik. Vilket syntes i "löneöket" för det lilla jävla öket borde fan inte få kallas det, efter hur mycket jobb jag lagt ner på att försöka göra denna skola bättre!
Som tur är har jag en plan. Väldigt löst hängande plan. Väldigt löst, men jag ska iaf fråga om hur Anton tänker sig med oss om han ska flytta upp till Arvidsjaur och jobba inom Försvaret. Om han kan tänka sig att jag flyttar med honom dit kanske och hittar jobb som svetsare där.
Om han går med på det har jag redan hittat två svetsfirmor i Arvidsjaur, varav en faktiskt verkar rätt lovande om man kollar vad det är för maskiner och liknande de har. För isåfall ringer jag upp dem och förklarar min situation och kollar om de kanske vill ha en svetsare upp dit. Då slipper jag detta ställe!
Annars är fan frågan om jag pallar vara kvar iaf. Då söker jag jobb på en svetsfirma här i Sthlm. Har 2, ev 3 firmor som jag kan fråga om anställning och som säkert inte skulle säga nej till mig. Vilket skulle vara guld!
Helst av allt vill jag ju ändå flytta med Anton. Tror inte jag orkar med ett års långdistans utöver dessa 3 månader som han nu är borta. Kommer bli jävligt tufft. Dessutom känner jag mig jävligt redo för ett nytt äventyr! Att faktiskt göra något drastiskt och häftigt. För det skulle vara ett minne som jag tar med hela livet. Gången jag satsade på kärleken och flyttade 90 mil ifrån min säkerhet.
Isåfall tänker jag dock inte säga upp min lägenhet, utan jag hyr ut den i ett år i andrahand till Anna så får hon ta in en inneboende om hon vill det och då kan jag ju flytta tillbaka in när jag kommer hem från Arvidsjaur, för jag satsar på att vi kommer flytta tillbaka när han är klar med utbildningen.
Okej, nu har jag lugnat ner mi lite. Hjälpte att skriva av sig.
Istället kan ni kolla in vad fan som hänt med mina vader!
Alltså, STAHP! Tycker inte alls att det är snyggt med vadmuskler. Det ser ut som en deformerad alien vill ta sig ut ur mitt ben. Och jag spänner inte ens det vänstra benet! (det utan tatueringen). Nonono
Booksies
Fått tre av de sex böckerna jag har beställt. Började på Anne Franks Dagbok igår. Har väl kommit 140 sidor kanske. Läser nog ut den till helgen.
Yey!
Erhmagerd kors i taket!
Igår var jag så sjuuuukt trött. Hela början av dagen! Alltså, jag somnade på tunnelbanan typ så fort jag satte mig typ och jag vaknade till litegrann när jag hörde att de sade Skärmarbrink. Lovar att det tog mig typ en halv minut innan jag kopplade att Skärmarbrink är stationen innan den jag ska av på. Sen höll jag typ på att somna på jobbet. Det var värst innan typ 13.
Hade Kälsvets med min treor. Tycker alltid att de är så trevliga så det är skitkul att ha de kurserna. Nu är det i slutet också så nu sitter de och svetsar prover för att få ett betyg. Praktiskt prov ungefär. De lägger en svets och när de tycker att det ser bra ut så sågar de isär den för att se hur den ser ut invändigt och sen betygsätter jag svetsen. Dessutom hade de muntligt prov med mig i materialkunskap. Så det var mycket som hände. Många betyg.
På kvällen var det öppet hus också. Hann en bit till på min hylla. Nu är det fan inte mycket kvar. Ska svetsa dit anordningen där trähyllan ska skruvas fast och sen måste jag fixa något så att jag kan borra upp den på väggen. Sen få papi komma hit med slagborren så jag kan få upp den plus en tavla.
När jag är klar med det ska jag bygga ett skoställ. Vi är två tjejer i denna lägenhet med skofetisch typ så just nu har vi en bokhylla i trä där. Ser ju ut som skit. Det funkar inte.
Anton har varit ute och skjutit hela helgen så han ringde vid typ kvart i 7 igårkväll och vi pratade i över en timme innan han ville gå och käka och duscha. Pratade om typ allt vi haft för oss, men ingenting som vi kanske borde tagit upp.
Jag smsade igår och ursäktade mitt beteende när han var här men berättade att jag fick panik när han nämnde Mali. Det kom inte upp när vi pratade på telefon men han vet ju iaf.
Sen har jag som mål att ta upp vad som händer med oss om han ska jobba inom försvaret uppe i Arvidsjaur i ett år men det var inte forumet för det när jag var på jobbet och sen satt på tunnelbanan. Det är något som jag vill ta när jag är hemma ensam. Och meningen var att Anton skulle ringt och sagt godnatt också så kände att det var perfekta tillfället att ta upp det för då skulle jag vara hemma. Men så blev det inte. Folk låg antagligen och försökte sova så han kunde inte ringa.
But there is a silver lining, ladies and gents. *trumvirvel*. Efter att ha varit så lång tid med Anton sade han för första gången utan påtryckningar från mig att han saknade mig! Så. Jävla. Chockad!
Han har varit översöt för att vara Anton senaste tiden. Inte för att jag klagar!
Politik är bara skit
Alltså, jag försöker läsa på lite om olika partier inför valet nu och jag blir tokig! Inga partier bemöter frågor som jag verkligen bryr mig om.
Typ såhär ser det ut:
Skolfrågan.
"Vi ska bättra skolan genom att satsa på kunskaper och ha mindre klasser."
Okej tänker jag. Det låter ju bra, men hur ska ni lyckas med det? Ska ni ge lärare högre lön då också så att läraryrket blir mer attraktivt att utbilda sig till? För jag antar att mindre klasser innebär fler klasser, som innebär fler lärare?
"Vi vill satsa på att minska arbetslösheten genom att erinra kunskap"
Okej, så det ska alltså hjälpa arbetslösheten genom att ni engagerar er mer i skolfrån. Sure, det kan funka. Om vi börjar nu och kollar resultaten om 10 år! Men vad ska ni göra åt det NU?
Och så fortsätter det bara hela tiden. De räknar upp problem med vårat samhälle och säger att det är viktigt att fixa, utan att helt kunna lista alla lösningar som krävs för att fixa det. Blir helt galen av sånt här!
Nötter!
I can't fecking run
Jag har alltid varit självdestruktiv när jag mår dåligt. När jag var tonåring skar jag mig, när jag slutade skära mig började jag riva upp köttsår på armarna. Mest i sömnen, men det blev något som liknar att knäcka fingrarna. Man började riva utan att tänka på vad man gjorde. Det blev en reflex.
När jag försökte sluta med det så började jag dricka jävligt mycket alkohol. Under tiden av allt detta så åt jag extremt lite.
Som sagt, jag har alltid hittat något sätt att straffa mig själv för att jag mår dåligt över saker. Jag har fuckat upp mitt liv rejält när jag var yngre.
Nu har jag inte skurit mig på 6 år och jag har inte rivit upp stora sår på 4 år. Jag har inte mått dåligt de senaste åren heller. Inte riktigt dåligt. Jag har kommit över det mesta såntdär.
Men samtidigt, har man en gång skurit sig försvinner aldrig den längtan efter att göra det igen. Man saknar adrenalinet och lugnet som kommer på samma gång. man skakar i hela kroppen av adrenalin tills man inte skakar längre och allt blir tyst och lugnt, man slutar tänka. man blir typ hög. Och det slutar man aldrig sakna. Man inser bara att konsekvenserna är värre än den njutningen.
Nu denna vecka har jag insett att jag fortfarande har ett självdestruktivt beteende när jag mår dåligt, men nu plågar jag min kropp på ett sätt som kommer bli till min fördel.
- Jag försöker hålla mig sysselsatt så blir väldigt produktiv. Baka, sticka, läsa etcetc
- Jag får städmani. jag vill ha fint runtomkring mig för att balansera ut kaoset i huvudet.
- Jag plågar min kropp genom min träning.
Den tredje punkten märkte jag som starkast i torsdags och idag. I torsdags körde jag och Anton högintensivt och jag bara fortsatte och fortsatte tills det inte gick att fortsätta längre.
Idag hade jag löpning i Grimsta på schemat. Jag hade redan innan bestämt mig att springa 2 varv i gula för jag trodde inte att det fanns en chans att jag skulle slå mitt tidigare rekord på 28.54. Vilket jag deefinitivt inte gjorde. sprang första varvet på 30.54. Riktigt dålig tid. Men jag kände av det redan från början att det skulle gå dåligt.
Sprang ett varv till och hela kroppen brändes och gjorde ont men jag bara fortsatte. Tiden blev iaf 1.02.09 så en rätt hyfsad tid ändå. Innan sommaren är slut ska jag springa på under 1 h!
När jag kom hem pratade jag med Jonina så vi ska dra till Vby sen och köra ryggpass. Båda behöver prata och båda vill träna. Blir bra eftersom jag missar träningen imorgon.
Nytt sätt att hantera livet på
Har bakat bröd och städat/diskat hela köket, varit på gymmet och på Ikea. Nu sitter jag och kollar Perks of Being a Wallflower som jag antagligen kommer somna till.
Insett att städa när man är frustrerad ger en några dyrbara minuter av att inte tänka alls förutom att få oordningen till att bli en ordning.
One missed call
Nu har Anton åkt tillbaka till GMU och jag ska till gymmet och kötta ben och mage för att fördriva och mörda allt i min kropp.
Det är en sån dag då jag skulle ge allt jag ägde för ett telefonsamtal med älskade farmor. Hon var världens klokaste dam och hon visste alltid precis vad som ska sägas för att lugna mig. Gav mig alltid något logisk som jag kunde tänka sönder och i slutänden må bättre och hantera situationen på ett sätt som gjorde att jag kunde lämna problemet åt sidan. Hennes klokhet skulle vara fantastisk just nu och även fast jag har en massa underbara personer i mitt liv som gärna lyssnar på mina problem, kommer med tips och råd oxch gör allt i sin makt för att jag ska må bättre är jag för dum i huvudet för att det ska gå in. Bara farmor lyckades.
Så jag hanterar det på gymmet.
Morningtrap
Vaknar alltid tidigare än Anton och blr alltid uttråkad. Imorse låg han halvt på mig så där satt man i rävfällan och ville inte flytta på sig (tycker inte om att väcka folk eller djur som sover om jag inte absolut måste. När Archimedes sover på mig försöker jag liksom åla mig bort från honom så jaginte flyttar på honom om jag måste upp och kissa eller något.
Aja tog en bild för att jag var uttråkad men efter lite extra tankeverksamhet tänker jag inte lägga upp den. Väldgt lättklädd och trots att ma inte ser något ser man liksom att jag inte har kläder på mig och det är lite obekvämt :p
Istället kan ni få denna bild som beskriver väldigt bra hur mitt och Antons förhållamde har varit/är
Högintensivt är räddningen
Produktivitet är nyckeln, ögintensivt är räddningen.
Produktiviteten håller tankarna sysselsatta och högintensiv cirkelträning gör att man får banka ur alla dåliga tankar, bli helt slut, lite stolt över sig sjävlv och få endorfinerna att sätta igång.
Anton och jag gick till ett bad i Alvik där det finns ett utegym vilket resulterade i 25 min non-stop träning tills jag höll på att dö. Och när jag var klar så kände jag mig nästan glad. Iaf pratglad.
Enda gången jag tycker om högintensivt är när jag måste träna bort dumma tankar.
Snart blir det middag på Helenes.
Produktivitet är nyckeln
När jag är deppig på något sätt blir jag väldigt produktiv. Jag måste alltid ha något att göra med händerna men det blir typ 3 gånger värre om jag mår dåligt.
Idag var det baka som jag behövde göra. Det är ofta baka jag vill göra, men jag avstår för jag vill inte äta massa sötsaker vilket jag kommer göra och jag vet att jag hamnar i ett frenzy så jag bakar i timmar och sen står jag där med typ 50 cupcakes i olika varianter.
Men denna gång var jag ju hemma hos Anton och jag tog inte med mig en bok, jag har inte min stickning, mitt korsstygn, min rubiks kub, jag vill inte spela gitarr för Anton har datorn och jag kan inte lära mig nya låtar och har ingen lust att sjunga och jag kan inte svetsa nya möbler hem för jag är inte i verkstaden. Jag kan använda köket. Så jag bakade. Banan/vit chokladmuffins med jordnötssmörsfrosting.
Bad weather=bad mood
Just nu har jag fått rätt mycket att tänka på känns det som.
Käkade iaf fuskrisotto med saffran och räkor samt lax till det.
Anton går ju GMU och jag försöker stödja honom så mycket som möjligt. Mina största problem är långdistans för jag suger på att snacka känslor och han är ännu värre så det blir typ kompisrelation.
Dessutom är jag rädd för att han ska ut i krig. För jag tror inte att jag skulle klara av att förlora en till människa som står mig så nära. Och ovetskapen och rädslan varje gång man inte hör någontin från honom på någon dag. Jag skulle inte hantera det.
Iaf, i måndags fick jag reda på att han vill fortsätta som jägare, vilket betyder 1 år till uppe i Arvidsjaur. Jag har inte ens hunnit smälta det inna han kläcker att 2016 skickar Sverige jägarsoldater till Mali i krig, vilket han högst troligt skulle skickas till och isåfall åka.
Så nu har jag tankar som att jag är superglad att han hittat något han tycker är kul och vill fortsätta med, att jag måste leva i ett långdistans de närmsta 2-3 åren om vi ska fortsätta tillsammans, tänker ha något på mig i denna ekvation? Tankar om att han kommer dö kommer upp konstant etcetc. Blir helt jävla schitzad. Och jag känner inte att jag ka vara den personen som hindrar någon från att göra det de verkligen vill och jag vet inte hur bra jag kommer hantera att vara i ett långdistans där man konstant är rädd för att ens partner ligger sprängd i en djungel och jag kan inte göra slut för det har tagit mig sjukt lång tid att hitta någon som jag bryr mig så mycket om och jag ka inte ta den känslan för givet.
Käkade iaf fuskrisotto med saffran och räkor samt lax till det.
Idag ska jag träna högintensivt och baka cupcakes. (Måste baka och fixa när jag mår såhär)
Morgonträning
Körde bröst/axlar imorse på jobbet. Axelmusklerna tar sig iaf! Awezum
Besatt?
Köpte precis 3 böcker till. Jag har ju inte ens hunnit få de tre böckerna jag beställde förra veckan!
Dessutom har jag ju 2 olästa böcker i bokhyllan och är halvvägs igenom den boken jag läser nu. Och jag funderade på att läsa om Perks...
Så nu ligger det alltså 8, ev. 9 böcker på min läslista..
Dear god, jag har problem.
Run like the wind!
Sprang Gula i Grimsta idag igen. Kändes först som att det sklle gå piss. Fick håll efter första backen som höll i sig hela rundan typ.
Det duggade också men det är rätt skönt när man springer.
Till min stora förvåning sprang jag på 28.54!! Nytt rekord och under 29 min som jag ville. Då var jag stolt över min insats och tillät mig att inte springa röda också med tanke på hållet jag hade också.
Hade jag inte sprungit under 29 hade jag tagit båda spåren.
Yey me!
Prottepulver utvärdering
Köpte ju nytt proteinpulver förra veckan. Det kom igår så hämtade upp det idag.
Smakerna var rich chocolate, chocolate, choko/banana och vanilla.
Öppnade och trstade bananchokladen och serri, den är amazing! Smakar som oboy med bananlikör! Och detta prottepulver tjocknar jättebra i vatten så det har samma konsistens som om jag blandar med mjölk, vilket jag älskar.
Jag vet iaf vart jag ska köpa mitt proteinpulver ifrån hädanefter. Relativt billigt var det också. MM Sports 'tis när det kommer till proteinpulver.
Köper typ allt annat från gymgrossisten men har inte hittat ett billigt whey-100 protein därifrån. 
